Anpassad sökning

onsdag, december 28, 2011

2010 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Sonoma

Julens besök i Skåne avslutades med en middag på hare med klassiska vilt-tillbehör som sirapsstekt brysselkål, gräddsås och svartvinbärsgelé. Mycket, mycket gott!

Till detta blev det senaste årgången av Seghesios Zinfandel med druvor från Dry Creek Valley och Alexander Valley i Sonoma County. Vinet har i olika årgångar funnits i Sb:s sortiment sedan 2003 och priset ligger för närvarande på 179 kr. Just nu är aktuell årgång 2010 men i vissa butiker är det fortfarande 2009:an som gäller.

Seghesios bas-zin är aldrig dålig och 2007:an var något alldeles enastående. 2010 kommer inte i närheten av det vinet.

Seghesio har gjort vin i Sonoma sedan 1902 men 2011 såldes hela klabbet* till Crimson Wine Group för ryktesvis $90 000 000. Familjens inflytande över vinerna kommer dock även framöver vara starkt och Ted Seghesio fortsätter som chefsvinmakare.

Doften är fruktig med körsbär och björnbär. Här finns en svag ton av drottningsylt tillsammans med svartpeppar, eukalyptus och örter. Över det hela svävar en ganska obehaglig kemisk doft av lösningsmedel.

Smaken är rättfram med mörka bär och svartpeppar. Tyvärr finns den kemiska tonen även här.

Jag kommer i vetenskapens namn att lägga undan ett par flaskor 2010 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Sonoma några år för att se vad som händer men kommer inte att dricka det igen snart.


*Nej, faktiskt inte riktigt hela klabbet. En del vingårdsmark ingick inte i försäljningen till Crimson utan stannar i familjens ägo. 

fredag, december 23, 2011

2009 Au Bon Climat Pinot Noir

2009 Au Bon Climat Pinot Noir

Till årets jultorsk dricker vi rött från Au Bon Climat och Santa Barbara County. Pinot Noir kanske inte låter självklart till kokt torsk men det funkar riktigt bra ihop med senapssås (om det inte blir alltför mycket senap) och knaperstekt bacon.

Denna bas-pinot för 215 kr är fortfarande ung men klart mycket bättre än vad 2008:an var vid samma tid i fjol.

I doften hittar vi mörka och röda bär som körsbär och hallon tillsammans med pepprighet, örter och choklad.

Samma saker återkommer i smaken tillsammans med jordgubbar. Riktigt bra!

Kokt torsk med senapssås, ärtor och knaperstekt bacon.

torsdag, december 22, 2011

2009 Ridge Chardonnay Estate


2009 gjorde Ridge inte någon Chardonnay Monte Bello, firmans vita prestigevin. All Chardonnay från vingården med samma namn blev istället buteljerat som Estate och i december släpptes 360 flaskor på Sb för 295 kr styck.  Det finns fortfarande några kvar och jag är sugen på att köpa varenda en!

Vi har vid flera tillfällen provat Chardonnay från Ridge och de har aldrig varit dåliga men ibland fantastiska. Bästa hittills var en Monte Bello från 2004. Estate 2009:an visar sig dock vara nästintill lika bra!

Det doftar våt sten, citron, grape, gula blommor, rambutan, smör och aningen vanilj från fatlagringen. Här finns dessutom päron och äpple.

Mineraltonen återkommer i smaken liksom diverse citrusfrukter men här finns också melon, päron och ananas. Fat finns definitivt med i bilden men de är vrålsnyggt integrerade. 10% av vinet har legat femton månader på nya ekfat, 15% på ett åt gamla, 25% på två och 30% på tre-fyra år gamla fat. 93% av dessa var amerikanska och 7% franska.

Inspirerade av Anders Öhman bestämmer vi oss för att laga Kyckling Kiev som borde fungera bra med vinet. Receptet vi använder är från Öhmans Mat & Vin men vi använder panko istället för vanligt ströbröd. Jag är inte säker på att det var någon förbättring men detta är nog det bästa man kan göra med trist bröstfilé av kyckling och det blir inte oväntat, en höjdare tillsammans med Chardonnay från Ridge.   

Kyckling Kiev med sparris och sallad med galiamelon.

lördag, december 17, 2011

2009 Calera Pinot Noir Central Coast


Denna bas-pinot från Calera i Hollister har imponerat på oss gång på gång och 2009 är inget undantag, snarare tvärtom. Druvorna kommer från sju olika counties i Central Coast AVA, största delen (33%) från San Luis Obispo. Vinet har legat 11 månader på franska ekfat där 10% var nya. Totalt gjorde Calera nästan 12 500 lådor av detta vin år 2009. 4200 flaskor hamnade på Sb:s hyllor och det finns fortfarande en del kvar.

Vinet har en bärig, saftig doft med hallon, jordgubb och körsbär. Här finns choklad och lakrits, lite läder och en grön, örtig ton.

Jordgubbar och hallon dominerar den aningen kryddiga smaken men här finns också cassis, kolaremmar och choklad. Det senare kommer fram mer och mer efter hand som vinet får andas.

Caleras enklaste och billigaste vin på denna druva gör nog ingen besviken (åtminstone inte den som gillar cali-pinot) och vi kommer definitivt att inhandla fler flaskor. Calera Pinot Noir kostar 199 kr på Sb.

Franko har också provat.

Italien-inspirerade hjortburgare som vi blandat lök, vitlök
och örter i och som serverades med buffel-mozzarella
.

söndag, december 11, 2011

2009 Little Beauty Pinot Gris


Nystartade Little Beauty från Waihopai Walley ungefär mitt i Marlborough, Nya Zeeland, gör små volymer av Pinot Gris, Riesling, Sauvignon Blanc, Gewurztraminer och Pinot Noir. Trots de små volymerna är Little Beauty en storsatsning med modern teknik i de ekologiskt certifierade vingårdarna. Vad jag kunnat få fram exporteras vinerna än så länge endast till Storbritannien och Skandinavien.

2009:an är andra årgången av Little Beauty Pinot Gris och odlingen som planterades 2002 upptar mindre än 2 hektar. Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 139 kr.

Vi dricker det till kycklinglårfilé som ”marinerats” i sriracha (en stark chilesås) wokade nudlar och en sur-söt ananassås. Vinet som är torrt men har ganska hög restsötma, tar hand om hettan från srirachan och det blir en perfekt matchning med sötman och syran från ananassåsen.

Little Beauty Pinot Gris har en blommig, mineralig doft med massor av frukt. Här finns gråpäron, aprikos, persika, ananas och clementin.

Vinet har som sagt ganska hög restsötma och honung återfinns i smaken. Syran är också ganska hög och gör att vinet upplevs friskt och fräscht. Förutom honung hittar vi melon, ananas och vanilj.

Ett vin som smakar mycket bra på egen hand och är mycket matvänligt. Det här kommer vi att beställa mer av!


Sriratchakyckling med söt-sur ananassås

4 pers

400 g kycklinglårfilé
½ msk salt
1 msk lökpulver
½ msk vitlökspulver
½ msk rökt paprikapulver (het)
1 msk olja
½ dl sriracha
140 g ananasringar, skurna i små bitar, ca 1 cm
1 dl äppelcidervinäger
1 dl farinsocker
2 tsk potatismjöl
salt

Lägg kryddor och kyckling i en plastpåse och skaka så att kryddorna fördelas jämt på köttet. Tillsätt sriracha  och låt stå i rumstemperatur ett par timmar. Woka snabbt på hög värme och lägg kycklingen i en ugnsfast form. Kör klart i ugn 200° i 15 min.

Koka upp vinäger och farinsocker. Blanda ut potatismjöl i lite vatten. Blanda i såsen. Ta bort från värmen så fort det kokar upp igen. Smaka av med salt. Vänd i ananasen.


   Sriratchakyckling med bok choi, söt-sur ananassås och wokade 
nudlar med purjolök, röd paprika och ostronskivling.  

söndag, december 04, 2011

2004 Charles Melton Nine Popes

2004 Charles Melton Nine Popes

I februari 2008 inhandlade jag en flaska Nine Popes från 2003 på Sb. Den hamnade i källaren men försvann vid det sorgliga och fortfarande något overkliga inbrottet, ungefär vid den tid jag hade tänkt ta fram korkskruven. Jag har alltså aldrig smakat detta prestigevin från Charles Melton i Barossa. Förrän nu.

Vid vårt besök i Antwerpen fanns Nine Popes i årgång 2004 i butiken Ad Bibendum för 324 kr och jag skulle äntligen få chansen att testa. Att 2003 kanske anses vara ett bättre år hade mindre betydelse. Att dricka 9 Popes känns på något sätt som att komma ikapp verkligheten…  

Druvblandningen i 9 Popes består av Shiraz, Grenache och Mourvedre men hur stora respektive andelar handlar om har jag inte lyckats få fram.

Doften domineras av röd frukt som körsbär och plommon. Här finns vinbärsgelé, lakrits, svartpepper och fattoner. I smaken är det främst plommon och svarta vinbär tillsammans med kryddor och fat. Vinet är mycket saftigt och här finns i stort sett inga tanniner alls. Mycket matvänligt men jag tror dock att vinet passeras sin peak så drick nu!

Jag låter vinet ackompanjera tjälknöl på hjort, en krämig potatisgratäng och haricots verts.


Tjälknöl på hjort

6 pers

1 hjortstek på ca 2 kg
7 dl vatten
3 dl rött vin
2 tsk socker
1 dl salt
2 lagerblad

Sätt in den frusna steken i ugn 100°. Sätt i termometer efter några timmar när köttet tinat så pass att det är möjligt. Kör i ugnen tills innetemperaturen når 65° Koka under tiden ihop ingrediensena till saltlagen och låt svalna. Lägg det färdiga köttet i en tät plastpåse och häll på saltlagen. Låt stå i ca 4 h. Torka sedan av köttet och skiva upp det.

lördag, december 03, 2011

2010 Torbreck Shiraz Woodcutter's

När NK på fredagen rear ut Wagyu entrecôte för det facila priset av 899 kr kilot och jag har vägarna förbi, tanker jag genast om och hoppar över den asiatiska hämtmat jag egentligen tänkt äta till middag. Att slänga en entrecôte i stekpannan kommer att gå fortare än att promenera och hämta mat och inte blir det dyrare heller.

Till köttet som visar sig vara strålande gott och mört, blev det pommes, tryffelsmör och kraftpaketet Woodcutter’s Shiraz från Torbreck i Barossa.

Vinet har en fruktig men något oren doft. Här finns plommon, hallon och björnbör men också gräs och örter, vitpeppar, fat och eukalyptus.

I smaken hittar jag plommon som inte fått mogna helt, hallon, örter och fat. Vinet är mjukt men har bra syra och aningen tanniner. Även om vinet är mycket ungt fungerar det bra att dricka nu med någon timme i karaff men det kan säkert med fördel ligga några år.

2010 Torbreck Shiraz Woodcutter’s släpptes 1 december och kostar 229 kr.


Waguy entrecôte med tryffelsmör och pommes.

lördag, november 26, 2011

2008 Cloudy Bay Sauvignon Blanc Te Koko

2008 Cloudy Bay Sauvignon Blanc Te Koko
Te Koko - fatad Sauvignon Blanc för 259 kr från Cloudy Bay i Nya Zeeland. Kan det vara något? 

Jodå, till chévrerisotto med kanderade pecannötter och rödbetschips fungerar vinet alldeles utmärkt men på egen hand tycker både Jen och jag att det lämnar en del att önska. Vi upplever då vinet som ganska vattnigt och att all smak kommer efteråt, i den långa eftersmaken. 

Te Koko har jäst upp till 8 månader på franska ekfat (färre än 10% var nya) och sedan legat kvar på jästfällningen i nästan ett år. Detta har gett doft av vinbärsblad, gräs, kattlåda, grape, lime och honung. Fatlagringen anas också men blir inte påtaglig.

Att vinet legat på ek blir mer uppenbart i smaken. Här finns en hel del citrus, framför allt clementin men även citron, lime och grape. Dessutom nektarin, ananas och citronpastiller - sådana som mormor brukade bjuda på...

Te Koko klarar säker några år i källaren men jag tror inte att det kommer att bli bättre än vad det är i dag, d v s en vinnare om det serveras till rätt mat.



Chévrerisotto

4 pers

1 gul lök, finhackad
4 msk olivolja
4 dl arborio- eller carnaroliris
3 dl vitt vin
7 dl vatten
4 msk kycklingfond
1,5 dl parmesan (riven)
160-200 g chevre (smulad)
40 g babyspenat
svartpeppar

Fräs löken mjuk i oljan. Tillsätt riset och fortsätt steka under omrörning i några minuter. Häll på vinet. När det ångat bort ska den heta buljongen (sjudande vatten + fond) tillsättas. Börja med ca hälften och sedan med någon dl i taget. Rör ofta i kastrullen. Koka i sammanlagt ca 20 minuter. Tillsätt chévre och rör tills det smält och därefter parmesan och vänd till sist ner spenaten. Smaka av med svartpeppar.

Chévrerisotto med spenat, kanderade pecannötter,
rödbetschips och friterad timjan.

söndag, november 20, 2011

2008 Lynmar Chardonnay Russian River Valley


Lynmar Estate strax utanför Sebastopol någon timmes bilresa norr om San Francisco, är en av mina favoritproducenter när det gäller Chardonnay. 2008 gjorde firman 957 lådor av sin Russian River Valley Chardonnay som just nu är ganska sluten och Jen och jag är lite oense om hur bra det är. Kanske är det helt enkelt inne i en sådan fas och att låta det ligga i något år är nog en bra idé.

Jag är dock mer positiv till det här vinet än Jen är. Visst kan jag hålla med om att det finns vissa problem med att alkoholen inte är riktigt integrerad och att det finns något svagt kemiskt i doften men i det stora hela tycker jag att det är ett strålande vin.

Doften är som jag nämnde i dag ganska sluten men här finns aprikos, honungsmelon och en kompott av tropisk frukt tillsammans med honung, mineral, gummi och rostade fattoner.

I smaken hittar vi vingummi, aprikos och clementin. Jen tror att en del av druvorna blivit angripna av botrytis och hon har en betydligt mycket bättre näsa än jag har...

Enligt Sb:s hemsida finns det fortfarande några flaskor kvar av 2006 Lynmar Chardonnay för 289 kr i Malmö och i Funäsdalen. Vinet finns också i beställningssortimentet för 329 kr.

Ett mycket gott vin tycker jag men Jen är lite mera återhållsam med lovorden. Vi dricker det till hemgjorda fiskpinnar av torsk som panerats med mald mandel och panko. Till detta jordärtskockspuré, stekta champinjoner och avokado. Mycket gott!

Mandel- och pankopanerad torsk med jordärtskockspuré,
avokado och stekta champinjoner.

fredag, november 18, 2011

2006 Titus Zinfandel Napa Valley

2006 Titus Zinfandel Napa Valley

Luffarbiff låter så tråkigt och därför kallar vi köttet vi äter till denna Zinfandel från Titus Vineyards strax norr om St. Helena i Napa Valley, för dess amerikanska namn - Flat Iron Steak.

Titus Vineyard historia börjar med att Lee och Ruth Titus köper mark i Napa Valley 1967 och i dag är det sönerna Eric och Philip som driver det lilla vineriet. Firman gör röda viner på Zinfandel, Cab Sauv, Cab Franc, Petite Sirah och Merlot. Dessutom producerar man en Sauvignon Blanc och dessutom olivolja. Vinet som inte finns på Sb, köpte vi på Ad Bibendums utmärkta butik på Volkstraat i Antwerpen och betalade ungefär 330 SEK.

Titus Zinfandel från 2006 är gjord på 86% zin och 14% Petit Sirah från Titus egna vingårdar. Vinet har legat 16 månader på amerikanska ekfat och sammanlagt gjordes det strax över 1800 lådor.

Titus Zinfandel har fått både ris och ros, både av professionella bedömare och på Cellartracker. Ett av de vanligare klagomålen har varit att alkoholen (15%) inte varit integrerade alls. Jag vet inte om tiden har hjälpt till men varken Jen eller jag har något att klaga på vad gäller detta.

I doften hittar vi plommon, körsbär och blåbär. Här finns något animaliskt, närmast köttbuljong och vitpeppar. Dessutom både mörk choklad, mjölkchoklad och aningen viol.

Smaken innehåller både röda och mörka bär. Främst handlar det om körsbär och blåbär. Lite svartpeppar och mjölkchoklad finns också med i bilden.

Det finns minnen av fatlagringen i både doft och smak men både denna och allt annat är i riktigt fin balans. Här finns ganska gott om tanniner för en zin och bra syra. Inte heller längden lämnar något att önska men däremot finns det en dipp i mitten.

2006 Titus Zinfandel Napa Valley överraskar oss positivt genom balansen och att inte vara överextraherat eller kantra på grund av alkoholhalten. Men det krävs lite mer för att vinet ska tåla en jämförelse med det bästa från Ridge eller någon av de andra Zinfandel-kungarna.


Chipotle Flat Iron Steak


2-3 pers

500 g flat iron steak
salt
2 msk olivolja
1 chipotle i adobo
1 msk adobosås
1 apelsin, pressad
1 vitlöksklyfta

Lägg allt utom köttet och salt i en blender och mixa.   Lägg köttet i en påse och häll på "marinaden". Låt stå i minst 10 min. Salta och stek köttet i olja. Låt det gå färdigt i ugn. Låt köttet vila lite innan det skivas upp.


Avokado- och majssalsa

2-3 pers

1 avokado, skuren i tärningar
1 liten burk majs, 150 g
1 jalapño, finhackad
1/2 rödlök, finhackad
1/2 dl hackad koriander
1 msk olivolja
1 msk pressad lime

Häll av vätskan från majsen. Blanda allt och häll på olja och lime. Krydda med salt.

Flat Iron Steak med avocado- och majssalsa
som vi serverade med bakad potatis.

söndag, november 06, 2011

2009 DeLoach Pinot Noir Russian River Valley


Vårt Mårtensfirande blev i år en stillsam sak med endast Jen och jag närvarande. Vi drog dessutom ner det hela till att till slut endast handla om varmrätten och precis som de senaste åren, skippade vi den helstekta gåsen och nöjde oss med bröst. Till detta körde vi med samma tillbehör som i fjol d v s brysselkålsblad med bacon, stekt potatis och granatäpplesås. Recept finns i listan till höger. Givetvis använde vi gåsflott till allt som skulle stekas! Den enda nyheten i år var att vi bytt de klassiska gelén på svarta vinbär till en rönnbärsvariant som smaksatts med äpple och stjärnanis. Det blev mycket gott men vi bestämde oss under måltiden att nästa år är det dags att återinföra den hela gåsen och ställa till med stort kalas igen!

Ni som följer bloggen vet att jag försöker undvika att handla biodynamiska viner eftersom jag inte vill sponsra det ovetenskapliga hokus pokus som utövarna håller på med. Däremot vet ni också att jag inte har något emot biodynamiska viner per se och att det många gånger kan vara svårt att hålla fast vid min princip eftersom det finns väldigt många spännande viner som odlas biodynamiskt.

DeLoach har jag tidigare en gång handlat utan att ha koll på att de håller på att gå över till biodynamisk odling men denna gång är vinet en present från min snälla syster. Viner jag inte betalt själv skriver jag bara om om de är speciellt intressanta och  2009 De Loach Pinot Noir Russian River Valley för 199 kr som var nyhet på SB i oktober och ska finnas på hyllorna under större delen av 2012, tycker jag är det. Dessutom vet jag att syrran inte tar illa upp om jag inte skulle gilla vinet.

DeLoach Pinot Noir från Russian River Valley är en blandning med 90% Pinot Noir och 10% Syrah. I den bäriga doften finns det körsbär och björnbär, massor av ek och något metalliskt vi inte riktigt kan sätta fingret på. Dessutom märks de 14,5% alkohol på ett märkligt och ganska oangenämt sätt.

I smaken handlar det främst om hallon och svarta vinbär och en del av dessa kommer i form av saft och gelé. Alkoholhettan är initialt tydligt men blåser bort något efter att vinet fått luft. Här finns jordighet och en skitighet som gör att smaken blir oren. Vinet fungerar mycket bättre till maten med den nästan söt/syrliga  såsen än på egen hand.

Nej tyvärr syrran, det här var inte alls bra.

P.S. David Lindén och Matthias Gade har också smakat.

Gåsbröst med stekt potatis, brysselkål med bacon, granatäpplesås,
äpplemos och rönnbärsgele med äpple och stärnanis,

lördag, november 05, 2011

2007 Pirie Tasmania Riesling Estate



Tasmanien är kanske inte Australiens mest kända vinområde men på ön som är ungefär lika stor som Irland här har det odlats druvor sedan början av 1800-talet. Området blev i vinsammanhang tidigt uppmärksammat utanför Australien för ett fortifierat dessertvin.  

Pirie Tasmania har en något yngre historia som tar sin början 1974 när Andrew Pirie planterar vinrankor på den nordöstra sidan av ön. I dag gör Pirie vita stilla viner på Chardonnay, Riesling, Gewurstraminer, Sauvignon Blanc och Pinot Gris, rött på Pinot Noir och ett mousserande som är gjort på Chardonnay och Pinot Noir.

Från Pirie finns det i dag tre viner i Sb:s butiker och ett i beställningssortimentet. Hur det ligger till med firmans NV Sparkling vet jag inte men både Riesling och Pinot Noir som båda släpptes som tillfälliga nyheter i maj och som ingår i Estate-serien har fått goda omdömen i svensk press. Lika bra betyg kommer Piries Riesling inte att få av mig men Jen är mer positiv.

Vi dricker Pirie Estate Riesling till ugnsbakad torskfilé med en koncentrerad tomatsås som fått ännu mera hjälp av ugnsbakade tomater och inlagda soltorkade. Till detta kokar vi jättefina bucatini från Gerardo Di Nola (rekommenderas!) och vinet med ganska hög restsötma fungerar utmärkt till maten.

Doften är som att kliva in i en ganska skitig bilverkstad med olja, petroleum och gummi. Här finns toner av tropisk frukt, päron, blodgrape och honung men dessa har svårt att nå igenom bensinångorna.

Smaken får vi söta mandariner och vingummi. Syran är rund och räcker inte riktigt till och efter ett par timmar i karaff och glas blir det klumpigt. Ingen dekantering för Pirie Estate Riesling alltså och drick det nu! Vinet kostar 149 kr. 

P.S. Blogger verkar tycka att ändring av storlek lite var som helt i texten är något nytt och fräscht. Jag håller inte med men lyckas inte fixa till problemet. Sorry! /Johan P



Torsk med trippeltomat   

4 pers

500 g torskfilé
salt
vitpeppar
1/2 citron, jos
2 dl brödtärningar
örtsalt
2 dl tomatsås (t ex den här)
2 små tomater, delade
olivolja
4 inlagda soltorkade tomater
1-2 msk kapris
några msk riven parmesan
några basilikablad till garnering

Häll lite olja på de halverade tomaterna och baka i ugn 200° i ca 20 min. Salta och peppra torsken och lägg i en ugnsfast form. Baka i ugn 200° ca 15 min. Häll vätskan från formen i tomatsåsen och rör runt till det hela blandats. Stek brödtärningarna i olja och krydda med örtsalt. Lägg de ugnsbakade tomaterna, de soltorkade tomaterna och kapris på fisken. Häll över tomatsåsen och krutongerna. Strö över parmesan. Sätt in formen i ugnen i ytterligare ca 5 min. Garnera med basilika och servera med pasta.


Torsk med trippeltomat

fredag, november 04, 2011

2010 Seghesio Family Vineyards Pinot Grigio


Eftersom Seghesio Family Vineyards har sitt ursprung i Eduardo Seghesio som utvandrade till USA från Piedmonte på 1880-talet är det  kanske inte så konstigt att det här vinet fått det italienska namnet på druvorna men stilen är mer Alsace än norra Italien.

Hur som helst så funkar det helt förträffligt till våra oortodoxa hummerpizzor med en en blinkning mot Louisiana och med en aning het creolekryddning. Tomatsåsen fick lite sting med hjälp av chipotle i adobo och över pizzorna pudrade vi Cajun Seasoning från Fiddes Payne.

Druvorna till vinet har odlats i Seghesios vingårdar i Russian River Valley och Dry Creek Valley. 2010 var den kallaste odlingssäsongen på 40 år och vinet har jäst på ståltankar.

I den kryddiga doften hittar vi päron, stenfrukter, tutti frutti, citruszest och mineral. Ungefär samma saker återkommer i smaken tillsammans med melon. Munkänslan blir aningen fet och gräddig.

Detta vill vi ha mer av och testa till andra kryddiga rätter. Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 169 kr.

Hummerpizza från den djupa Södern

torsdag, november 03, 2011

2009 Artezin Zinfandel Mendocino County


En ovanligt lätt Zinfandel från Artezin som ägs av Hess Group i Schweiz. Druvorna, 85% Zinfandel och 15% Petite Sirah kommer från Dry Creek Valley och vinet har legat 14 månader på neutral ek. Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 149 kr.

I doften hittar vi röda körsbär, hallon och jordgubb. Detta är kryddat med eukalyptus, choklad och lakrits. Fatbehandlingen ligger lite utanpå och drar ner det positiva intrycket en aning. En aning syltighet finns också med i bilden men då är vi ganska petiga.

Smaken är medelfyllig och frisk med röd frukt, lakrits och fat. Taniner finns det ovanligt gott om för en zinfandel i den här prisklassen.

Mycket trevligt och jämfört med annan Zin i olika prisgrupper upplever vi Artezin Zinfandel som dyrare än vad det är.

Funkar mycket bra nu men kan med fördel sparas ett par år.

tisdag, november 01, 2011

2006 Zenato Recioto della Valpolicella Classico


Recioto della Valpolicella kan sägas vara en föregångare till Amarone. Det var i mitten av 1900-talet man i Valpolicella fick tag på en jästkultur som kunde käka upp såpass mycket av sockret i de torkade druvorna att vinet blev torrt (och därmed också få upp alkoholhalten till runt 16%) som Amarones segertåg över världen startade och därmed också en minskande popularitet för Recioto.

Till den bästa pecannötspajen jag smakat och bakat har vi provat två Recioto i olika prisklasser som just nu finns på Sb och som båda fungerar utmärkt till pecan.

Först ut var Domìni Veneti Recioto della Valpolicella Classico som är gjort på 70% Corvina, 15% Corvinone och 15% Rondinella. Kostar 149 kr för 37,5 cl. Vi tog tyvärr inte några noter men vinet uppskattades av alla runt bordet.

Ett strå vassare är dock varianten från Zenato som släpptes i 240 buteljer och som det fortfarande finns några flaskor kvar av i vinkällarbutikerna. Zenatos Recioto görs av 80% Corvina, 10% Rondinella och resten Croatina och Oseleta. Jag är inte så hemma på Italienska druvsorter men misstänker att de två sistnämnda inte tillhör de vanligare.

I doften hittar vi körsbär, vanilj, cigarrlåda och tobak. I munnen är vinet sött men samtidigt med bra syra. Här finns körsbär, katrinplommon, kanel och andra julkryddor, utan att vinet smakar glögg! Priset för halvlitersflaskan ligger på 299 kr.

Receptet nedan är ursprungligen vinnaren i pajtävlingen på State Fair of Texas 1996 men omgjort en hel del. Bland annat har den blivit mindre söt.


Texas State Fair Pecan Pie


PAJSKAL

3 dl vetemjöl
1 msk strösocker
1/2 tsk salt
150 g smör
1/4 dl vatten

Hacka samman allt utom vatten till en grynig massa. Tillsätt vatten och arbeta snabbt ihop till en deg. Låt vila i kyl 1 h.

Kavla ut degen och lägg den i pajform, gärna med höga kanter. Nagga pajen med gaffel. Tyng gärna ner pajskalet genom att lägga bakplåtspapper på pajen och häll på bönor, ärter eller liknande. Sätt pajen i frysen i 30 min.

Sätt ugnen på 175°.

Grädda i 25 min och tag sedan bort papper och bönor. Grädda vidare 15 min.


FYLLNING

3 dl pecannötter
100 g smör
1 dl farinsocker
1 dl mörkt muscovadosocker
1/2 dl strösocker
0,5 dl ljus sirap
1,5 msk mjölk
1 msk vetemjöl
1/2 vaniljstång, fröna
1/4 tsk salt
2 ägg, lätt vispade

Rosta pecannötterna i stekpanna. Ställ åt sidan.

Smält smöret och tillsätt allt socker, sirap, mjölk, vaniljfrö och salt. Koka upp under omrörning och ställ åt sidan för att svalna i 5 min. Rör därefter i de uppvispade äggen.

Lägg de rostade nötterna i pajskalet och häll över "knäcksåsen". Grädda i ca 45 min eller tills pajen precis stelnat. Låt svalna och servera med vispad grädde eller vaniljglass.

måndag, oktober 31, 2011

2010 Anselmo Mendes Alvarinho Contacto


Låt mig först och främst slå fast att portugisiska Alvarinho Contacto för 124 kr är ett utmärkt köp! Vi drack det till favoriten Purjopasta med stenbitsrom och kommer definitivt att dricka det igen.

Druvorna till Contacto odlas i de nordvästa delarna av Portugal, nära gränsen mot Spanien.

Vinet doftar päron, grape, lime och ananas. Smaken är rund och fyllig med aning bitterhet från citruszest men med tropisk sötma från melon och päron.

söndag, oktober 30, 2011

2007 Duckhorn Vineyards Merlot Napa Valley

2007 Duckhorn Vineyards Merlot Napa Valley

Dan Duckhorn och välkände vinmakaren Ric Forman reste i mitten av 1970 talet runt i Bordeaux, framför allt i Pomerol och Saint-Émilion. Väl hemma i Kalifornien startade Dan och hans dåvarande fru Margaret firma som fick namnet Duckhorn Vineyards och som tidigt blev experter på Merlot.

Duckhorns Merlotviner är kända för att behöva lång lagring innan de visar upp sig från sin bästa sida och att korka upp en 2007:a nu är nog i tidigaste laget. Vi blir dock belönade för vårt mod med ett strålande gott vin till våra hjortburgare med karamelliserad lök och tjockt med gräddost.

Vinet är en blend med 89% Merlot, 10% Cab Sauv och 1% Petit Verdot och det aktuella året gjordes 27188 lådor.

I den friska och fruktiga doften hittar vi blåbär, vinbär och körsbär. Här finns mjölkchoklad, närmast i form av Pucko, vanilj och en aning mint.

I munnen känns vinet friskt med bra syra samtidigt som det är kraftigt och fylligt. I smaken hittar vi blåbär och mörka körsbär tillsammans med svartpeppar. Vinet har härlig balans och tuggiga tanniner. Detta är vår första Duckhorn Merlot och både Jen och jag tycker mycket om den!

Vinet är köpt på trevliga men kanske inte alltid billiga Bottlerocket i N.Y. och kostade med dåvarande kursen 365 SEK.

Hjortburgare med bacon, karamelliserad lök och gräddost.

lördag, oktober 22, 2011

2006 Clarendon Hills Astralis


Det finns viner som står extra högt upp på  min önskelista och Astralis från Clarendon Hills har länge varit  ett av dessa.  Vinet säljs just nu på storrea i Sb:s butiker. Det finns fortfarande några flaskor kvar i vinkällarbutikerna för 1589 kr. Det genomsnittliga priset på Cellar Tracker är $321 (2250 SEK).

Givetvis borde Astralis ligga i källaren i många år innan korkskruven kommer i närheten av den men det var aldrig aktuellt hos oss. Nyfikenheten var helt enkelt för stor och när våra vänner Australienfantasterna kom på söndagsmiddag var det dags. Då hade jag ändå lyckats hålla mig i närmare en månad! Clarendon Hills meddelar att vinet bör drickas senast 2050!

Maten denna söndag som fick ackompanjera Astalis var helstekt entrecôte, butternut puré, körsbärssås och  blandade wokade grönsaker. Jag hade tänkt lägga ut recept på pumpapurén men även om den blev god, varken smakade eller uppförde den sig som jag väntat mig. Därför blir det ytterligare försök innan receptet hamnar här.

Clarendon Hills från South Australia några mil söder om Adelaide, gör endast röda så kallade single vineyard wines av Grenache, Syrah, Cab Sauv, Merlot och Mourverde. Allt som allt har firman nitton olika vingårdar och man buteljerar till exempel nio varianter av Syrah. Druvorna till Astralis kommer från vingården med samma namn i McLaren Vale.

Firman startades 1990 av Roman Bratisiuk, biokemist och vinälskare som också blev Clarendon Hills vinmakare. Flaggskeppet Astralis gjordes första gången 1994, upptäcktes av Robert Parker som gav det 97 poäng och firmans lycka var gjord. 2006:an som det endast gjordes 7800 flaskor av fick förresten 99 poäng i Parkers "The Wine Advocate".

Eftersom vinet är så pass ungt ger vi det närmare ett dygn i karaff innan det är dags för middag men vi provsmakar givetvis direkt vid flaskans öppnande och slås hur lättillgängligt vinet är vilket är. Klart överraskande för mig som väntat mig ett tanninsträvt monster. Dagen efter innan gästerna anländer, tar Jen och jag en liten paus i matlagningen för att sätta oss ner och utan distraktion av trevliga samtalsämnen, ägna full uppmärksamhet till vinet.

I den ganska slutna doften hittar vi körsbär och blåbär tillsammans med en animalisk ton och vanilj från fatlagringen. Här finns en mängt kryddor tillsammans med kaffe och mjölkchoklad. Astralis har legat 18 månader på nya franska fat.

Om doften var sluten öppnar vinet verkligen upp i munnen. Här finns mörka bär - björnbär, svarta vinbär och plommon. Dessutom något vi inte vet riktigt vad vi ska kalla men i brist på bättre får det bli grafit. Tanninerna är ganska mjuka och eftersmaken bland det längsta jag varit med om. Galet bra men givetvis ett galet pris. Trots rea!

lördag, oktober 15, 2011

2010 Charles & Charles Syrah rosé


2010 är andra årgången av denna rosé från Charles & Charles och enligt uppgifter på nätet är det ganska stor skillnad på denna och 2009:an.

Vinet är gjort på 100% Syrah från Wahluke Slope i Columbia Valley, Washington State. Det är enkelt men matvänligt och faktiskt lite både en modern rosé och en mera traditionell sydfransk. Att vinet inte är något under av komplexitet är OK när det handlar om ett pris på 110 kr i beställningssortimentet.

I doften hittar vi jordgubb, vattenmelon, smultron och örter. Redan här misstänker vi att syran kommer att vara hög och fräsch.

Det är den och smaken är fylld av röda vinbär och jordgubbar som tillsammans med päron, tropisk frukt, honung och mandel fungerar riktigt bra. Detta är ett enkelt vin, inte tal om den saken men det är ett "riktigt" vin - inte roségodis.

Vi dricker Charles & Charles Syrah Rosé till torsk med teriyakisås, risvermichelli, trattkantareller, pak choi och miringurka. Maten blir utmärk och det fungerar mycket bra till rosé från Washington State. 


Teriyakitorsk

2 pers

2 torskfiléer
olja
1,5 dl färskpressad apelsinjuice
0,75 dl ljus soya
0,5 dl mirin
1/2 msk strimlad ingefära
1/2 tsk maizena
1 msk vatten

Koka upp apelsinjuice, soya och mirin med ingefäran. Reducera till ungefär hälften, ca 30 min. Sila. Blanda maizena med vatten och tillsätt detta under omrörning. Låt koka i ytterligare någon minut. 
Stek torsken några minuter på varje sida i lite olja. Kör färdigt i ugn 200° i ca 5 min. Häll på teriyakisåsen.


Miringurka

2 pers

1/2 slanggurka, urkärnad och strimlad
1 tsk wasabipulver
1/2 msk mirin
1/2 msk risvinsvinäger
1/2 tsk  socker
1/2 dl  neutral olja
salt
vitpeppar

Blanda ut wasabi med mirin. Tillsätt risvinsvinäger och socker. Rör tills sockret löst sig. Tillsätt olja och smaka av med salt och vitpeppar. Häll över gurkan.

Teriyakitorsk med risvermichelli, miringurka,
kantareller och halstad pak choi



söndag, oktober 09, 2011

2010 Birichino Grenache Vieilles Vignes


Birichino i Santa Cruz drivs av Alex Krause och John Locke med förflutet hos bland andra Bonny Doon och firman gör tre viner. Förutom denna Grenache också en Rosé (66% Cinsault, 21% Grenache och 13% Vermentino) och vita Malvasia Bianca som jag drack för en tid sedan och tyckte mycket om. Det röda och vita vinet finns i beställningssortimentet men tyvärr inte den urgoda rosén. Jag hoppas att importören Handpicked tar in alla tre vinerna nästa gång.

Grenache-druvorna kommer från oympade rankor i den 4,5 ha stora Besson Vineyard som planterades 1910. Skördeurtaget var förra året 2 ton/acre (1 acre = 0,4 ha) och druvorna har sorterats hårt.Vinet har legat på neutrala franska fat och är ofiltrerat.

Vinet doftar jordgubb, hallon och mörka körsbär. Här finns en svagt syltig not och någon bakkrydda. Är det kanske kanel? Bakom alla jordgubbarna finns det en gräsig, örtig ton.

Smaken innehåller också jordgubbar och körsbär. Vinet är saftigt utan att vara sött eller kladdigt och även här hittar vi någon krydda som vi inte kan precisera närmare.

Jättegott och när jag dricker detta vin börjar jag förstå den senaste tidens Grenache-hype.

Birichino Grenache VV finns i beställningssortimentet och kostar 175 kr.

Vår mat i dag blev utmärkt men tyvärr inte jättebra till det goda vinet. Svartpeppartofun från Yotam Ottolenghis senaste bok Plenty lagade vi med mindre chile och svartpeppar än i originalreceptet men det blev ändå aningen för hett för vinet.


Svartpeppartofu

2 pers

250 g tofu, skuren i 2 cm tärningar
maizena
olja
5 msk smör
6 små schalottenlökar, finskurna
2 röda spanska chiles, finskurna utan kärnor och mellanväggar
6 vitlöksklyftor, finhackade
1,5 msk riven ingefära
1,5 msk ketchap manis
1,5 msk ljus soya
2 msk mörk soya
1 msk socker
2,5 msk grovmalen svartpeppar
6 vårlökar, varje lök skuren i tre delar

Vänd tofun i maizena. Stek i olja tills de blir gyllene. Lägg på papper och låt överflödig olja rinna av. Sautera schalotten, vitlök, chile och ingefära i smör i 15 min. Häll på soya blandat med socker och tillsätt därefter svartpeppar. Lägg tillbaka tofun och låt den bli varm och vänd sedan ner vårlök. Servera med ris.
Svartpeppartofu med ris.

lördag, oktober 08, 2011

1999 Kloster Eberbach Rüdesheimer Berg Rottland Riesling Spätlese


Tillfällig nyhet i september för 139 kr vilket gör detta utmärkta, halvtorra vin från Kloster Eberbach som ägs av delstaten Hessen, till ett alldeles sanslöst fynd.

Vi dricker det till en wok med bland annat shitake, pak choi och räkor med moderat chilikryddning vilket är precis lagom för sötman i vinet.

Petroleumtonerna är tydliga i vinets doft och här finns tropisk frukt, inlagda päron och lime. Mineraltonen går inte att missa och dessutom en aning skumgodis.

Smaken är söt av honung men fortfarande med rejäl syra. Här finns mineral, honungsmelon och clementin. Mycket bra!


Shitakewok med pak choi och räkor

2 pers

150 g shitake
100 g pak choi
1/2 kg stora räkor
2 thaichile, utan kärnor, strimlade
1/2 rödlök, strimlad
1 vitlöksklyfta, finskuren
1 msk finstrimlad ingefära
1 dl vatten
1/2 msk kycklingfond
1/2 msk mirin
1 msk ljus soya
1 tsk maizena, utrört i lite vatten
vermichelli risnudlar, friterade till garnering

Ta bort foten från svamparna och strimla hattarna. Dela pak choi-stånden på längden. Blanda vatten, fond, mirin, soya och maizena. Ställ åt sidan. Woka svamp och grönsaker några minuter i olja på hög värme. Tillsätt räkorna. Rör runt i någon halvminut och häll sedan i vätskan. Koka upp och låt koka i någon minut. Servera med ris.

Shitakewok med pak choi och räkor, serverade med en boll av friterad vermichelli