Anpassad sökning

tisdag, juni 20, 2017

2015 Dark Horse Zinfandel

2015 Dark Horse Zinfandel

Om man ska tro på Wikipedia och Marilyn Brown, chef för konsumenttestköket vid HJ Heinz i Pittsburgh, kommer Sloppy joes ursprungligen från en restaurang i Sioux City, Iowa. Där skapade kocken Joe en "loose meat sandwich" år 1930. Jag kanske ska tillägga att det även finns en hel hög med andra förklaringar. 

Enkelt förklarat är en Sloppy joe en hamburgare men istället för en köttpuck fylls brödet med köttfärssås, företrädelsevis gjord med ketchup istället för tomater. I vår variant använde vi quornfärs och det fungerar minst lika bra som kossa. Mackan serverade vi med potatischips och några pliktskyldiga gröna blad. 

Till den söta quornsåsen, valde vi en enkel Zinfandel från Dark Horse i Modesto, Kalifornien. Det finns ingen information om vinet på hemsidan, vilket kan tyda på att det är en skapelse för någon speciell marknad, typ Sverige. Leverantör till Sb är Spendrups men inte heller de har någon information på hemsidan. 

Vinet är fruktigt och kryddigt med vanilj och pepparkakskryddor. Här finns också en ton av banangodis. Smaken är ganska syltig med vanilj, svartpeppar och en del tanniner. 89 pix på Sb men trots priset krävs det nog en Sloppy joe eller någon liknande ketchupindränkt eller annan söt eller het skapelse för att det ska kännas befogat med Dark Horse Zinfandel. I beställningssortimentet finns även en Chardonnay och en Cabernet Sauvignon för samma pris.


Sloppy joe på quorn

4 st

4 Hamburgerbröd
olja
400 g quornfärs
1/2 gul lök, hackad
1/2 grön paprika, tärnad
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 msk tomatpuré
1 dl ketchup
1 dl vatten
1 msk farinsocker
2 tsk chilipulver
1 tsk Colemans senapspulver
Tabasco eller anna het sås
Worstershiresås
salt
svartpeppar

Stek quornfärsen under omrörning i lite olja cirka 5 min. Tillsätt paprika och gul lök. Fortsätt steka till löken är genomskinlig. Tillsätt vitlök och stek i ytterligare 30-60 sekunder. Tillsätt och rosta tomatpuré. Häll sedan i ketchup, vatten, socker, senapspulver och chili. Koka i 15 min. Quornsåsen ska inte vara speciellt rinnig men justera med mer ketchup och vatten om det blir alldeles för torrt. Smaka av med Tabasco, Worstershiresås, salt och peppar.

Rosta bröden i stekpanna med lite smör. Fyll bröden med quornsåsen. 

Sloppy joe på quorn med chips och spenatblad.

söndag, juni 18, 2017

2011 Shafer Relentless

2011 Shafer Relentless

Relentless från Shafer på 6154 Silverado Trail i Napa Valey har fått sitt namn efter vinmakare Elias Fernandez obevekliga strävan efter det perfekta vinet. Relentless gjordes första gången 1999 och druvorna har växt i Shafers La Mesa vineyard som brukats ekologiskt i över 20 år. 

Relentless är en blandning av Syrah och Petite Sirah. 2011 var andelen Petite Sirah 9%. I 2013 som är aktuell årgång på Sb, finns 97% Syrah och 3% Petite Sirah.


Relentless är en av mina personliga favoriter men den stora prisökningen har gjort att jag inte handlat vinet varje år. Varken årgång 2012 eller 2013 finns i min vinkällare. När vi nu drack 2011 blev jag ändå sugen på att slänga upp de 799 kr som aktuell årgång kostar på Sb. Det finns fortfarande några få flaskor kvar i vinkällarbutikerna i Malmö och Göteborg.

Vinet är stort, maffigt och fullproppat med smak och dofter. Här finns mörk frukt som björnbär och plommon, körsbär i likör, örter, gräs, köttbuljong och rökiga fat. Eftersmaken är lång och tanninerna tuggiga.


Vi dricker 2011 Relentless till en BBQ-middag med ribs från ett skånskt vildsvin.  Dessutom är hela matbordet i Gustavsberg, fullt av smarriga tillbehör. Jag blev så till mig att jag glömde fotografera det mesta. Stort tack till Michele, Mikaela, Camilla och Jacob som alla bidrog med sin kokkonst! 

lördag, juni 17, 2017

2014 Brewer-Clifton Pinot Noir Sta. Rita Hills


Sedan 1996 har Greg Brewer och Steve Clifton gjort vin ihop under namnet Brewer-Clifton. Redan från början stod det klart att det var två druvor det skulle handla om – Pinot Noir och Chardonnay. Att säga att det gått bra är minst sagt en underdrift.

2015 gick Greg Brewer ihop med Ken Fredrickson, sommelier och rik snubbe från Chicago. som blev majoritetsägare. Vad som hände med Steve Clifton har jag ingen aning om. Tidigare i år såldes hela Brewer-Clifton till Jackson Family Wines. Greg Brewer är dock fortfarande i högsta grad aktiv inom företaget. I köpet ingick även Greg Brewers Diatom.

2014 Brewer-Clifton Pinot Noir Sta. Rita Hills  har en härlig doft med skogshallon, björnbär och mjölkchoklad. I munnen känner vi en pigg syra, smak av jordgubbar, hallon och björnbär och en del tanniner. Mycket gott och sitter som en sportkepa till vår lammstek med vinkokta puylinser, palsternackspuré och hasselbackspotatis.

Det finns fortfarande några flaskor kvar av detta vin i Sb:s butiker runt om i landet. Priset ligger på 399 kr. 

Lammstek med vinkokta puylinser, palsternackspuré och hasselbackspotatis.

lördag, juni 10, 2017

2015 Rod McDonald Chardonnay Trademark


2015 Chardonnay Trademark från Rod Mcdonald släpptes i tillfälliga sortimentet på Sb i början av mars. Det finns fortfarande några flaskor kvar i vinkällarbutikerna men flest (18 st) på Vrångagatan i Varberg!! Chardonnay Trademark kostar 299 kr. I Sb:s ordinarie sortiment finns också en Syrah från Rod Mcdonald. 

För några år sedan var det ganska mycket uppståndelse kring nyzeeländsk Chardonnay men ganska snabbt föll den under radarn igen. Åtminstone var det så jag uppfattade det hela. Synd för det görs verkligen bra vin av druvan i bland annat Marlborough och Hakes Bay. Rod Mcdonald har sagt att han tror att själv Chardonnay kommer att bli druva nummer ett i Hawkes Bay på Nya Zeelands nordö och det är inte omöjligt att han får, eller redan fått, rätt i det. 

2015 Chardonnay Trademark doftar citrus och stenfrukt med ett stänk av mineral. Här finns också rostade fat och svamp. Smaken är rund och fräsch med citron, apelsin, aprikos och gult äpple. Även här finns spår av fat. Riktigt, riktigt snyggt, Rod!

Vi dricker vinet till en improviserad "man tager vad man haver"-middag där vi bland annat använder linguine, najadlax, broccolipesto, crème fraîche, dill, spenat och mozzarella. Smarrigt!


Linguine sås av broccoli, spenat och dill, med strimlad av najadlax,
tomatklyftor och bitar av mozzarella.

lördag, juni 03, 2017

Bloggen fyller tio


Att min blogg en dag skulle fira tioårsjubileum hade jag knappast planerat när jag publicerade det första inlägget den 3 juni 2007. En söndag förresten och inlägget var mest en uppräkning av vad vi druckit på senaste tiden. Sedan dess har det blivit fler än 850 inlägg.


Även om jag inte kunde ana att bloggen en dag skulle fira tio år, hade jag å andra sidan inte tänkt att den inte skulle kunna finnas kvar.  Precis som jag i dag inte har en aning om vad som kommer att hända varken med bloggen eller speciellt mycket annat i mitt liv nästa sommar eller i juni 2027. Att man inte vet och inte är förberedd är åtminstone något jag fått insikt i de gångna tio åren.



Under många år hade musik tagit all min lediga tid men när jag och min partner Anders Grönlund avvecklade skivetiketten Cartridge Music fick jag en massa tid över och behövde en ny hobby. Att utveckla mitt vinintresse var inte något särskilt svårt val. Ganska snart märkte jag att jag var dålig på att komma ihåg vilka viner jag redan provat och bestämde jag mig för att göra noggrannare anteckningar. Just då var bloggande i ropet och jag upptäckte att det verkade vara ett näst intill idealiskt sätt att spara mina anteckningar. När jag förstod att det var fler än syrran och mossan som läste mina inlägg blev jag både glad och lite generad.


I anteckningarna var jag redan från början noggrann med att skriva ner vad vi käkade till de olika vinerna och hur bra kombinationen fungerade. Ganska snabbt blev det också naturligt att använda bloggen till att spara mina recept. Eftersom det visade sig att det fanns en växande skara läsare som regelbundet besökte bloggen, har jag alltid försökt vara noga med att ange var recepten kommer från, i de fall det inte varit mina egna. 

California dreamin'

Redan vid bloggstarten 2007, hade jag en förkärlek för vin från Kalifornien. Men precis som första posten visade – ett vin från Sydafrika, två från Nya Zeeland, ett från Tyskland, ett par från Frankrike respektive USA, var geografin inte lika viktig då. Man kan säga att bloggandet har gjort mitt vinintresse smalare. Det fullt tillräckligt att försöka hålla koll på vad som händer i Kalifornien med sina 1200 vinerier.



Så mycket vin, så lite tid

Självklart händer det att jag dricker vin från andra delar av världen. Inte allt hamnar på bloggen. Mitt instagramkonto visar nog en mer sanningsenlig bild av vilka viner jag och Jen dricker och vilken mat vi väljer att kombinera drycken med. Jag skulle absolut inte vilja avstå Sauvignon Blanc från övre Loiredalen eller Nya Zeeland, tysk Riesling – allra helst spätlese från Mosel, sydafrikansk Chardonnay, Chenin Blanc från Savennières, Shiraz från Barossa och Hunter Valley, Pinot och Chardonnay från Bourgogne... Listan kan göras väldigt lång och då har jag ändå inte räknat in Oregon och Washington State.

Syrah

Skulle jag bli tvungen att endast välja en favoritdruva och en plats skulle valet ändå vara ganska enkelt. Det skulle bli Syrah från Central Coast i Kalifornien. Från en plats där värmen från inlandet möter Stilla havets kalla luft. Kanske från Ballard Canyon, västra Paso Robles eller Santa Cruz Mountains?

Tvätteriet

Det i vinväg roligaste som hänt under dessa tio år och som har med mat och vin att göra, är resan som Jen och jag gjorde 2009 till bland annat Napa Valley. Men någon vinresa var det i första hand inte. Målet var istället the French Laundry i Yountville. Att besöka Thomas Kellers restaurang hade länge varit min dröm och jag blev knappast besviken. Att vår sommelier satte ihop ett vinpaket med enbart viner från Kalifornien var pricken över i:et.

Tragedi

I andra änden av detta spektrum, det vill säga det tråkigaste som hänt, är det naturligtvis omöjligt att inte tänka på inbrottet då många spännande flaskor försvann. Lejonparten naturligtvis från Kalifornien. Jag sörjer mest en nästan komplett årgång röda viner från Blackbird Vineyards men banditerna fick också med sig en hel del spännande Riesling från Moseldalen. Även om det var ganska länge sedan har jag efter denna händelse fortfarande inte byggt upp någon riktig vinkällare. Jag har endast ett trettiotal flaskor liggande och särskilt vällagrade blir de tyvärr sällan.

Ridge i topp

Frågan om vilket som varit det bästa vinet vi druckit under dessa tio år anser jag vara näst intill omöjlig att svara på. Jag inser också att väldigt mycket mer än doft och smak spelar in. Därför utnämner jag det dyraste vinet vi druckit som det godaste. Det var föresten en 1992 Monte Bello från Ridge Vineyards.  Jag är en stolt etikettsdrickare!

Bästa dryckesblogg

Att tilldelas Matbloggpriset i kategorin bästa dryckesblogg 2013 var naturligtvis jätteroligt och väldigt hedrande. Några stora förändringar innebar det dock inte även om jag hade funderingar på att göra om bloggen. Speciellt mycket mer än tankar, och att jag skaffade mig konto på ett webbhotell, har det inte blivit än. Varför göra något i dag om det går att skjuta upp till i morgon?


Förändrade matvanor

När det gäller matlagning tycker jag idag att det är ännu roligare att stå vid spisen än vad jag gjorde för tio år sedan. Under dessa år har våra matvanor förändrats en hel del. Mest märkbart är detta under vardagarna då vi i dag i stort sett uteslutande äter vegetariskt.Varken Jen eller jag är vegetarianer men vi har valt att begränsa oss och satsa på riktigt bra kött vid få tillfällen. Självklart är försöker vi handla etiskt, hållbart och miljövänligt i så stor utsträckning som möjligt. Don't underestimate the power of konsumentmakt!

Wow, no cow!

Det senaste året har vi också dragit ner på vår mjölkkonsumtion och använder istället vegetabiliska alternativ. Precis som med köttet är vi inte några fundamentalister och vi provar oss fram. Går det att ersätta mjölken med havredryck gör vi gärna det. Självklart smakar det lite annorlunda. Svårast för mig har det varit att inte vispa upp riktig mjölk till morgonkaffet...

Biodynamik

En princip jag försökt hålla, ibland med liten framgång, är att avstå från att köpa vin från biodynamiska producenter. Jag har vid flera tillfällen försökt förklara varför jag undviker att stödja denna ytterst ovetenskapliga metod med mina pengar. Alldeles för många som bloggar, instagrammar och på andra sätt skriver om vin, även i gammelmedia, håller fram biodynamiskt hokus pokus som positivt, något lite bättre och lite finare än allt annat. Ungefär som om biodynamiskt är ekologiskt med guldkant. Det är såklart bara trams och antroposofins grundare Rudolf Steiner var inget annat än en ytterst framgångsrik sektledare! Den som inte är kritisk mot biodynamisk odling har också diskvalificerat sig från åsikter om Trumps stolligheter med att lämna klimatavtalet från Paris. Båda vilar lika lite på vetenskaplig grund. Läs mer om biodynamik i Anders Öhmans genomgång.

Vin naturel

Lite grand inom samma område och med i stort sett samma entusiastiska beundrarskara finns naturvinerna. Ett väldigt luddigt samlingsbegrepp eftersom i stort sett vem som helst kan kalla vad som helst för naturvin. En del har letat sig in bland vinerna jag skrivit om på bloggen och de har varit OK men tyvärr har jag alldeles för många negativa erfarenheter för att jag ska stämma in i någon hyllningskör. Jag minns speciellt en härlig avsmakningsmeny hos naturvinsentusiasterna på Le Chataubriand i Paris som delvis förstördes av att minst hälften av vinerna var defekta.   

Framtiden

Som jag nämnde ovan har jag absolut ingen aning vad som kommer att hända med min blogg i framtiden. Det enda jag vet är att jag kommer att fortsätta skriva så länge jag tycker det är roligt. Om det blir tio år till återstår att se. 


Till sist ett stort tack till er som under dessa tio år läst något av mina inlägg på bloggen. Jag önskar er alla en härlig sommar!


PS Har ni lagt märke till nya loggan? Än en gång är det Jacob Hanson som hjälpt mig. Tack, kompis!

PS2 Porträttfotot av mig har Erik Zettersten plåtat. Stort tack till till dig också, kompis!