Anpassad sökning

tisdag, juni 20, 2017

2015 Dark Horse Zinfandel

2015 Dark Horse Zinfandel

Om man ska tro på Wikipedia och Marilyn Brown, chef för konsumenttestköket vid HJ Heinz i Pittsburgh, kommer Sloppy joes ursprungligen från en restaurang i Sioux City, Iowa. Där skapade kocken Joe en "loose meat sandwich" år 1930. Jag kanske ska tillägga att det även finns en hel hög med andra förklaringar. 

Enkelt förklarat är en Sloppy joe en hamburgare men istället för en köttpuck fylls brödet med köttfärssås, företrädelsevis gjord med ketchup istället för tomater. I vår variant använde vi quornfärs och det fungerar minst lika bra som kossa. Mackan serverade vi med potatischips och några pliktskyldiga gröna blad. 

Till den söta quornsåsen, valde vi en enkel Zinfandel från Dark Horse i Modesto, Kalifornien. Det finns ingen information om vinet på hemsidan, vilket kan tyda på att det är en skapelse för någon speciell marknad, typ Sverige. Leverantör till Sb är Spendrups men inte heller de har någon information på hemsidan. 

Vinet är fruktigt och kryddigt med vanilj och pepparkakskryddor. Här finns också en ton av banangodis. Smaken är ganska syltig med vanilj, svartpeppar och en del tanniner. 89 pix på Sb men trots priset krävs det nog en Sloppy joe eller någon liknande ketchupindränkt eller annan söt eller het skapelse för att det ska kännas befogat med Dark Horse Zinfandel. I beställningssortimentet finns även en Chardonnay och en Cabernet Sauvignon för samma pris.


Sloppy joe på quorn

4 st

4 Hamburgerbröd
olja
400 g quornfärs
1/2 gul lök, hackad
1/2 grön paprika, tärnad
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 msk tomatpuré
1 dl ketchup
1 dl vatten
1 msk farinsocker
2 tsk chilipulver
1 tsk Colemans senapspulver
Tabasco eller anna het sås
Worstershiresås
salt
svartpeppar

Stek quornfärsen under omrörning i lite olja cirka 5 min. Tillsätt paprika och gul lök. Fortsätt steka till löken är genomskinlig. Tillsätt vitlök och stek i ytterligare 30-60 sekunder. Tillsätt och rosta tomatpuré. Häll sedan i ketchup, vatten, socker, senapspulver och chili. Koka i 15 min. Quornsåsen ska inte vara speciellt rinnig men justera med mer ketchup och vatten om det blir alldeles för torrt. Smaka av med Tabasco, Worstershiresås, salt och peppar.

Rosta bröden i stekpanna med lite smör. Fyll bröden med quornsåsen. 

Sloppy joe på quorn med chips och spenatblad.

söndag, juni 18, 2017

2011 Shafer Relentless

2011 Shafer Relentless

Relentless från Shafer på 6154 Silverado Trail i Napa Valey har fått sitt namn efter vinmakare Elias Fernandez obevekliga strävan efter det perfekta vinet. Relentless gjordes första gången 1999 och druvorna har växt i Shafers La Mesa vineyard som brukats ekologiskt i över 20 år. 

Relentless är en blandning av Syrah och Petite Sirah. 2011 var andelen Petite Sirah 9%. I 2013 som är aktuell årgång på Sb, finns 97% Syrah och 3% Petite Sirah.


Relentless är en av mina personliga favoriter men den stora prisökningen har gjort att jag inte handlat vinet varje år. Varken årgång 2012 eller 2013 finns i min vinkällare. När vi nu drack 2011 blev jag ändå sugen på att slänga upp de 799 kr som aktuell årgång kostar på Sb. Det finns fortfarande några få flaskor kvar i vinkällarbutikerna i Malmö och Göteborg.

Vinet är stort, maffigt och fullproppat med smak och dofter. Här finns mörk frukt som björnbär och plommon, körsbär i likör, örter, gräs, köttbuljong och rökiga fat. Eftersmaken är lång och tanninerna tuggiga.


Vi dricker 2011 Relentless till en BBQ-middag med ribs från ett skånskt vildsvin.  Dessutom är hela matbordet i Gustavsberg, fullt av smarriga tillbehör. Jag blev så till mig att jag glömde fotografera det mesta. Stort tack till Michele, Mikaela, Camilla och Jacob som alla bidrog med sin kokkonst! 

lördag, juni 17, 2017

2014 Brewer-Clifton Pinot Noir Sta. Rita Hills


Sedan 1996 har Greg Brewer och Steve Clifton gjort vin ihop under namnet Brewer-Clifton. Redan från början stod det klart att det var två druvor det skulle handla om – Pinot Noir och Chardonnay. Att säga att det gått bra är minst sagt en underdrift.

2015 gick Greg Brewer ihop med Ken Fredrickson, sommelier och rik snubbe från Chicago. som blev majoritetsägare. Vad som hände med Steve Clifton har jag ingen aning om. Tidigare i år såldes hela Brewer-Clifton till Jackson Family Wines. Greg Brewer är dock fortfarande i högsta grad aktiv inom företaget. I köpet ingick även Greg Brewers Diatom.

2014 Brewer-Clifton Pinot Noir Sta. Rita Hills  har en härlig doft med skogshallon, björnbär och mjölkchoklad. I munnen känner vi en pigg syra, smak av jordgubbar, hallon och björnbär och en del tanniner. Mycket gott och sitter som en sportkepa till vår lammstek med vinkokta puylinser, palsternackspuré och hasselbackspotatis.

Det finns fortfarande några flaskor kvar av detta vin i Sb:s butiker runt om i landet. Priset ligger på 399 kr. 

Lammstek med vinkokta puylinser, palsternackspuré och hasselbackspotatis.

lördag, juni 10, 2017

2015 Rod McDonald Chardonnay Trademark


2015 Chardonnay Trademark från Rod Mcdonald släpptes i tillfälliga sortimentet på Sb i början av mars. Det finns fortfarande några flaskor kvar i vinkällarbutikerna men flest (18 st) på Vrångagatan i Varberg!! Chardonnay Trademark kostar 299 kr. I Sb:s ordinarie sortiment finns också en Syrah från Rod Mcdonald. 

För några år sedan var det ganska mycket uppståndelse kring nyzeeländsk Chardonnay men ganska snabbt föll den under radarn igen. Åtminstone var det så jag uppfattade det hela. Synd för det görs verkligen bra vin av druvan i bland annat Marlborough och Hakes Bay. Rod Mcdonald har sagt att han tror att själv Chardonnay kommer att bli druva nummer ett i Hawkes Bay på Nya Zeelands nordö och det är inte omöjligt att han får, eller redan fått, rätt i det. 

2015 Chardonnay Trademark doftar citrus och stenfrukt med ett stänk av mineral. Här finns också rostade fat och svamp. Smaken är rund och fräsch med citron, apelsin, aprikos och gult äpple. Även här finns spår av fat. Riktigt, riktigt snyggt, Rod!

Vi dricker vinet till en improviserad "man tager vad man haver"-middag där vi bland annat använder linguine, najadlax, broccolipesto, crème fraîche, dill, spenat och mozzarella. Smarrigt!


Linguine sås av broccoli, spenat och dill, med strimlad av najadlax,
tomatklyftor och bitar av mozzarella.

lördag, juni 03, 2017

Bloggen fyller tio


Att min blogg en dag skulle fira tioårsjubileum hade jag knappast planerat när jag publicerade det första inlägget den 3 juni 2007. En söndag förresten och inlägget var mest en uppräkning av vad vi druckit på senaste tiden. Sedan dess har det blivit fler än 850 inlägg.


Även om jag inte kunde ana att bloggen en dag skulle fira tio år, hade jag å andra sidan inte tänkt att den inte skulle kunna finnas kvar.  Precis som jag i dag inte har en aning om vad som kommer att hända varken med bloggen eller speciellt mycket annat i mitt liv nästa sommar eller i juni 2027. Att man inte vet och inte är förberedd är åtminstone något jag fått insikt i de gångna tio åren.



Under många år hade musik tagit all min lediga tid men när jag och min partner Anders Grönlund avvecklade skivetiketten Cartridge Music fick jag en massa tid över och behövde en ny hobby. Att utveckla mitt vinintresse var inte något särskilt svårt val. Ganska snart märkte jag att jag var dålig på att komma ihåg vilka viner jag redan provat och bestämde jag mig för att göra noggrannare anteckningar. Just då var bloggande i ropet och jag upptäckte att det verkade vara ett näst intill idealiskt sätt att spara mina anteckningar. När jag förstod att det var fler än syrran och mossan som läste mina inlägg blev jag både glad och lite generad.


I anteckningarna var jag redan från början noggrann med att skriva ner vad vi käkade till de olika vinerna och hur bra kombinationen fungerade. Ganska snabbt blev det också naturligt att använda bloggen till att spara mina recept. Eftersom det visade sig att det fanns en växande skara läsare som regelbundet besökte bloggen, har jag alltid försökt vara noga med att ange var recepten kommer från, i de fall det inte varit mina egna. 

California dreamin'

Redan vid bloggstarten 2007, hade jag en förkärlek för vin från Kalifornien. Men precis som första posten visade – ett vin från Sydafrika, två från Nya Zeeland, ett från Tyskland, ett par från Frankrike respektive USA, var geografin inte lika viktig då. Man kan säga att bloggandet har gjort mitt vinintresse smalare. Det fullt tillräckligt att försöka hålla koll på vad som händer i Kalifornien med sina 1200 vinerier.



Så mycket vin, så lite tid

Självklart händer det att jag dricker vin från andra delar av världen. Inte allt hamnar på bloggen. Mitt instagramkonto visar nog en mer sanningsenlig bild av vilka viner jag och Jen dricker och vilken mat vi väljer att kombinera drycken med. Jag skulle absolut inte vilja avstå Sauvignon Blanc från övre Loiredalen eller Nya Zeeland, tysk Riesling – allra helst spätlese från Mosel, sydafrikansk Chardonnay, Chenin Blanc från Savennières, Shiraz från Barossa och Hunter Valley, Pinot och Chardonnay från Bourgogne... Listan kan göras väldigt lång och då har jag ändå inte räknat in Oregon och Washington State.

Syrah

Skulle jag bli tvungen att endast välja en favoritdruva och en plats skulle valet ändå vara ganska enkelt. Det skulle bli Syrah från Central Coast i Kalifornien. Från en plats där värmen från inlandet möter Stilla havets kalla luft. Kanske från Ballard Canyon, västra Paso Robles eller Santa Cruz Mountains?

Tvätteriet

Det i vinväg roligaste som hänt under dessa tio år och som har med mat och vin att göra, är resan som Jen och jag gjorde 2009 till bland annat Napa Valley. Men någon vinresa var det i första hand inte. Målet var istället the French Laundry i Yountville. Att besöka Thomas Kellers restaurang hade länge varit min dröm och jag blev knappast besviken. Att vår sommelier satte ihop ett vinpaket med enbart viner från Kalifornien var pricken över i:et.

Tragedi

I andra änden av detta spektrum, det vill säga det tråkigaste som hänt, är det naturligtvis omöjligt att inte tänka på inbrottet då många spännande flaskor försvann. Lejonparten naturligtvis från Kalifornien. Jag sörjer mest en nästan komplett årgång röda viner från Blackbird Vineyards men banditerna fick också med sig en hel del spännande Riesling från Moseldalen. Även om det var ganska länge sedan har jag efter denna händelse fortfarande inte byggt upp någon riktig vinkällare. Jag har endast ett trettiotal flaskor liggande och särskilt vällagrade blir de tyvärr sällan.

Ridge i topp

Frågan om vilket som varit det bästa vinet vi druckit under dessa tio år anser jag vara näst intill omöjlig att svara på. Jag inser också att väldigt mycket mer än doft och smak spelar in. Därför utnämner jag det dyraste vinet vi druckit som det godaste. Det var föresten en 1992 Monte Bello från Ridge Vineyards.  Jag är en stolt etikettsdrickare!

Bästa dryckesblogg

Att tilldelas Matbloggpriset i kategorin bästa dryckesblogg 2013 var naturligtvis jätteroligt och väldigt hedrande. Några stora förändringar innebar det dock inte även om jag hade funderingar på att göra om bloggen. Speciellt mycket mer än tankar, och att jag skaffade mig konto på ett webbhotell, har det inte blivit än. Varför göra något i dag om det går att skjuta upp till i morgon?


Förändrade matvanor

När det gäller matlagning tycker jag idag att det är ännu roligare att stå vid spisen än vad jag gjorde för tio år sedan. Under dessa år har våra matvanor förändrats en hel del. Mest märkbart är detta under vardagarna då vi i dag i stort sett uteslutande äter vegetariskt.Varken Jen eller jag är vegetarianer men vi har valt att begränsa oss och satsa på riktigt bra kött vid få tillfällen. Självklart är försöker vi handla etiskt, hållbart och miljövänligt i så stor utsträckning som möjligt. Don't underestimate the power of konsumentmakt!

Wow, no cow!

Det senaste året har vi också dragit ner på vår mjölkkonsumtion och använder istället vegetabiliska alternativ. Precis som med köttet är vi inte några fundamentalister och vi provar oss fram. Går det att ersätta mjölken med havredryck gör vi gärna det. Självklart smakar det lite annorlunda. Svårast för mig har det varit att inte vispa upp riktig mjölk till morgonkaffet...

Biodynamik

En princip jag försökt hålla, ibland med liten framgång, är att avstå från att köpa vin från biodynamiska producenter. Jag har vid flera tillfällen försökt förklara varför jag undviker att stödja denna ytterst ovetenskapliga metod med mina pengar. Alldeles för många som bloggar, instagrammar och på andra sätt skriver om vin, även i gammelmedia, håller fram biodynamiskt hokus pokus som positivt, något lite bättre och lite finare än allt annat. Ungefär som om biodynamiskt är ekologiskt med guldkant. Det är såklart bara trams och antroposofins grundare Rudolf Steiner var inget annat än en ytterst framgångsrik sektledare! Den som inte är kritisk mot biodynamisk odling har också diskvalificerat sig från åsikter om Trumps stolligheter med att lämna klimatavtalet från Paris. Båda vilar lika lite på vetenskaplig grund. Läs mer om biodynamik i Anders Öhmans genomgång.

Vin naturel

Lite grand inom samma område och med i stort sett samma entusiastiska beundrarskara finns naturvinerna. Ett väldigt luddigt samlingsbegrepp eftersom i stort sett vem som helst kan kalla vad som helst för naturvin. En del har letat sig in bland vinerna jag skrivit om på bloggen och de har varit OK men tyvärr har jag alldeles för många negativa erfarenheter för att jag ska stämma in i någon hyllningskör. Jag minns speciellt en härlig avsmakningsmeny hos naturvinsentusiasterna på Le Chataubriand i Paris som delvis förstördes av att minst hälften av vinerna var defekta.   

Framtiden

Som jag nämnde ovan har jag absolut ingen aning vad som kommer att hända med min blogg i framtiden. Det enda jag vet är att jag kommer att fortsätta skriva så länge jag tycker det är roligt. Om det blir tio år till återstår att se. 


Till sist ett stort tack till er som under dessa tio år läst något av mina inlägg på bloggen. Jag önskar er alla en härlig sommar!


PS Har ni lagt märke till nya loggan? Än en gång är det Jacob Hanson som hjälpt mig. Tack, kompis!

PS2 Porträttfotot av mig har Erik Zettersten plåtat. Stort tack till till dig också, kompis!

torsdag, maj 25, 2017

2007 Heitz Cellar Cabernet Sauvignon Napa Valley

2007 Heitz Cellar Cabernet Sauvignon

Tillfälligheter gjorde att vi samtidigt hade foie gras och tryffel i kylskåpet. Vad kan då vara bättre än att köpa fet färs och slänga ihop varsin hamburgare Rossini? Denna galna burgare skapades av Hubert Keller, fransk kändiskock i Kalifornien som för några år sedan stängde sina flaggskeppsrestauranger Fleur de Lys. I dag driver Hubert Fleur som ligger i Mandala Bay hotell och kasino, Las Vegas samt Burger Bar i San Francisco och Las Vegas.

Till den tokiga burgaren plockade vi fram en 100% Cabernet Sauvignon från Heitz Cellar strax utanför St Helena i Napa Valley. Druvorna till vinet kommer från Heitz egna vingårdar och vinet låg tre år på fat och ytterligare två på flaska innan det släpptes till försäljning 2012. 

Vinet har klassisk Cabernetdoft med svarta vinbär och nyvässad blyertspenna. Vi hittar också björnbär och choklad. Smaken är fräsch och slank med både röda och svarta vinbär, plommon och björnbär. Ett mycket mycket, mycket bra vin som förmodligen bara vinner på ytterligare +10 år i källaren.  

Heits Cellar Napa Valley Cabernet Sauvignon finns i flera av Sb:s butiker runtom i landet. För närvarande är det årgång 2012 som gäller. Priset ligger på 599 kr.

Köttpuck + briochebulle + foie gras + tryffel + demi glace = Rossini.

söndag, maj 14, 2017

2014 Mouton Noir Wines Bottoms Up

Bottoms up är det andra vinet från Mouton Noir på Sb. Sedan tidigare finns också den Other Peoples Pinot (170 kr) i det tillfälliga sortimentet.

Mouton Noir Wines startades i Oregon 2007 av André Hueston Mack, en gång utsedd till "Best Young Sommelier in America". Killen kan alltså vin! Numera kan André  också lägga till vinmakare på sina visitkort.


Bottoms up är en blend med mestadels Riesling men med små avdelar Viognier och Pinot Blanc. Det märkte inte jag. Enligt obekräftade uppgifter ska årgång 2015 vara en ren Riesling. 

Vinet har en något blommig rieslingdoft med petroleum, apelsin, ananas och honung. Vinet upplevs som ganska sött även om det fortfarande kvalar in i den torra kategorin och i smaken finns päron, apelsin, ananas och honung. 


Ett trevligt vin som jag gärna dricker igen till mat men som jag inte tror skulle funka speciellt bra som sällskapsvin i bersån. Bottoms up släpptes på Sb 21 april och kostar 151 kr.

Kokospanerad rödspätta med smörkokt ris och mangosalsa.

måndag, maj 01, 2017

2016 Alpha Box & Dice Grenache Tarot


Alpha Box & Dice i McLarenVale, strax söder om Adelaide i South Australia, är en ung firma som startades 2008 och drivs av bröderna Dylan och Justin Fairweather tillsammans med vinmakare Sam Berketa. Enligt dem själva är AB&D "a laboratory for viticultural exploration" och ett av firmans mål är att konstruera "a different wine style to represent every letter of the alphabet". I mina öron låter det hela ytterst fånigt.

Det är svårt att via nätet få grepp om AB&D. Det hävdas till exempel att firmans viner bara finns under en begränsad period och i ett begränsat antal och Dylan Fairweather påstår själv att AB&D absolut inte anpassar sina viner efter olika marknader. Eftersom Tarot funnits i flera årgångar och 2015 var en blend med 70% Grenache, 20% Shiraz och 10% Tempranillo, är det uppenbarligen något i informationen som inte stämmer.    

På Sb finns för närvarande två viner från AB&D. Dels Tarot på 100% Grenache som vi provat och som kostar 138 kr. Dels Kit & Kaboodle  för 156 kr. Det senare vinet är gjort på 55% Montepulciano, 24% Cabernet Sauvignon  och 21% Barbera.

Vi dricker vinet, som vi tycker mycket om, till fisktacos med bland annat majssalsa, avokado och finriven feta. Vinets doft domineras av röda, söta bär som smultron, rejält mogna jordgubbar och hallon. Här finns också en svagt örtig ton. Vinet är ganska lätt och även i smaken finns det gott om röda bär som smultron och jordgubbar. Hallonen finns också där men tillsammans med vanilj som gör att det närmast blir i form av hallongrottor. Tummen upp för Tarot!

lördag, april 22, 2017

2013 Ridge Petite Sirah Lytton Estate

2013 Ridge Petite Sirah Lytton Estate

Jag har skrivit det förut men men det var när jag, i slutet av 80- eller kanske i början av 1990-talet, för första gången fick syn på vin från Ridge Vineyards och senare även fick smaka dem, som mitt intresse för vin väcktes. Efter detta kom mycket annat emellan. Typ livet och det var inte förrän på 2000-talet jag på allvar bestämde mig för att lära mig mer om vin. Fascinationen för vinerna från Ridge Vineyards har dock inte släppt taget eller ens avmattats. Fortfarande tycker jag firman gör fantastiskt bra viner.

Tyvärr är jag inte hundraprocentigt säker på vad jag drack den där första gången men jag tror det var en Santa Cruz Mountains Cabernet Sauvignon. Kanske från 1985?

Kanske den första Ridge jag provade?

Druvorna i 2013 Lytton Estate Petite Sirah består av 97% Petite Sirah och 3% Zinfandel. Detta år mognade druvorna ganska långsamt och för första gången plockades Petite Sirah tidigare än Zinfandeldruvorna. Vinet har jäst på sin naturliga jäst och legat 16 månader på lufttorkade amerikanska ekfat där 25% var nya.



Vinet har fruktig doft med körsbär, björnbär och cassis. Här finns också lite lakrits och spår av fatlagringen. I munnen är vinet förvånansvärt lätt och jag hade väntat mig betydligt tuffare tanniner. Bären återkommer i smaken där vi också hittar choklad och lakrits.

2013 Petite Sirah Lytton Estate finns inte längre att få tag på via Sb. I oktober förra året släpptes årgång 2014 men även denna är i stort sett slut. När jag, i augusti 2015, inhandlade vinet kostade en flaska 259 kr. Även om den kommer att ha gått upp kraftigt när 2015 släpps på Sb (i höst?) är det fortfarande ett mycket trevligt vin som med ett par års lagring kommer funka förträffligt till kraftiga kötträtter.


Vi satsade på varsin rejäl bit svenskt kött, lite ruccola, parmesan och en bit citron att pressa över härligheten. Det är inte speciellt ofta vi äter kött och därför blir det desto viktigare att det håller riktigt hög kvalité. Det gjorde biffarna från Västergötland som vi handlade till ett riktigt schysst pris på G. Nilsson livs i Hötorgshallen.  

Varför krångla till det? Entrecôte från G. Nilsson livs på en bädd av ruccola
och med hyvlad parmesan och en citronhalva att pressa över. 

lördag, april 15, 2017

2014 Charles Smith Wines Merlot The Velvet Devil


Merlot var länge den vanligast odlade röda druvan i Washington State men är numera nummer två med 3334 hektar odlingsmark (2011). Den mest odlade druvan är numera Cabernet Sauvignon. Druvorna till Charles Smith Wines The Velvet Devil kommer från Columbia Valley AVA som faktiskt sträcker sig en bit in i Oregon. Förutom 94% Merlot innehåller vinet också 3% Cabernet Sauvignon, 2% Malbec och 1% Cabernet Franc.

Jag tycker 2014 är den bästa årgången av The Velvet Devil som jag provat. I ärlighetens namn kanske jag ska tillägga att skillnaderna mellan årgångarna inte varit jättestor och att jag tidigare endast provat  årgångarna 2008 och 2010.

Jag dricker The Velvet Devil till köttbullepizza, tydligen en specialitet som är populär i Upstate New York. Jag gör dock pizzan utan kossa och istället med Astrid och apornas Göttbullar. Ett vegetariskt alternativ gjort på sojaprotein. Göttbullarna smakar bra men har problemet att de är aningen torra och smuliga. Bullarna blir bäst till något krämigt eller med en smarrig sås. Jag har tidigare använt dem till stuvade makaroner och potatismos. Ett alternativ är Icas grönsaksbullar – min favorit bland de vegetariska bullarna.


The Velvet Devil har doft med plommon och vinbär. Här finns också en kryddig ton och jag kommer fram till att den kinesiska kryddblandningen five spice ligger närmast vad jag tänker på. I doften finns också ceder och piptobak.

Smaken handlar ganska mycket om plommon och björnbär med en hint av brödkrydda. Vinet är naturligtvis väldigt mjukt mjuk i munnen och här finns bara en mycket svag tannintorrhet. Inte alls dåligt för ett vin som är gjort för omedelbar konsumtion och på Sb kostar 129 kr. 

Vegetarisk meatball pizza

söndag, april 02, 2017

2015 Luke Lambert Syrah


I höstas drack Jen och jag Luke Lambert Shiraz Crudo och föll för hur fantastiskt välgjort och gott det relativt billiga vinet var. En naturlig reaktion blev så klart att vi nu ville prova fler viner från Luke Lambert – Yarra Valleys just nu kanske hetaste vinmakare.

Historien bakom Luke Lamberts vinfirma startade med vinintresserade föräldrar hemma i Brisbane. Efter High School tog Lukes egna vinintresse honom på en rundresa bland Europas vinområden, innan det blivit dags för vinmakarutbildning vid universitetet i Wagga Wagga – ett så osanolikt namn på ett universitet att det måste nämnas så fort chansen ges! Efter en kortare sejourer på bland annat Coldstream HillsDiamond Valley, i Italien och Nya Zeeland, satsade Luke Lambert helhjärtat på sin egen firma.

Vi låter vinet andas ganska länge i karaff och i rummet och upp i våra näsor sprider sig en härlig doft med hallon, mörka bigarråer, svartpeppar, lakrits och eukalyptus. Vinet är ännu mycket ungt och lite lättare än vad jag trott men mycket gott och farligt klunkvänligt. Här finns aningen tannindamm och fräsch syra tillsammans med smak av hallon, körsbär, lakrits och kryddor. 

Vi dricker vinet till strimlad lammentrecôte, kryddiga pannkakor med kanel och nejlikor, friterad aubergine, wokade grönsaker och plommonsås. Den asiatiska kryddiga touchen, lammet och den söta såsen blir tillsammans superbra till det härliga vinet. Luke Lambert importeras till Sverige av Johan Lidby Vinhandel. 2015 Syrah kostar 349 kr.  


Aubergine, kryddig pannkaka med kanel och nejlikor, wokade
grönsaker, strimlad lammentrecôte och plommonsås.

lördag, april 01, 2017

2014 Bogle Vineyards Zinfandel Old Vine


Bogle Vineyards, som drivs av syskonen Warren, Jody och Ryan, startades i slutet av 1970-talet. Innan det blev vindruvor odlade familjen Bogle majs och andra grödor på sina marker i Lodi. Det hade man sysslat med i över 100 år.

I dag är Bogle ett framgångsrikt företag och ett av dem som går i bräschen inom miljöarbete och hållbart jordbruk, samtidigt som vinerna håller sig i det lite lägre prissegmentet. När det gäller dyrare viner från Kalifornien är det snarare regel än undantag att vinerna och vinerierna är ekologiska, hållbara, gröna, etiska och så vidare. När det däremot handlar om den prisklass som till exempel Bogle Old Vine Zinfandel ligger i, på Sb kostar en flaska 159 kr, är det inte längre lika självklart att vinfirman prioriterar miljöarbetet. Läs mer om Bogle och sustainability. 

Vi dricker vinet till tacos med carnitas på vildsvin, mango, avokado, picklad rödlök och riven fetaost och det funkar riktigt bra. Årgång 2014 är lite sötare än vad jag minns att 2010:an var och mer lik 2012 i det avseendet. Därför kan jag lägga extra picklade jalapeños i min taco och det gillar jag!

Ska jag fortsätta jämföra med årgång 2012, den senaste jag provade, har 2014 högre syra och är helt klart ett bättre vin. I doften handlar det om blåbärspaj,  körsbär och björnbär tillsammans med muskotnöt och en ganska tydlig syltighet.

I den mycket fruktiga smaken dominerar mörka körsbär men här finns också hallon- och blåbärspaj och lite lakrits. Både i doft och smak finns en påminnelse om fatlagringen, 12 månader på två år gamla amerikanska fat. Bogle Old Vine Zinfandel 2014 är knappast något mästerverk men ett bra vinval om maten innehåller en del chilihetta och/eller sötma. Bogle själva rekommenderar vinet till grillad korv med karamelliserad lök och paprika/chili, tandoorikyckling eller gorgonzola.


      Tacos med carnitas på vildsvin, mango, avokado,
picklad rödlök och riven fetaost.

söndag, mars 19, 2017

2015 Manni Nössing Müller-Thurgau Sass Rigais


Ett snabbt och kort inlägg om ett härligt vin på druvan Müller-Thorgau från Manni Nössing i Sydtyrolen. Vinet släpptes i SB:s vinkällarbutiker 17 mars och det finns fortfarande ett tjugotal flaskor kvar i Göteborg och Stockholm. Några färre i Malmö.

Müller-Thorgau korsades fram i slutet av 1800-talet av dr. Müller från Thorgau i Schweiz. Druvan är en korsning av Riesling och Madeleine Royale men eftersom man trodde att det var Silvaner man korsat med fick druvan namnet Rivaner.  



Manni Nössing startade sin verksamhet 1998 och den sammanlagda vingårdarealen uppgår till 5 ha. Här, på upp till 800 meter över havet, odlas Kerner, Grüner Veltliner, Müller-Thurgau, Riesling, Sylvaner och Gewürztraminer. Den sammanlagda produktionen uppgår till ungefär 4000 lådor.


Vi dricker vinet till östersjölax som bakats i ugn, blomkålspuré och haricots verts. Enkelt och gott till Manni Nössings Müller-Thurgau. Vinet har doft av grape, stenfrukter och päron. Här finns också mineral och en antydan av tropiska frukter. I smaken handlar det om äpple, fläder, apelsin och krydda i form av nejlika. Mycket gott och matvänligt! Priset för en flaska ligger på 200 kr.

Lax fiskad i Östersjön, en bit utanför Ystad.

söndag, mars 12, 2017

2007 Gemstone G

2007 Gemstone G


Av årgång 2007 gjorde lilla Gemstone Vineyard i Yountville, sammanlagt 2500 lådor vin. Gemstone gör varje år runt 50 lådor Chardonnay men lejonparten 2007 var naturligtvis deras hyllade Bourdeauxblend G. 2007 bestod blandningen av 93% Cabernet Sauvignon, 3,5% Merlot och 3,5% Petit Verdot. 2008 såldes Gemstone och i dag gör firman två röda viner. 

Gemstone startades 1997 av Suzie och Paul Frank som byggt upp en förmögenhet på att handla med diamanter i Los Angeles. Den pyttelilla vingården på 6,5 ha, är planterad med olika kloner av Cabernet Sauvignon vid sidan av Merlot, Petit Verdot, Cabernet Franc och Chardonnay. 

Vi dricker 2007 Gemstone G till en vildsvinsragu med gnocchi och det blir alldeles, alldeles underbart! Visst kanske vinet skulle bli ännu bättre och fått ett större smakdjup med ytterligare ett antal år till på rygg men jag hade bestämt mig för att 2017 var året då jag skulle börja dra korkarna ur min lilla samling 2007:or från Napa.

Det mycket kraftfulla vinet har doft med svarta vinbär, bigarråer och mörka hallon. Här finns också en kryddig ton, cigarrlåda, grafit och mineral. I munnen är vinet mjukt men med en hel del tanniner. Har finns vinbär, körsbär och hallon tillsammans med lakrits, sassafras och fat. Vinet har legat 20 månader på 70% ny fransk ek. 

Självklart skulle det vara toppen att ha många flaskor kvar av detta vin för att se vad som händer med tio-tjugo års lagring. Men i den världen lever inte jag och istället är jag tacksam över att jag har fått chansen att prova 2007 Gemstone G.  

söndag, mars 05, 2017

2014 Frog's Leap Sauvignon Blanc Rutherford

2014 Frog's Leap Sauvignon Blanc Rutherford

Ganska tidigt i min personliga vinhistoria, och trots att jag försökte med nästintill våldsamt dyra flaskor, upptäckte jag ofta blev besviken på Sauvignon Blanc från Kalifornien. Därför har vin på denna druva från The Golden State, inte fått speciellt många chanser på senare år. Men efter 2014 Sauvignon Blanc från Frog's Leap i Rutherford måste jag nog revidera min uppfattning och börja prova mer.

Frog's Leap startades av John Williams och Larry Turley i början av 1980-talet och 1981 kom firmans första viner — Sauvignon Blanc och Zinfandel. Det blev succé ganska direkt! Inte minst efter att NY-times publicerat artikeln Frog's Leap: A price of Wine

1993 sålde Larry Turley sin del i Frog's Leap till John och Julie Williams för att starta sitt egna Turley Wine Cellars. Frog's Leap tvingades flytta från den ursprungliga grodfarmen och slog sig istället ner strax utanför Rutherford. Tidigt i Frog's Leaps historia började John Williams intressera sig för tokerierna inom biodynamisk odling. På senare år har han dock övergett de värsta stolligheterna. 


Frog's Leap Winery – mitt i Napa Valley. Klicka för karta. 

Druvorna till vinet, 100% Sauvignon Blanc, kommer från Frog's Leaps egna ekologiska vingårdar i Rutherford som är så kallat "dry farmed". Vinet har jästs på naturlig jäst i rostfria fat.  Det har gett vinet en frisk citrusdoft med grape och pomelo. Några krusbär har också letat sig in i bilden tillsammans med en hel del mineral. I smaken hittar vi vita vinbär, krusbär och mogna bordsdruvor tillsammans med en antydan av vingummi – den ljusa sorten. 

Sammanfattningsvis en härligt lyxig, matvänlig Sauvignon Blanc som är ganska annorlunda från allt du hittar i Loire eller på Nya Zeeland. Finns i beställningssortimentet på SB och priset ligger på 230 kr.

Vinerna från Frog's Leap importeras av Ward Wines. I beställningssortimentet finns, förutom denna Sauvignon Blanc, också Cabernet Sauvignon, Zinfandel, Chardonnay och den Merlot jag skrivit om tidigare.

söndag, februari 19, 2017

2012 Paul Lato Pinot Noir Matinee


Så har i början av året är det skreijtid. Alla som gillar att käka fisk men som inte provat skrei, borde åtgärda detta snarast. Skrei brukar finnas i butikerna ända fram till någon gång i april. Det är när torsk från Barents hav, där det finns ett starkt bestånd av arten, vandrar ner till norska kusten för att leka som den kallas skrei. Men egentligen räcker det att smaka på det vita, fasta köttet för att förstå att skrei är något alldeles speciellt. 

Vi steker varsin rejäl bit på skinnsidan och kör den sedan färdig i ugn. Dagens tillbehör blir potatispuré, rödvinssås, stekt agretti och en inte så snygg men välsmakande röra av merguez, champinjon och granatäpple. 




Det blir väldigt gott och passar utmärkt till det sagolikt goda vinet från Paul Lato. Paul lärde sig göra vin av Jim Clendenen och Bob Lindquist på Au Bon Climat respektive Qupe. Basen i Paul Latos produktion är Pinot Noir från olika vingårdar men i portföljen finns även vin på Syrah, Chardonnay, Grenache och Sauvignon Blanc. Den totala produktionen ligger på ungefär 500 lådor. Vinopia är svensk importör och i beställningssortimentet på SB finns i dag endast 2012 Matinee för 484 kr. En hel del pengar men en fantastisk bra Pinot Noir!

Vinet har en härligt fruktig doft med hallon och björnbär. Här finns en del fat, toner av mynta och en del jordiga drag. I smaken återkommer hallon och björnbär men här finns också körsbär, plommon och blåbär. Vi hittar också lakrits tillsammans med en behaglig kryddighet och fräsch men ganska rund syra. Högsta möjliga betyg till Paul Lato och 2012 Pinot Noir Matinee!


Skrei med potatispuré, rödvinssås, stekt agretti och en inte så snygg men
väldigt välsmakande röra av merguez, champinjon och granatäpple.