Anpassad sökning

söndag, augusti 28, 2011

2005 Ravenswood Zinfandel Old Hill


I lördags drack vi ett vin som vi vi försökt oss på förut men då var det korkat och inte förrän nu har det blivit dags igen. Vinet från Joel Petersons Ravenswood i Sonoma finns fortfarande kvar i vinkällarbutikerna tillsammans med några antal andra vingårdbetecknade zins. Vinerna kostar 399 kr styck.

Inte billigt och givetvis blir det inte prisvärt. Men Old Hill är en riktigt bra Zinfandel. Vi dricker den till baconlindade fasanbröst med jalapenos och cream cheese, sötpotatispuré och diverse tillbehör. Fungerar precis så bra som vi knappt vågat hoppats på.

2005 Ravenswood Zinfandel Old Vine har en fruktig doft med björnbär, vinbär, plommon, hallon och jordgubbsbugg. Här finns en jordig ton, choklad, aningen mint och fat.

Vinet är saftigt med massor av körsbär,blåbär och omogna plommon. Har finns choklad och en aningen metallisk bismak och den senare tillsmmans med problem att hantera de 14,5% alkohol får sättas på vinets minuskonto. Old Hill är mjukt med bara aningen tanniner.

Tidigare i veckan upptäckte jag att i kommentarstråden på ett intressant inlägg om De obetydliga vinbloggarna på den utmärkta bloggen Öhmans Mat & Vin som jag följer sedan flera år tillbaka, skriver både artikelförfattaren och signaturen Peter om den här bloggen. Båda verkar gilla bloggens upplägg men inte som Anders Öhman skriver, min "fixering" vid amerikanska viner. Peter menar också att det är ett problem att dessa ofta kommer från beställningssortimentet.

Även jag förstår att om bloggen hade som mål att locka så många läsare som möjligt hade det varit bättre att skriva om vin från Italien och Sydafrika som finns på alla Sb:s butiker i landet och som inte kostar över 80-90 kronor. Ett liknande upplägg hade förresten numera insomnade Dagens vin som hade och fortfarande har ganska gott om läsare.

Jag har dock som intention att skriva om vin som intresserar mig. Jag har inte något ekonomiskt intresse i bloggen och inte behöver sträva efter att få så många läsare som möjligt. Till skillnad från till exempel Anders Öhman har jag inget företag som jag försöker locka kunder till med hjälp av bloggen. Självklart är jag ändå mycket tacksam för att bloggen har läsare och att några dessutom då och då lämnar kommentarer.

Efterhand som mitt intresse för mat och vin har växt har också pengarna som jag är beredd att lägga på dryck och råvaror ökat. Ganska naturligt även om även jag inser det bisarra i att lägga över fyra tusen pistoler på en flaska 1992 Monte Bello (eller en tusenlapp på en tryffel). Någon konsumentupplysning till den som snabbt vill få fram namn på ett schysst rödtjut till fredagsmyset är det knappast och Monte Bellon finns förresten inte att få tag på i Sverige. 


Baconlindade fasanbröst med jalapeno och cream cheese 

2 pers

2 fasanbröst
100 g creeam cheese
1 msk hackade inlagda jalapenos
1 tsk mexikansk oregano
salt
peppar
4 baconskivor

Blanda jalapenos, oregano och cream cheese. Låt stå i kyl någon timme. Snitta fasanbrösten på köttsidan och truck i ostsmeten. Salta och peppra och linda in i bacob. Stek någon minut på vaje sida och kör i ugn, 100° tills innertemperaturen når 68°.

  Baconlindade fasanbröst med jalapeno och cream cheese, sötpotatispuré,
grillad majskolv, glacerade morötter och en bbq-kryddad créme fraichekräm.
 

söndag, augusti 21, 2011

2007 Mountford Chardonnay Estate


Mountford Estate i Waipara på Nya Zeeland har sammanlagt 10 ha druvodling och fråmst handlar det om Pinot Noir och Chardonnay men man har också en mindre delar planterade med Riesling, Pinot Gris och Muscat.

Vi luftar vinet någon timme men det visar sig vara långt ifrån tillräckligt och det blir bara bättre och bättre under kvällen. Att temperaturen långsamt stiger till rumstemperatur tycks inte beröra Mountford Chardonnay över huvud taget. Stort!

Initialt är doften sluten, endimensionell och inte särskilt rolig. För att hitta något annat än spad från burkchampinjon krävs viss ansträngning. Efter hand som vi frenetiskt snurrar våra glas tonas dock konservburkschampinjonerna ner och doften blir mera fruktig och mineralrik med citron, lime, äpple, päron och en allmän tropisk ton.

Mineralerna återkommer i smaken liksom de tropiska tonerna. Zest från citron är något dominerande tillsammans med rester från fatlagringen som vi faktiskt inte hittade alls i doften. Syran är ganska hög men blir aldrig påträngande.

Mountford Chardonnay kostar 249 kr på SB och den håller extremt hög klass. Se bara till att den får ordentligt med luft!

Vi hade planerat att dricka Mountford till lax med en krämig fänkåls-coleslaw men just i dag fanns det såklart ingen fänkål i vår del av stan. Vi fick tänka om men borde också ha tänkt på sås. Vilket vi alltså inte gjorde och något att slänga ihop en sås med hemma fanns inte. 

PS. Punkarn har också provat och både han och Magnus Reuterdahl har skrivit om en provning förra året med Kathryn Ryan från Mountford där Chardonnay från 2007 var en av de provade vinerna.


Pankopanerad lax med rostad potatis, bakade tomater och sallad på
morötter, rädisor, aprikoser och mandel.

fredag, augusti 19, 2011

2008 Landmark Syrah Steel Plow


Detta är faktiskt första gången jag provar rött från Landmark Vineyards i Kenwood, strax utanför Santa Rosa, norr om San Francisco. Firman flyttade 1989 från Windsor till sin nuvarande plats vid foten av Sugarloaf Mountain i Sonoma Valley och druvorna till Steel Plow kommer från vingården Kivelstadt som planterades 1999.

Steel Plow har en bärig doft med björnbär, blåbär svarta vinbär och lingon. Här finns vingummi, örter och rökig ek.

I smaken finns det aningen för mycket ek enligt både Jen och mig. Munkänslan är tjock och tuggig men håller sig inom gränsen för hur tjock druvsaft får vara innan det blir helt bananas och den höga syran gör att hela paketet upplevs som balanserat. Jag tänker på Turleys viner när jag dricker Steel Plow. Bland alla bären i doften är det mest björnbär som tar plats här. 

Inte riktigt mitt i prick för oss i kväll varken till maten som i dag är hjortragu med pasta, eller på egen hand men det är inte långt borta. Steel Plow kostar 269 kr på SB.



Ragù di cervo

4 pers

1/2 kg malet hjortkött
140 g tärnat bacon
1 morot (ca 100 g), skuren i brunoise
1 liten bit rotselleri (ca 75 g), skuren i brunoise
purjolök, (ca 100 g), skuren i brunoise
smör el olja 
2 dl vitt vin
1/2 dl tomatpuré
1/2 msk viltfond
1 dl marsalavin
salt
peppar
muskotnöt
1/2 dl hackad persilja

Stek hjortköttet i smör eller olja och ställ åt sidan. Stek grönsaker och bacon och häll tillbaka köttet.  Häll på det vita vinet och låt det koka bort. Tillsätt tomatpuré och rosta i några minuter och häll i fonden. Tillsätt marsalavinet och smaka av med salt, svartpeppar och lite muskot. Strö över persilja.

Servera med äggpasta och parmesan.

Pappardelle ragù di cervo 

söndag, augusti 14, 2011

2006 Domaine Dupont Cidre Dupont Reserve

2006 Domaine Dupont Cidre Dupont Reserve

Testade denna i helgen tillsammans med några vänner helt utan mat. Jag trodde att den kanske legat för länge men det måste varit bättre kork i  Cidre Dupont Reserve än i många andra franska cidervarianter jag druckit och som knappt har kolsyra kvar efter ett par år i källaren.

2006 Domaine Dupont Cidre Dupont Reserve spritter fortfarande av liv och smakar helt fantastiskt bra. Inte lika "stallig" som många andra utan klart elegantare. Här finns doft av aprikos, äpple (såklart!), päron och blodapelsin tillsammans med en antydan av jäst.

Smaken är ganska söt och krämig men frisk. Förutom äpple är aprikostonerna påtagliga. Anteckningarna är slarviga då eftersom jag inte tog några men detta är så pass bra och gör mig så glad i hela kroppen att jag ändå ville få ner några rader om det. Är inte säker på vad flaskan kostade men har för mig att det var strax över hundringen.

2009 Hamilton Russell Vineyards Chardonnay


Hamilton Russel Vineyards i Walker Bay, några mil sydöst om Kapstaden,  startades 1975 av Tim Hamilton Russell. Sedan 1991 är det sonen Anthony som driver firman och man arbetar uteslutande med Pinot Noir och Chardonnay från sina egna vingårdar.

Tyvärr råkade jag kasta bort mina anteckningar och således är doft och smaknoteringarna alltså plockade ur minnet och knappast fullständiga. Vi drack denna utmärkta Chardonnay till torsk, stekta champinjoner, strimald och sauterad morot, purjo och rotselleri och en allt annat än nyttig marsalasås. Allt baserat på vad vi hittar i kylen och gott blev det!

I den friska och fruktiga doften hittar vi lime, citron, päron, äpple,  melon och persika tillsammans med mineral, nötter, smör och kryddor samt en riktigt rejäl dos fat.

Smaken är frisk och balandserad med citrus, ACO-fruktkola, mineral och danskt citronvand. Tyvärr är resterna av fatlagringen allför dominerande för att det ska vara full pott! Eftersmaken är härligt lång och här finns en behaglig kryddighet. Vinet kostar 249 kr på SB.



Marsalasås till fisk

4 pers

2 dl vispgrädde
150 g smör
1 dl marsalavin
salt
vitpeppar

Koka upp grädden i kastull och koka i en annan ihop vin och smör. Tillsätt den heta grädden. Koka ner till hälften och smaksätt med salt och peppar.

Torskfilé med stekta champinjoner, sauterade grönsaksstrimlor och marsalasås.

torsdag, augusti 11, 2011

2009 McManis Family Vineyards Syrah


Vi är nyss hemkomna från ett alltför kort besök i Toscana med fantastiskt god mat men knappast min stil på vinerna. Bäst tyckte jag om de enklare, grovhuggna och bonnigare varianterna. Ett av de  elegantare som stack ut på ett positivt sätt var Podere Sallicuttis Rosso di Montalcino men jag kan bara konstatera att jag inte har tillräckligt avancerade smaklökar för diverse, ganska dyra varianter av Brunello även om de fungerar bra ihop med det lokala köket.

Framför allt var det den okomplicerade men ytterst välsmakande maten och Toscana i sig som gjorde störst intryck på denna min första men knappast sista resa till Italien. Stor hjälp att hitta fram till alla höjdpunkter hade vi av våra vänner Ola, Ali, Hanna och Axelina som med utgångspunkt i lilla Monterongriffoli där hotellet Ankhura som vi bodde på ligger, är stamgäster i Toscana och vet precis vilka restauranger som har det där lilla extra. Stort tack till er fyra från både Jen och mig för härligt sällskap och utmärkt guidning!



Helt OK utsikt från rummet på Ankhura.



























Men tillbaka i Stockholm är jag sugen på amerikanskt rödtjut igen och i dag blev det en Syrah från McManis Family Vineyards i Ripon, Kalifornien som enligt uppgift odlar 65% av sina druvor själva. McManis gör en hel drös med olika, billiga viner och i Sverige finns firmans Petite Sirah och Viognier i Sb:s butiker för 89 kr medan Merlot, Cabernet Sauvignon, Pinot Noir, Syrah och Chardonnay kan beställas för 129 kr.

Doften i McManis Syrah är ganska syltig och här finns björnbär och mörka körsbär tillsammans med mjölkchoklad, lakrits och tobak.
Vi hittar också rått kött, vanilj och Dance-tuggumi, om någon minns dem. Vinet har legat på en blandning av amerikanska och franska fat och detta har satt tydliga spår.

Den fruktiga smaken med framför allt röda körsbär besväras av en aningen påträngande alkoholhetta men här finns bra syra och en krämig, gräddig smak och munkänsla som närmast påminner om Cream Soda. En näve kryddor vill också vara med och Jen tycker att det smakar jul och glögg.

Vi dricker McManis Syrah till farsans senaste korv-variant som förmodligen är hans bästa hittills. De animaliska tonerna i vinet funger bra ihop med den köttiga korven som bland annat får sällskap av en bbq-sås på vattenmelon och creamed corn.



Watemelon bbq sauce

1 vattenmelon, skuren i mindre bitar
1 dl Coca Cola
1 tsk liquid smoke
1 dl melass
1 chipotle i adobo, hackade
1 msk vitlökspulver
1 msk lökpulver
1 msk olja
1/2 dl tomatpuré

Koka melonen i ca 3 h. Mosa ev med potatisstöt och sila. Rosta tomatpuré i olja och tillsätt tillsammans med övriga ingredienser. Koka ner till önskad konsistens och smaka av. Jättegod till fläskkött.


Korv med watermelon bbq sauce, karamelliserad lök, sallad och creamed corn.

måndag, augusti 01, 2011

2009 Michael David Winery Petite Sirah Petite Petit


85% Petite Sirah och 15% Petit Verdot har i  händerna på bröderna Philips och deras Michael David Winery blivit Petite Petit som vi dricker till grillade karrékotletter med honungsglaze och chorizosmör. 


Till detta klyftpotatis och en morotssallad med aprikos och dressing med curry. Många smaker blev det men tillsammans funkar det faktiskt riktigt bra . Vinet som importeras av Janake Wine Group finns i beställningssortimentet och kostar 179 kr, imponerar inte men gör ändå sitt jobb till maten.

I doften hittar vi körsbär och björnbär, eukalypus och choklad. Jag har inte hittat några uppgifter om fatlagring men spåren är ganska tydliga.

 I munnen är vinet mycket mjukt och det räddas från att bli helt kvalmigt och kladdigt av en ganska hög syra. Tanniner saknas nästan helt.



I smaken återkommer choklad och körsbär men inte mycket mer. Halvbra kanske är en bra sammanfattning... Förpackningen är dock ganska kul!




Morotsallad med currydressing

4 pers

4-5 morötter, grovrivna
10 st torkade aprikoser, grohackade
100 g mandelspån, rostade
1/2 dl hackad persilja

DRESSING
1/2 dl olivolja
1 tsk gult currypulver
1/2 lime, pressad
örtsalt

Vispa ut curryn i uppvärmd olja. låt svalna. Blanda med limejos. Smaka av med salt. Blanda övriga ingredienser och häll på dressingen.