Anpassad sökning

måndag, december 28, 2015

2014 Willi Schaefer Riesling QbA


QbA i namnet och på etiketten till detta vin från Willy Shaefer i Mosel, står för Qualitätswein bestimmter Anbaugebiete. Vinet är Shaefers enklaste och QbA är kvalitetsklassen över Tafelwein och Landwein. 

2014 Willi Schaefer Riesling QbA lanserades på Sb i november och det finns fortfarande flaskor kvar runtom i landet. 

Vinet har en frisk doft av päron, äpple och blodapelsin. Det hela rundas av med honung och gula blommor. Vinet är friskt och har ganska hög restsötma. Samma saker som fanns i doften återkommer i smaken men blodapelsinen är utbytt mot söt blodgrape. Typ... 

Priset för en flaska 2014 Willi Schaefer Riesling QbA ligger på 139 kr. Ett mycket trevligt vin som är ett utmärkt val när maten kräver vin med viss sötma. Vi dricker det till en ganska het thaicurry med strimlade grönsaker och oxkött.


fredag, december 25, 2015

2013 Randall-Monroe Cellars Zinfandel Paso Robles

2013 Randall-Monroe Cellars Zinfandel Paso Robles

Det verkar vara ett tag sedan Randall-Monroe Winery uppdaterade sin hemsida med ny information. 2011 är senaste årgången av de viner som omnämns på sidan. Då fanns det inte någon Zinfandel Paso Robles i firmans portfölj men däremot en Zinfandel California med druvor från "California’s Sacramento River Delta and the cooler growing areas in the San Joaquin Valley". Därför är det svårt att veta om denna Zinfandel Paso Robles är ett vin framtaget efter importören Concealed Wines specifikationer eller något Randall-Monroe kommit på själva. Enligt uppgift, bland annat på Sb:s hemsida, är vinet gjort uteslutande på Zinfandel men jag misstänker att en liten andel Petite Sirah-juice också finns med i bilden.  

Vinet lanserades på Sb 1 december. I skrivande stund finns Randall-Monroe Zinfandel i 99 av Sb:s butiker och ska finnas i sortimentet i åtminstone sex månader. Vinet kostar 139 kr. 

Jag har saknat en billig zin som känns så här pass seriös. Ett vin där det inte krävs att maten anpassas med antingen sötma eller hetta. Visst finns det en antydan av sylt men det är inget som stör och blir kladdigt. 

Bär finns det däremot gott. I smaken handlar det främst om blåbär och björnbär. Här finns också smörkola, karamell och stekt svamp. Vinet är mjukt men har en del tanniner.

Doften är mycket fruktig med plommon, björnbär och vinbär. Vi hittar också rostade fat, choklad, peppar och någon ört vi inte närmare kan precisera. Klart godkänt och 2013 Randall-Monroe Zinfandel Paso Robles har inte någon riktigt seriös utmanare i klassen "Bästa Zinfandel under 150 kr". Jag är osäker om det finns någon lagringspotential men kommer att lägga undan några flaskor för att se vad som händer efter ett par-tre är på rygg. 

Vi dricker 2013 Randall-Monroe Zinfandel Paso Robles till vildsvinsköttbullar, potatismos, stekt brysselkål, pressgurka, gelé och en gräddig sås som fått smak av ansjovisspad och lingonsylt. Mums! 

Vildsvinsköttbullar med potatismos, gräddsås, stekt brysselkål, pressgurka
och svart vinbärsgelé.

söndag, december 20, 2015

2013 Lioco Chardonnay Sonoma County


Ibland blir det inte bra och mitt experiment med med blodgrape, lax, maltesersås och polenta var ett utmärkt exempel på det. Att göra såsen på blodgrape istället för blodapelsin, visade sig vara en ganska dålig idé och inte heller blev det succé att kombinera den ganska bittra citrusfrukten med lax. Fast idéer måste självklart testas. Den stekta polentan var i alla fall god!

Största förlusten var att utmärkta 2013 Chardonnay från heta Lioco hade förtjänat bättre. Lioco startades 2005 av Matt Licklider som arbetade med vinimport till USA och Kevin O'Connor som då var ansvarig för vinkällaren på Spago Beverly Hills. Vinmakare är John Raytek som gjorts sig ett namn genom sina viner från Ceritas. Lioco beskriver själva sina viner som "a bridge between the leaner California Chardonnays of the '70’s and those being made today".

Druvorna kommer från flera vingårdar i Russian River Valley, Dry Creek Valley och Sonoma Coast. Exakt vilka har jag inte lyckats ta reda på men Lioco köper frukt bland annat från de legendariska vingårdarna Hirsch och Hanzell

Det som först slår oss med 2013 Lioco Chardonnay är den perfekta balansen mellan fräschör, druvmognad och fat. Det mesta av druvor och vin har fermenterats och lagrats på rostfria fat. Jag har hittat motstridiga uppgifter om andelar men det står klart att ekfat använts ganska sparsamt. I den rena doften hittar vi päron, citruszest och kalk. Ungefär samma saker återkommer i smaken men nu har citrusfrukten också fått bidra med lite juice och här finns också lite mineral och musselskal.

Vinet är perfekt att dricka nu men går självklart att lägga undan några år. Däremot tror jag inte att det tjänar på någon långlagring. Importeras av Vinopia och finns i beställningssortimentet för 290 kr.

söndag, december 13, 2015

2013 Piedrasassi Syrah PS



Bakom Piedrasassi Wine & Bread på East Chestnut Avenue i Lompoc, Santa Barbara County, ligger det äkta paret Melissa Sorongon och Sashi Moorman. Piedrasassi gör både vita och röda viner på olika druvor men framför allt är det Syrah som gäller. När Jen och jag provade firmans 2012 Syrah PS våren 2014 tyckte vi det var årets hittills roligaste överraskning

Burgare på svensk, fet och grovmald högrev.
Vi dricker vinet tillsammans med vänner som är syrah- eller snarare shirazfantaster och vi är alla fyra helt överens om att 2013 Piedrasassi Syrah PS är ett riktigt, riktigt bra vin! Själv är jag smått lyrisk och har svårt att finna ord för att uttrycka min beundran för vinmakare Sashi Moorman.


Druvorna till PS kommer från flera vingårdar i närheten av Santa Rita och Purisima Hills. I vinets fruktiga doft som domineras av björnbär, finns en ton av chark och något vi närmast förknippar med sol på trä, tillsammans med kakao, lakrits och svartpeppar. Vinet är fruktigt med björnbär och körsbär men ganska stramt och har härlig frisk syra. Tanninerna är mjuka och tuggiga.

Piedrasassi importeras av Vinopia och finns i beställningssortimentet. Priset ligger på 349 kr och det måste anses som ett fynd! 

Högrevsburgare, coleslaw och ugnsbakad sötpotatis.

söndag, december 06, 2015

2014 Birichino Chenin Blanc Jurassic Park Vineyard



Chenin Blanc är centrala Loire och Stellenbosch, även om druvan i Sydafrika är mer känd under namnet Steen. Även i Kalifornien har Chenin Blanc varit stor. Mest användes druvorna till att göra billiga och något söta viner. På 1980-talet startade Chardonnay sin claim to fame och flera odlare beslutade sig för att rankorna med Chenin Blanc skulle rycktes ur marken. 

Den 37 hektar stora vingården Jurassic Park som ligger vid Los Olivos, strax norr om Santa Barbara, gick emot strömmen. Vingården planterades 1978 och i dag räknas rankorna härifrån som old vine. Druvorna säljs till några mindre producenter som Habit, Leo Steen, Lo - Fi, Field Recordings och Birichino

Vi provar Birichinos variant till en lasagne på zucchini med bland annat högrev och ricotta. Egentligen hade jag tänkt leta efter ekologisk kycklingfärs när jag handlade men glömde bort det. Därför lånade jag lite fet, grovmalen högrev från Mälardalen som vi köpt för att göra hamburgare på. Det blev ändå bra och rätten fungerade utmärkt till vinet. Jag tror också att 2014 Birichino Chenin Blanc Jurassic Park Vineyard skulle vara perfekt till rätter med smörstekt fisk.

Vinet smakar äpple, citrus och mineral. Här finns också en angenäm, svag bitterhet. Den blommiga doften är ganska komplex med gult äpple, apelsin och tropiska toner. Här finns honung, aningen fat, champinjoner och olivspad. Mycket trevligt!  

Vi gillar 2014 Birichino Chenin Blanc Jurassic Park Vineyard och kommer beställa fler flaskor. 2014 är andra årgången Chenin Blanc som Alex Krause och John Locke på Birichino tillverkar. Vinet importeras av Handpicked och kostar 225 kr. Finns i beställningssortimentet.


Zucchinilasagne med högrev och ricotta

2-3 pers

2 små zucchini, skivad
1/2 tsk salt
100-200 g köttfärs
1/2 gul lök, hackad
1 msk torkad oregano
en nypa strösocker
2 msk tomatpuré
2 tomater grovhackade
ev 1/2 dl vatten
salt och svartpeppar
1 burk ricotta
2 dl finriven parmesan
100 g riven mozzarella

Skiva zucchinin med mandolin, 3 mm. Lägg på hushållspapper och strö över salt. Torka av efter cirka en kvart. Stek köttfärs och lök. Tillsätt tomatpuré och rosta någon minut. Lägg i oregano, hackad tomat (spara ca 1/4), strösocker och ev lite vatten. Koka ihop och smaka av med salt och nyriven svartpeppar.

Rör ihop 1 burk ricotta och 2 dl finriven parmesan.

Lägg lite tomathack i en ugnsfast form. Placera ett lager zucchini ovanpå och sedan ricotta/parmesan. Fortsätt med köttfärsen och kör sedan det hela en gång till. Avsluta med ostmixen. Lägg folie över formen och gratinera i 175° i ca 35 min. Ta bort folien och lägg på mozzarellan. Fortsätt gratineringen i 5-10 min. Öka därefter värmen, sätt ugnen på grill och ge lasagnen fin färg.

Zucchinilasagne med högrev och ricotta.

söndag, november 29, 2015

2013 Calera Pinot Noir Central Coast



Det mest återkommande vinet på bloggen är denna bas-pinot från Calera i Hollister, San Benito County. Jag har skrivit om årgångarna 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011 och 2012. Egentligen har det bara varit jubileumsårgången 2010 som inte riktigt fallit mig på läppen.

Årgång 2013 som just nu säljs på Sb för 225 kr, överträffar alla förväntningar med råge. En riktig fullträff av Josh Jensens team! Som vanligt kommer druvorna från flera olika vingårdar. Denna gång nio stycken som ligger i San Louis Obispo County, Santa Barbara County, Monterey County, Santa Clara County och San Benito County. Den största delen, 30%, kommer från Laetitia Vineyard i San Louis Obispo.

Vinet har fermenterats på sin naturliga jäst och legat på franska fat i 11 månader. 10% av faten var nya. Alkoholhalten ligger enligt Calera på 14,9%. Svenske importören Johan Lidby är något blygsammare och hävdar 14%.

I den fruktiga och något kryddiga doften finns det gott om hallon, jordgubbar och körsbär. Vi hittar också lakrits, kött, fat och örter. Ungefär samma saken återkommer i den friska smaken. Ett mycket bra vin och eftersom det finns gott om flaskor kvar blir det stark köprekommendation.

Vi dricker 2013 Calera Pinot Noir Central Coast till rotselleri med comté, svamp och stekt kyckling. En rätt vi hittar i Icas tidning Buffé och som vi gör med bara några små justeringar. Tråkig bröstfilé ersätter vi med lårfilé och hasselnötterna som Jen inte tål, blev istället pekan. Några kantareller hittar vi inte. Därför använde vi enbart champinjoner. Maten blev god och fungerade fint till vinet. Vi kommer absolut att laga rätten igen men då med ytterligare några förändringar.


Rotselleri med comté, champinjoner och stekt kyckling.

söndag, november 22, 2015

2013 Copain Chardonnay Tous Ensemble


Copain Wines som startades av Wells Guthrie 1999, är en del av den vinmakarkultur som brukar kallas ”det nya Kalifornien”. Jag måste erkänna att jag inte fallit pladask för flera av de viner jag provat som kommer från producenter som också är en del av denna rörelse. 

Vi kombinerar vinet med hemmafriterad fish and chips med mushy peas (och några vinägerstänk). Det fungerar mycket bra.

2013 Copain Chardonnay Tous Ensemble har doft av rött äpple, stenfrukt och söt citrus. Här finns också champinjon, mineral och rostat bröd. Smaken är ren och elegant med massor av  äpple. Vi hittar Granny Smith, äpplejuice och torkade äppelringar. Även här finns citrus, stenfrukt och mineral. Syran är hög och frisk. Spåren av fat är tydligare än jag väntat mig från ett vin som representerar ”det nya Kalifornien”. Det här är gott och med tanke på att en flaska kostar 189 på Sb, är det ett fynd!

Fish and chips med mushy peas.

söndag, november 15, 2015

2012 Cantina Terlan Nova Domus Riserva

2012 Cantina Terlan Nova Domus Riserva

2012 Nova Domus från Cantina Terlan är en blandning med 60% Pinot Bianco, 30% Chardonnay och 10% Sauvignon Blanc. Druvorna kommer från Terlano som ligger ungefär mitt emellan Merano och Bolzano i Sydtyrolen. 120 flaskor av vinet släpptes på Sb 2 oktober. I skrivande stund finns det ett 30-tal flaskor kvar. Av årgång 2012 gjorde Cantina Terlan 21 100 flaskor Nova Domus. 



Cantina Terlan är ett kooperativ som startades 1893 av 24 vinodlande bönder. Då handlade det till övervägande del om röda viner men idag är förhållandet det omvända. 70% av vinerna från Cantina Terlan är vita och kooperativet består i dag av 143 odlare. Sammanlagt produceras ungefär 1,4 miljoner flaskor vin årligen.

2012 Nova Domus doftar gult äpple, vita blommor och en del fat. Här finns också örter, päron, honungsmelon och något mer allmänfruktigt. Låt oss kalla det tutti frutti. 

Smaken är frisk och samtidigt rund med fat, gula äpplen, päron och mineral. Mycket trevligt! Cantina Terlan importera av Prime Wine Group. Nova Domus kostar 279 kr.


Vi dricker vinet till pasta med rökt lax, forellrom och schalottenlök som vi blandar med en lite crème fraîche och kryddar med färsk dragon och persilja. Vid servering toppar vi med ytterligare en sked forellrom. Enkelt och supersmarrigt!


söndag, november 08, 2015

Petite Sirah och Zinfandel från Lodi


Michael David Winery grundades 1984 men familjen Philips har varit lantbrukare i Lodi sedan mitten av 1800-talet. Till att börja med odlades olika grödor på den 60 ha stora åkerarealen. Denna har i dag växt till över 300 ha som uteslutande är planterade med vinrankor. Utöver detta har man över 60 kontrakterade odlare som förser firman med druvor. Den årliga produktionen är uppe i nästan en halv miljon flaskor (uppgiften från 2014). Det gör Michael David till den största producenten i Lodi.

Vinerna från Michael David Winery måste vara bland det mest otrendiga man kan dricka just nu. Polerade och extraherade viner med hög alkoholhalt och relativt låg syra som fått rejält fatbehandling, står inte speciellt högt i kurs. Vill man vara trendig i dag ska man anlita en vinmakare som gör så lite som möjligt, tycka att oxidering är en trevlig krydda och att max 11% alkoholhalt is da shit. Flera skribenter verkar på fullaste allvar tro att kosmiska krafter och odling med islag av ockulta principer från 1920-talet ska göra vinerna bättre!


Zinfandel var det första vinet Michael David Winery gjorde i serien Earthquake. Namnet kommer från den stora jordbävningen i San Fransisco 1906.  

Förra gången vi drack Eartquake, år 2012, tyckte vi om 2010 Zinfandel men blev besvikna på 2009 Petite Sirah. Nu ville vi jämföra de två vinerna som båda finns i  beställningssortimentet. Aktuell årgång är 2012. Michael David importeras av Janake Wine Group.

2012 Michael David Vineyards Zinfandel Earthquake (250 kr) doftar mycket fruktigt med björnbär, plommon, blåbär och svarta vinbär. Här finns också fat, lite kryddor, en aning fuktig skog, choklad och kaffe. Vinet är mycket mjukt och saftigt och alkoholen (15,5% enligt Sb, 15,9 enligt importören) är inte helt integrerad. Smaken är fruktig med svarta vinbär och blåbär, aningen kryddigt och med en rejäl dos fat. Nja... 

2012 Michael David Vineyards Petit Sirah Earthquake (240 kr) är mer komplext och till skillnad från sommaren 2012 blir det vår favorit. I doften hittar vi körsbär, blåbär och björnbär. Här finns också choklad, viol, lavendel och salmiak. 

Smaken är fruktig och kryddig med björnbär, körsbär, svartpeppar och mynta.  Självklart finns här också en rejäl dos med ek. Alkoholen (15% enligt Sb och 15,5 enligt Janake) är betydligt bättre integrerad än vad som var fallet med det förra vinet. Vi bjuds också på rejält med tanniner. Snyggt!

Både Jen och jag tyckte Petite Sirah denna gång var det bättre av de två provade Earthquake-vinerna. Michael Davids vinmakare Adam Mettler menar att kvalitetshöjningen på firmans Petite Sirah-viner till stor del beror på uppgradering till dyrare och bättre ekfat. "The idea is not to make an oaky tasting Petite Sirah, but a Petite Sirah that has more elegance in the nose; a cleaner, sweeter vanilla, and higher toast that highlights the fruit without overshadowing it."    


Av en tillfällighet drack vi i ungefär samma veva som Earthquake, även Michael Davids storsäljare The Seven Deadly Zins. Aktuell årgång på Sb är 2012. 

Vi lagade mexikoexperten Rick Bayless köttbullar med mynta i kryddig tomat och chipotlesås. Till denna urgoda, rustika rätt fungerade det enkla och ganska söta vinet bra. Doften är inte speciellt komplex. Här finns björnbär, sylt och fat. Punkt! I den eldiga smaken hittade vi björnbär, mycket mogna körsbär och rökt kött. Kostar 129 kr och finns överallt.


Rick Bayless köttbullar i tomat- och chipotlesås

4 pers

1/2 kg malet kött (fläsk-, nöt- eller blandfärs, jag använder det senare)
1 ägg
2 vitlöksklyftor, finhackade
2-3 msk finhackad färsk mynta
1 dl kokt ris

Blanda köttfärs, ägg, vitlök, salt och mynta. Rör i riset och blanda allt utan att röra mer än nödvändigt. forma 12 köttbullar. Stek på mediumvärme i olja tills köttbullarna är bruna runtom, 6-8 minuter.

Tomat-och chipotlesås

1 burk (ca 400 g) krossade tomater
1-2 chipotle i adobo
1 msk adobosås
1 msk mexikansk oregano
2 vitlöksklyftor
0,75 dl köttbuljong
salt


Lägg alla ingredienser till såsen förutom buljong och salt i blender och mixa till puré. Häll såsen i stekpannan och koka på låg värme i 10 minuter. Ta upp köttbullarna, höj värmen och tillsätt buljong. Koka upp och låt såsen fortsätta koka i 2 minuter. Skeda såsen över köttbullarna.

Vi serverade köttbullarna med vitt bröd.

Receptet från Rick Bayless

Köttbullar med mynta i tomat- och chipotlesås.

söndag, oktober 25, 2015

2013 Wines of Substance Cabernet Sauvignon

2013 Wines of Substance Cabernet Sauvignon

Tydligen tyckte Charles Smith inte det räckte med vinerna från K Vintners, Charles Smith Wines, Sixto, Charles and Charles, Vino och Secco. Han har därför också startat en ny serie viner under det blygsamma namnet Wines of Substance

Tydligen var det från början tänkt att det endast skulle handla om ett vin, en Cabernet som skulle bli den mest prisvärda i USA. Idén växte och Substance portfölj har utökats med fler viner på Merlot, Cabernet Sauvignon och Sauvignon Blanc. 

Om Wines of Substance lyckades med intentionen att ta fram den mest prisvärda cabben i USA kan inte jag avgöra. Däremot kan jag med bestämdhet hävda att Charles Smith än en gång lyckats göra ett riktigt bra vin för en billig peng. Jag betalade 169 kr för Substace 2013.

1000 flaskor släpptes i tillfälliga sortimentet på Sb den fjärde september. I skrivande stund ligger hemsidan nere men jag tror knappast att det kan finnas mer än möjligtvis några ströflaskor kvar.

Cabernet Sauvignon-druvorna till Substance kommer från två vingårdar i på hög höjd i Columbia Valley. Fermentering har skett med naturlig jäst och vinet, som legat tolv månader på 50% nya franska fat, har varken filtreras eller klarats.

Substance har ganska klassisk cabernetdoft med svarta vinbär och blyerts. Här finns också vanilj från fatlagringen, lite röda körsbär och en mintig ton. Trevligt!

Vinet har en mycket bärig smak med svarta vinbär och saftiga mörka körsbär. Vi hittar också lakrits, blyerts och svartpeppar. Sötman upplevs som relativt hög och här finns en del grusiga tanniner. Eftersmaken är aningen kort. Alkoholen (14,5%) känns helt integrerad. Ett gott vin om än ganska enkelt! Våra flaskor är slut nu men om det gick att köpa fler hade jag gärna hållt mig framme.

Ingredienser för en lat fredagskväll i Hammarby sjöstad: pizza från
Bodino, Cabernet i glaset och Homeland på SVT-play. 

söndag, oktober 18, 2015

2010 Sine Qua Non Syrah Five Shooter

2010 Sine Qua Non Syrah Five Shooter

Det är alltid en stor händelse vid de alldeles för få tillfällen vi drar korken ur en flaska Sine Qua Non. Men först är det mest nervöst. Måtte vinet inte vara korkskadat!

Men allt verkar vara OK och tidigt en fredagsmorgon, strax innan det är dags att hoppa på Tvärbanan för att åka till Solna, häller jag vinet i karaff. Där får det stå tills det är dags för middag på kvällen.

2010 var första gången Petite Sirah ingick i något vin från Manfred och Elaine Krankl. Blandningen detta år bestod av 85% Syrah, 5% Grenache, 5% Roussanne, 3% Petite Sirah, och 2% Viognier. Största delen av druvorna har mognat i de egna vingårdarna Eleven Confessions och Cumulus. En del kommer från Bien Nacido. 20% hela klasar ingick i fermenteringen och vinet har legat 22 månader på nya franska ekfat.



Five Shooters doft är väldigt tät. Här finns vinbär och björnbär tillsammans med sötlakrits, svartpeppar, ett gäng andra kryddor och rökt korv. Vi hittar också en örtig ton med mynta och rosmarin och skulle kunna sitta mycket länge med ett leende på läpparna och näsorna i glasen!

Vinet har rund syra med tät och stor smak. De mörka bären från doften återkommer tillsammans med ljusare körsbär, blyerts och choklad. Här finns gott om sandiga, finkorniga tanniner. Eftersmaken sitter i mycket, mycket länge!

Sine Qua Non importeras av Divine. Vinerna är galet svåra att få tag på och redan när 2010:an släpptes i maj 2013 kostade en flaska vansinnigt mycket. Sedan dess har priset på vinerna från SQN gått upp ytterligare nästan 500 kr. Det är naturligtvis helt snurrigt men jag kommer fortsätta köpa så länge jag får!

Att dricka SQN 2010 är väldigt tidigt men efter en dag i karaff är vinet förvånansvärt lättillgängligt. De flesta rekommendationer jag läst föreslår att flaskorna kan lagras till ungefär 2030...

2013 Grayson Cellars Chardonnay
Vi inleder middagen med varsin tallrik Shrimp and Grits. Versionen denna dag innehåller förutom stekta räkor och krämiga grits från Bear Branch Milling, också bacon, champinjoner, gröna ärtor och riven vällagrad cheddar. Vi kryddar med citrontimjan och persilja. Det blir svårt att inte gilla! "A man full of grits is a man full of peace."

Till detta dricker vi en enkel men trevlig Chardonnay från Grayson Cellars och det blir en bra kombo. Vinet har en härligt fruktig doft med citrus, melon och päron. Här finns gott om mineral tillsammans med champinjon och hasselnöt.

I smaken hittar vi citrus, Granny Smith, päron och vanilj. Spår från fatlagringen är uppenbar, syran rund och munkänslan något oljig. Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 169 kr.

När det blivit dags för SQN gör vi cemitas med bland annat Huston Style Carnitas, refried beans, en mild sås, sallad och riven mozzarella. Ibland är det enkla det bästa man kan välja när man har ett fantastiskt vin i glaset!


Cemitas, typ...

söndag, oktober 11, 2015

2010 Mt. Brave Cabernet Sauvignon


Nej, ingen behöver påpeka att det är väldigt tidigt att dricka högklassig Cabernet Sauvignon årgång 2010 från Napa Valley redan nu. Men ibland är helt enkelt nyfikenheten för stor och med en dag i karaff visar det sig att ung ålder inte är något som stör oss när vi provar 2010 Cabernet Sauvignon från Mt. Brave

Mt. Brave är ett prestigeprojekt som Jackson Family Wines drog igång 2007. Cris Carpenter som tidigare arbetat på Cardinale och Lokoya fick uppdraget som vinmakare. Druvorna Mt. Brave arbetar med kommer från en vingård som är belägen cirka 450-550 m ö.h. i Mt. Veeder AVA.

Mt. Veeder är Napa Valleys största American Viticultural Area (AVA) men producerar mindre än 2% av det vin som varje år hamnar på flaska. På Mt. Brave görs tre viner. Förutom Cabernet Sauvignon även Malbec och Merlot. I cabben finns det små andelar Cabernet Franc och Merlot. Vinet har lagrats på franska ekfat där en femtedel var nya. Hur länge har jag inte lyckats ta reda på.



Vi dricker vinet till varsin biff av hästkött med ett kryddsmör på blåmögelost och bacon. Varför krångla till det?

Jen och jag tycker väldigt mycket om 2010 Mt. Brave Cabernet Sauvignon. Det har en tät doft med choklad, vanilj och mörka bär. Här finns inte överraskande svarta vinbär men också söta björnbär och saftiga körsbär. Smaken är rödfruktig körsbär och vinbär. Även här finns choklad och vanilj men också tydliga spår av viol. Syran är relativt hög och tanninerna korniga. Allt i vinet är i perfekt balans. Så himla läckert! 

Mt. Brave Cabernet Sauvignon finns i beställningssortimentet. En flaska kostar 699 kr och vinet säljs via Lively Wines Sweden

Kryddsmör med blåmögelost och bacon blir inte speciellt vackert men är
väldigt gott. Rekommenderas till hästbiff!

söndag, oktober 04, 2015

2014 Eric Bordelet Sidre Tendre


Sb:s utbud av fransk cider är inte speciellt stort. I veckan besökte jag butiken på Regeringsgatan och där fanns det fem sorter. Mitt val blev en flaska Tendre från duktiga Eric Bordelet i södra Normandie, nära gränsen mot Pays de Loire. Jag struntade denna gång i mina principer trots att jag befarar att Eric Bourdelet går omkring i foliehatt hela dagarna. Kanske funderar han över det här med att blanda preparat 500 och 501 med vatten*. Rör han verkligen ut preparatet med sådan inlevelse och entusiasm att dess kraft överförs till vätskan och så småningom också till växterna?**

Eric Bordelet har ett förflutet som sommelier på trestjärniga L'Arpège i Paris men återvände till Normandie där han växt upp och slog sig på äpple- och päronodling. Cider och Calvados från Eric Bordelet importeras av Riktig Cider. Enligt presentationen på deras hemsida har Eric Bordelet valt att odla enligt biodynamiska principer eftersom "livet i jorden är så grunt och att denna behandling främjar det viktiga livet där".

Trots flummet råder det ingen tvekan om att Eric Bordelet gör utmärkt, elegant cider. Tendre 2014 har ren doft med bara en svag antydan av stall. Det doftar så klart massor av äpple, både ugnsstekta och färska. Även konserverade päron har letat sig in i bilden.

Cidern är knappt halvsöt. I smaken finns en blandning av röda och gröna äpple med övervikt åt de förstnämnda. Också här har en del äpple stekts i ugn medan andra är färska. Fast färska kanske är fel uttryckt. Jag tänker inte närmast på frukt som kommer direkt från trädet utan snarare på sådan som legat mörkt och svalt i källaren en tid.     

Tendre 2014 släpptes på Sb i juli och en flaska kostar 85 kr. Det finns fortfarande gott om flaskor kvar runtom i landet och de blir förmodligen ännu bättre om de får vila i något år. 

Falukorv i ugn med bland annat bok choi, cashewnötter och champinjoner.

Tendre blev min måltidsdryck till falukorv. Ica's ekologiska med 72% kötthalt är en utmärkt korv som rekommenderas. Till korven provade jag att göra en liten röra med bland annat cashew, bacon, champinjoner, och gul lök. För att anpassa maten till den inte helt torra cidern ringlade jag över lite honung. En delad pak choi som penslats med buljong fick också följa med in i ugnen.

Istället för vanligt potatispuré provade jag att ersätta mjölk och smör med olivolja och citronjuice. Förutom salt kryddade jag med koriander och vanilj. De blev riktigt bra och ett klart spännande alternativ som jag kommer att använda fler gånger.


Potatispuré med vanilj

2 port

4 stora potatisar
olivolja av bra kvalité
1 vaniljstång, delad och fröerna urskrapade
1/2-1 dl hackad koriander
salt
några msk citronjuice

Koka potatis och mosa med olivolja till önskad fasthet. Smaka av med vanilj, citronjuice och salt. Rör i koriander.

Potatispuré med vanilj och koriander serverade till ugnsstekt falukorv på
klassiskt vis med lök och äpple. Dessutom bakad bok choi och  en röra
med bland annat nötter, champinjoner och bacon.
* Preparat 500 är ett humuspreparat gjort av kogödsel och preparat 501 framställs av finmalen kvarts eller bergskristall. Både 500 och 501 preparerats i kohorn som antroposoferna hävdar är bra på att samla de kosmiska krafterna. 50 gram av preparat 500 som rörts ut 15–20 liter ljummet vatten räcker till att sprutas över 1 hektar odlingsmark. För preparat 501 räcker det med 1 gram för att bespruta samma yta (10 00 kvadratmeter). 

Läs mer om de biodynamiska preparaten på Svenska demeterförbundets hemsida.

**Det var vid den fjärde föreläsningen av åtta som Rudolf Steiner höll i (nuvarande) Polen 1924 och som kom att ligga till grund för det biodynamiska jordbruket, som vikten av handrörning betonades. 1997 hävdade den biodynamiska tidskriften Kultura att frågan om hur preparaten ska blandas med vatten ut diskuteras all mer.  

Steiners föreläsningar från 1924 finns att läsa i engelsk översättning på Rudolf Steiner Archive. Se även Anders Öhmans referat av Steiners föreläsningar. 

söndag, september 27, 2015

2013 Estancia Chardonnay Monterey County


En måndagskväll för inte så länge sedan orkade jag inte laga någon middag. Efter lite funderande kom jag fram till att en tunnbrödsrulle skulle sitta fint. Det var säkert tio år sedan jag åt denna klassiker som jag i min enfald trodde att alla gatukök kunde göra en åtminstone hygglig variant på. Oj, så fel jag hade!

När jag några dagar senare beklagade mig för Jen som lyckligtvis befann sig i en annan del av Europa den ödesdigra kvällen, började vi tala om hur man skulle göra den ultimata tunnbrödsrullen. Den ena ledde till det andra och vi bestämde denna fredag att laga något som inte skulle bli en tunnbrödsrulle men innehålla en del element från en sådan. Dessutom var det inte korv vi var sugna på utan fisk! 



Menyn vi kom fram till blev en öppen tunnbrödsrulle med luftigt mos, pankopanerade slätvarsfiléer, skagenröra, smörstekta champinjoner och ugnsbakade cocktailtomater. Till detta öppnade vi en billig Chardonnay från Kalifornien som var nyhet i Sb:s fasta sortiment 1 september.

2013 Chardonnay Monterey County från Estancia har fått goda omdömen i både svensk och amerikansk press. Vi blir däremot inte övertygade. Även om vi inte hittar något direkt fel på vinet känns det som om de olika delarna inte riktigt hänger ihop och att balans saknas. Kanske blir vinet bättre med något års lagring men jag tvivlar. Vinet kostar 139 kr på Sb.

I doften hittar vi tropisk frukt, melon och citrus. Här finns en del fat  och en ton av rostade nötter. Syran i vinet är ganska hög och i smaken finns Granny Smith-äpple, citrus, fat och en aning salmiak.


Tunnbröd med pankopanerade slätvarsfiléer, potatismos, skagenröra,
bakad tomat och smörstekta champinjoner.
Vad var det då som var fel med tunnbrödsrullen den där måndagskvällen kanske någon undrar. Här kommer det värsta:
  • den grillade korven var först kokt och sedan stekt
  • tunnbrödet smakade som om det blivit bakat någon gång bortom det förra millenieskiftet.
  • feferoni!!!

söndag, september 20, 2015

2012 Au Bon Climat Hildegard


Hildegard från Au Bon Climat i Santa Barbara, är en blandning med 40% Pinot Gris, 30% Pinot Blanc och 30% Aligoté. Vinet har fått sitt namn efter Hildegard av Vinzgouw, drottning av Franken och Karl den stores hustru nummer två, som levde år 758-783.

Au Bon Climat startades 1982 av Jim Clendenen och Adam Tolmach och redan första årgången skapade en hel del buzz i den kaliforniska vinvärlden. Så småningom gick Jim och Adam skilda vägar. Adam Tolmach startade The Ojai Vineyard och Jim Clendenen fortsatte driva Au Bon Climat.

Au Bon Climat gör framför allt vin på Chardonnay och Pinot Noir från olika vingårdar men också Hildegard och en blend på Pinot Gris och Pinot Blanc. Sedan år 2000 omfattar Jims verksamhet också Clendenen Family Vineyards som vid sidan av Chardonnay, Pinot Noir, Sauvignon Blanc och Viognier, producerar vin på druvor som kanske inte i första hand brukar förknippas med Kalifornien. I portföljen finns vin gjort på Riesling, Nebbiolo, Gewürztraminer, Fruilano och Aligoté. Både Au Bon Climat och Clendenen Family Vineyards importeras av Enjoy Wine & Spirits.

Ugnsgrillad kyckling med örter som serveras med ris,
purple king-bönor och gräddig skysås.
Vi steker kyckling från Bosarp i ugn med massor av smör, citron och örter. Till det kokar vi ris, bönor och gör en sås på steksky från kycklingen och grädde. Det blir mitt i prick till Hildegard och både Jen och jag faller pladask för vinet. Det har doft av päron och vanilj. Här finns också äpple, mineral, gula blommor, smör och en hel del ek. 

Smaken är frisk med bra syra men munkänslan samtidigt aningen fet. Här finns citrus, äpple, gula plommon och en liten dos salmiak. 

Vi tycker väldigt mycket om Hildgard och jag har sällan varit med om att en flaska tar slut så fort! 2012 Au Bon Climat Hildegard finns i beställningssortimentet och kostar 329 kr.

söndag, september 13, 2015

2013 Original House Wine Cabernet Sauvignon Steak House

2013 Original House Wine Cabernet Sauvignon Steak House

Ännu en skapelse från Charles Smith i Washington State. Hur många underetiketter och olika viner klarar den mannen av att jobba med? 

För att hjulen ska rulla lite lättare har Charles Smith nyligen öppnat Jet City Winery, en stor anläggning i Georgetown, Seattle.


Original House Wine har funnits i lite över tio år och har flera olika viner i sin portfölj. Det handlar om enkla och billiga vardagsviner. Svensk importör är Vinovativa som i sitt sortiment har de tre varianterna House Wine Red (röd blend med en hel drös olika druvor), Fish House (Sauvignon Blanc) och Steak House (Cabernet Sauvignon). 

Vinerna ligger i restaurangsortimentet och Steak House årgång 2012, kostar 155 kr. Jag köpte min 2013 på Viking Lines Cinderella för någon tjuga mindre. Hade dock gladeligen betalt mycket mer, bara jag slapp hemska ålandsbåtar och den ännu värre skräckupplevelsen de kallar för Viking Buffet!

Velvety, rich, juicy and American. Yessiree!
Vi dricker Steak House till Flap Steak. Flap Steak är nästan samma sak som flankstek. Båda är delar av kossans kållap, eller slag som vi i Skåne brukar säga, det vill säga en del av djurets magmuskel. Skillnad mellan Flap Steak och flankstek är att den förra sitter ännu längre bak mot djurets ljumske.

En Flap Steak får smaka stekpanna.
På vinets baksidesetikett står det "Velvety, rich & juicy" och "American". Inget kunde vara mer rätt. Steak house är enkelt att tycka om men kan knappast betecknas som ett stort eller komplext vin. I doften finns svarta vinbär, björnbär, hårdrostade fat och vanilj. I smaken hittar vi plommon, blåbär, fat och choklad. Tanniner finns det några men de är mjuka som en smekning.

Steak House fyller sin funktion med råge men vänta dig inte någon stor vinupplevelse!

Keepin' it simple - uppskivad Flap Steak med ruccola, parmesan och citron. 

tisdag, september 08, 2015

2011 Robert Biale Zinfandel R.W. Moore Vineyard

 2011 Robert Biale Zinfandel R.W. Moore Vineyard

Detta var första gången jag drack vin från Robert Biale, Zinfandelexperten med adress precis utanför staden Napa, som jag länge varit nyfiken på. Därför passade jag på att plocka upp en flaska på välsorterade men knappast speciellt billiga MacArthur Beverages när Jen och jag semestrade i Washington i våras. Affären hade flera zins från Biale men mitt val föll på årgång 2011 med druvor från R.W. Moore Vineyard. Den kostade 460 SEK.  

Vingården R.W. Moore ligger i Coombsville AVA i den sydöstra delen av Napa Valley. Området är knappast mest känt för Zinfandel. Här är det framför allt Cabernet Sauvignon, Syrah, Chardonnay och Pinot Noir som gäller. Klimatet i Combsville är svalare somrar och mildare vintrar än i norra Napa Valley. 

Den som vill ta en närmare titt på Combsville kan spana in denna något fåniga men härliga promotionfilm från Coombsville Vintners & Growers:


R.W. Moore Vineyard planterades 1905 och är den äldsta i Coombsville som fortfarande är i drift. Sedan 1970-talet är det numera pensionerade tandläkaren Bill Moore som äger vingården och som sett till att bevara de historiska rankorna. Fram till 2009 såldes druvorna till Larry Turley men på senare år är det Robert Biale som gjort vin på Bill Moores druvor.  R.W. Moore Vineyard är den enda vingården i Coombsville som är planterad med Zinfandel.

2011 Robert Biale Zinfandel R.W. Moore Vineyard har en blommig doft med röda och mörka bär där speciellt jordgubb och körsbär sticker ut. Här finns toner av balsaträ och kryddor. Vi får ett litet alkoholstick i näsan men lyckligtvis hittar vi inget av det när vi smakar på vinet. Alkoholhalten ligger på 15,5%.

Vinet har fräsch syra och bärig smak med körsbär och plommon. Här finns också choklad och lagerblad. Jag antecknade inte under middagen utan först efteråt och det finns det säkert en hel del doft och smak jag glömt bort. Något jag däremot minns är den långa eftersmaken och att både jag och gästerna tyckte att det var en helt fantastiskt Zinfandel!

Biale gjorde 679 lådor av 2011 Zinfandel R.W. Moore Vineyard. Vi drack vinet till hjortköttbullar och potatismos med gräddsås, rårörda lingon och pressgurka. 


Köttbullar 

måndag, augusti 31, 2015

2013 G.D. Vajra Langhe Bianco



Fredag 21 augusti släpptes 1200 flaskor av denna 100% Sauvignon Blanc från G.D. Vajra i den lilla piedmonska byn Vergne. Enligt importören Moestue Grape Selections är det första gången Vajra gör vin på enbart Sauvignon Blanc. G. D. Vajra har själva ingen information om vinet på sin hemsida. 1200 flaskor blev det och alla skickades till Sverige. Det tycker jag är bra men Jen håller inte med mig.

Medan jag gillar det mjuka, runda och blommiga vinet är Jen mer tveksam. Att det inte kommer att passa som hand i handske till vår mat är en helt annan sak och knappast något man kan lasta vinet för... 




Kräftor är långt ifrån mitt favoritskaldjur men några brukar ändå slinka ner varje år. Någon riktig kräftskiva blev det däremot inte detta år. Anledningarna var flera:
  • två gäster vilket känns för litet för en skiva
  • vi drack vin istället för öl och snaps och sjöng således inte några snapsvisor
  • inga kulörta lyktor hängde i taket
  • den obligatoriska västerbottensostpajen fanns inte närvarande 
  • lustiga hattar och knäckebröd saknades
Kräftor ville vi trots allt inte vara utan och vi köpte därför en burk svenska signalkräftor. Istället för den överskattade västerbottensostpajen bakade vi en pizza med stekta- och picklade kantareller. De picklade svamparna lade vi på efter pizzan blivit gräddad.

Istället för tomatsås mixade vi persilja, lite kapris och en klyfta vitlök med olja. Helt kunde vi inte hålla oss borta från Västerbottensosten och den fick fungera som pizzaost. Vi slängde också på några pinjenötskärnor. Det blev gott men knappast idealiskt till Sauvignon Blanc.


Pizza med persilje- och kaprisolja, Västerbottensost, pinjenötskärnor
och två varianter på gula kantareller.

Vinet har en något kryddig doft med äpple, krusbär och nässlor. Smaken är frisk och fruktig med grönt äpple, melon och citrus. Svagt i bakgrunden hittar vi också något vi inte riktigt kan beskriva närmare än att det hör hemma bland städskåpets kemtekprodukter.

Trots detta är 2013 G.D. Vajra Langhe Bianco ett trevligt vi vi gärna dricker mer av! Det kostar 149 kr och finns i tillfälliga sortimentet på Sb.

söndag, augusti 23, 2015

2011 Turley Zinfandel Fredericks Vineyard

'
2011 Turley Zinfandel Fredericks Vineyard

För många zinfandelfantaster finns det inget bättre än Turley Wine Cellars. Tom Lee som ligger bakom The Zinfandel Chronicles, skrev till exempel tidigare den här månaden "With all due respect to Carlisle, Ridge and Bedrock these are arguably the best Zinfandels in California".

Jag skulle inte sticka ut hakan lika långt. Dels har jag inte provat speciellt mycket från Turleys, dels har jag inte blivit jätteimpad av dem. Kanske för att mina förväntningar varit för högt ställda. Det är utan tvekan både stora och bra viner men att de skulle vara bättre än Ridge och Carlisle (Bedrock har jag aldrig provat), kan i alla fall inte jag hävda. För övrigt är 2005 Nickel & Nickel Ponzo Vineyard den bästa Zinfandel jag (hittills) smakat!


Den bästa zin jag provat!

Historien om Turley Wine Cellars började när Larry Turley någon gång på 1970-talet träffade John Williams. Tillsammans startade och drev de framgångsrika Frog's Leap Winery i Rutherford, innan Larry sålde sin andel och startade eget 1993. De första två åren var Larrys berömda syster Helen vinmakare på Turley. Helen Turley kan sägas vara ansvarig för husets stil med kraftiga, alkoholstarka viner gjorda på solmogna druvor och naturlig jäst. 

I dag har Turley vinerier i både Templeton och St. Helena. Sammanlagt gör firman ungefär 16.000 lådor vin varje år. Man gör i dag 34 olika viner. Det mesta är single vineyard Zinfandel och Petite Sirah men Cinsault, Cabernet Sauvignon, Sauvignon Blanc, en röd blend på Grenache och Carignane samt en vit på Roussanne och Grenache Blanc finns också i portföljen.

Turley importeras av Divine. 2011 Zinfandel Fredericks Vineyard släpptes i beställningssortimentet i början av förra året och kostade då 459 kr. Den är sedan länge slutsåld. 

Fredericks Vineyard som ursprungligen hette Weiss, ligger på ganska hög höjd i Sonoma Valley. Vingården planerades 1937 och har ända från början brukats ekologiskt. Vi dricker vinet till cheddartung men hyfsat mild enchilada med carnitas och champinjoner. Det fungerar utmärkt!


Enchilada med carnitas

Vi luftar det unga vinet en hel dag. Doften är bärig. Här finns körsbär, björnbär, blåbär och jordgubbar. Vi hittar också mjölkchoklad, kryddor och ett litet alkoholstick. Alkoholhalten är höga 15,9% men den känns inte alls i när vi smakar. Munkänslan är ganska tjock och tuggig men vinet är mjukt som sammet.

Vinet har ganska hög syra, aningen tanniner och smakar mycket. Här finns framför allt björnbär och körsbär tillsammans med choklad, viol och peppar. Ett gott hantverk av Turleys unga vinmakare Tegan Passalacqua men för att bli bäst i min bok krävs det faktiskt ännu mer.