Anpassad sökning

lördag, augusti 28, 2010

2003 EOS Petite Sirah Cupa Grandis

2003 EOS Petite Sirah Cupa Grandis


EOS Estate Winery i Paso Robles har tagit sitt namn från gryningsgudinnan i grekisk mytologi. Vineriet som invigdes 1985 har byggts för att efterlikna det berömda klostret i Monte Cassino och är i dag helt drivet med solenergi. Det gör det till ett av de största i Kalifornien som drivs med alternativ energi.

EOS gör två varianter av prestigevinet Cupa Grandis, Petite Sirah och Chardonnay. Jag köte denna flaska i början av 2008 och den kostade då ca 300 kr. De pengarna är knappast vinet värt men det är välgjort och gott och närmast perfekt till vår pepparbiff med cognacsås.

I den syltiga doften finns det massor av solmogna mörka bär som björnbär och svarta vinbär. Här finns också svartpeppar och vaniljtoner från de 30 månaderna på nya franska fat.

I den ganska kärva smaken hittar vi också björnbär som tillsammans med plommon, hallon och mörka körsbär fått mogna i solen. Faten finns hela tiden närvarande och vi hittar tydliga lakritstoner och en behaglig kryddighet. En del tanniner finns fortfarande kvar.

Druvorna till EOS Petite Sirah Cupa Grandis kom 2003 från Peck Ranch Vineyard och sammanlagt tillverkades endast 515 lådor.

Som sagt ett mycket bra vinval till våra pepparbiffar. I framför allt svenska recept ska man välja vit- eller svartpeppar men vi blandar alla sorters peppar som finns i kryddskåpet och lägger dessutom till lite fänkålsfrön. Vi serverar naturligtvis med den obligatoriska cognacsåsen och dessutom haricots verts, ugnsgrillade färskpotatishalvor, haricots verts och späda morötter.


Pepparbiff med cognacsås

2 pers

400 g utskuren biff
1/2 msk hel svartpeppar
1/2 msk hel vitpeppar
1/2 msk hel rosépeppar
1/2 msk hel sechuanpeppar
1 tsk kryddpeppar
1/2 msk hel inlagd grön peppar
1 tsk fänkålsfrån
olja att steka i
1/2 dl cognac
2,5 dl vispgrädde
salt
vitpeppar

Krossa den torkade pepparn med till exempel botten av en kastrull. Grovhacka grönpepparn. Blanda alla pepparsortena och fänkålsfrön och lägg på biffen. Tryck till så att kryddorna fastnar i köttet. Gör samma sak med andra sidan.  Stek köttet några minuter, beroende på hur du vill ha det på ganska hög värme. Häll bort oljan men se till att eventuella kryddrester stannar i stekjärnet. Häll på cognac och bränn av. Rör i grädde och smaka av med peppar och salt. Koka ner några min till önskad konsistens.

Pepparbiff

lördag, augusti 21, 2010

2008 Torbreck Shiraz Woodcutter's


Torbreck i Barossa Valley har tagit sitt namn efter en skog i Skottland där ägaren David Powell en gång arbetade som skogshuggare.

Vinet är gjort på druvor från unga stockar och 2008:an är redo att drickas redan nu. Färgen är mycket mörk och vinets doft innehåller främst mycket mörka bär. Initialt dominerar björnbär men efter ett par timmars luftning är det blåbär som kommer främst. I den blommiga doften finns det också körsbär, svarta vinbär, viol, vitpeppar och rosmarin.

Syran är ganska hög och av tanniner finns det endast en svag förnimmelse. De mörka bären återkommer i den ganska söta smaken där vi också hittar mörk choklad och tydliga spår av fatlagring. 

Ett habilt vin som inte direkt imponerar men som funkar utmärkt till vår fredagsmiddag som består av lövbiff på stekt majsbröd med allehanda tillbehör, bland annat karamelliserad gul lök. Till detta har vi nyfriterade pommes.

Ulrik har också provat.

söndag, augusti 15, 2010

2009 Montes Cherub Rosé of Syrah


Den varmaste dagen på länge gör att vi bestämmer oss för att äta kycklingsallad och dricka rosé. Montes Cherub har vi gillat tidigare, både årgång 2007 och 2008 har varit bra till mat men samtidigt trevligt att dricka på egen hand.

Montes Cherub tillverkas av Viña Montes i Colchagua, mellersta Chile. Ursprungligen hette man Discover men ändrade så småningom detta till Montes efter en av ägarna, Aurello Montes. 2005 gjorde firman över 560.000 lådor vin.

Montes är ganska väl representerat i Sb:s beställningssortimentet och importeras av Hjo Grosshandel. Det finns också en Pinot Noir från serien Montes Alpha i det tillfälliga sortimentet.

Montes Cherub 2009 doftar körsbär och körsbärspastiller, vingummi, örtkryddor och gurkskal. Vinet är saftigt men har bra syra. I smaken hittar vi jordgubbar, körsbär, gräs och vingummi.

En helt igenom OK rosé som också har testats av Smakabra och ALL tINto.

lördag, augusti 14, 2010

2008 Gnarly Head Zinfandel Old Vine


Jag har provat Gnarly Heads Old Vine Zin i flera flera årgångar och bloggat om 2005 och 2007. Det rent ut sagt kladdiga vinet  har inte alls fallit mig på läppen trots att jag normalt inte har problem med syltighet hos billiga zins. När vi nu provar 2008:an är jag dock till viss del benägen att revidera mina tidigare åsikter. Givetvis är detta enkla vin som tillverkas i runt 200 000 lådor/årgång från storfirman DFV Wines vars portfölj också innehåller sverigebekantingar som Irony och Twisted, inte något elegant mästerverk men till resterna av förra helgens Mole Poblano funkar det bra.

Efter maten när den mesta chilihettan är borta märks givetvis vinets svagheter. Bortsett från syltigheten som är på gränsen till för mycket är eftersmaken ganska kort och vi tycker inte man riktigt lyckats med att integrera faten. Vinet lagras på en blandning av amerikanska-, franska- och ungerska fat men jag har inte hittat några noteringar om hur länge.

Till restesterna av Mole Poblano grillar vi en kyckling och äter med hembakat tortillabröd, sallad och guacamole och till de heta och komplexa smakerna från den mexikanska såsen som ofta misstas för en chokladsås fungerar vinet som sagt bra. I doften finns det björnbär och blåbär, drottningsylt, svartpeppar och eukalyptus och en något svårdefinierad skogsdoft. Fatlagringen gör sig påmind och vaniljdoften är tydlig.

Grillad kyckling, mole poblano, guacamole och tortillas.
I smaken återkommer björnbär tillsammans med andra mörka bär, plommon, körsbär och katrinplommon. Här finns ganska gott om sylt och fat men smtidigt en friskhet som hjälper det hela att ändå landa på fötterna. Eftersmaken är beklagligt kort. 

Svensson har också smakat.

onsdag, augusti 11, 2010

2006 Calera Chardonnay Central Coast



Calera utanför Hollister, ca tio mil syd-sydöst om San Francisco är kanske mest omtalade för sina viner på Pinot Noir men man pysslar också med andra druvor som Chardonnay, Aligoté och Viognier.

Caleras vingårdar ligger i Mt. Harlan AVA på hög höjd vilket ger bra förutsättningar för druvodling. Det var här som ägaren Josh Jensen valde att slå sig ner efter en tid i Bourgogne där han bland annat arbetat på Domaine Romanée-Conti.

Jen och jag har tidigare provat firmans Pinot Noir Central Coast från 2006 och 2007 som precis som Chardonnayn är gjord på inköpta druvor och står för lejonparten av produktionen som sammanlagt uppgår till cirka 25 000 lådor per år.

Vi gillade Caleras Pinot Noir Central Coast även om det fanns vissa mindre reservationer men denna Chardonnay Central Coast från 2006 faller oss inte alls på läppen.

Doften är komplex men med alldeles för mycket ek och pop corn-smör. Här finns gott om frukt, både gula äpplen, citrus, tropiska frukter och gröna bananer. Med luft tittar också burkchampinjoner fram.

Även i smaken är det överdrivet mycket ek, smör och vanilj. Här finns både färsk och konserverad ananas. Burkchapinjonerna återvänder men det mest slående är hur mycket Jelly Beans det smakar, den vit-gula sorten (buttered pop corn).

En sammanfattning av det här vinet är att det mest smakar som att suga på en våt yllefilt. Underkänt!


Tomatrisotto med basilika

2 pers

1/2 dl olivolja
1/2 gul lök, hackad
2 dl avorio- eller aborioris
1 dl vitt vin
0,75 l hönsbuljong
3 tomater, grovhackade
1 kruka basilika, strimlade blad
1 dl riven parmesan
svartpeppar
salt

Hetta upp smöret och fräs löken. Tillsätt riset och rör om ordentligt. Häll på vinet och låt koka bort. Tillsätt därefter buljongen, lite i taget. Spara några dl till att justera krämigheten senare. Koka i ca 15 min eller tills riset får rätt tuggmotstånd. Tillsätt tomat, basilika och parmesan. Smaka av med svartpeppar och ev salt.
Tomatrisotto med basilika

söndag, augusti 08, 2010

2006 Michael-David Vineyards Zinfandel Lust


För ett par år sedan gjorde jag ett försök med att laga Mole Poblano och upptäckte att det svåraste var att få tag på de chilisorter jag ville använda. Den här gången lyckades jag nästan hela vägen. Det var bara Mulatos jag inte hittade någonstans. Slängde istället i ett par Cascabel och blev inte missnöjd med resultatet.

Chilikärnor
Till den rent ut sagt knasiga maträtten kan jag inte tänka mig något annat vin än Zinfandel och inte gärna av den eleganta sorten. Helst ska det vara något riktigt kraftigt och en aning sötma skadar inte. Förra gången visade det sig att Seven Deadly Zins från bröderna Philips i Lodi funkade riktigt bra. Vinet som jag annars inte gillade speciellt mycket mötte fint upp de många och heta smakerna i maten och alkoholhettan som var tydlig i Seven Deadly Zins märktes knappt alls i samband med maten.

Denna gång ger vi oss i kast med Lust, Michael-Davids presige-zin. Ett monster med den förmodligen högsta alkoholhalt jag stött på i ett vin: 16,9%! Jag har inte lyckats få reda på speciellt mycket om vinet men förmodar att en det innehåller en viss del Petit Sirah. Att det har lagrats på ekfat är heller inte någon hemlighet men hur länge vet jag inte och jag har inte koll på så mycket mer om det här vinet, mer än hur det doftar och smakar. Har förresten Michael-Davids namn på sina viner något samband med att bröderna gick i katolsk skola?

Först och främst måste jag erkänna att jag gillar Lust men är fullt på det klara med att det här verkligen inte passar alla. Doften är mycket fruktig och såklart är det mörka och solmogna bär som dominerar, främst björnbär och körsbär. De senare både i färsk form och som kirsch. Här finns både vit- och svartpeppar liksom muskot och kanel. En hel godiskiosk ingår också i form av mjölkchoklad, lakrits och Coca-Cola flaskor (eller nappar).

I munnen är vinet mycket mjukt med bara en liten aning tannindamm. Det är hårt extraherat men inte trögflytande och tuggit som skräckexemplet 2007 Giuseppe & Luisa från Martinelli som vi provade i våras. Lust påminner en hel del om portvin och de mörka bären är lika framträdande i smaken som i doften. Björnbären finns kvar men har fått sällskap av svarta vinbär. Michael-David har varit duktiga på att dölja alkoholen i vinet - någon hetta är det egentligen inte tal om men här finns en kryddighet i form av nymalen svartpeppar.

Lust är riktigt bra och välgjort och inte alls det komiska skräckexempel som jag väntat mig och till Mole Poblano fungerar det utmärkt.


Mole Poblano

3 acho-chili
6 pasilla-chili
1 chipotle-chili
2 cascabel-chilo
½ gul lök, hackad
3 vitlöksklyftor
1/2 tsk korianderfrö
1/2 tsk anis
1/2 tsk svartpepparkorn
¼ tsk kryddpeppar
1/2 kanelstång
1/2 tsk timjan
1/2 tsk kryddnejlika
1 tsk torkad mejram
4 msk valnötter
4 msk jordnötter
4 msk russin
4 msk pumpafrön
4 msk sesamfrö
100 g vitt bröd, i bitar
50 g choklad
4 msk rörsocker
4 tomater, grovhackade
1 + 1 l hönsbuljong
olja eller ister

Till garnering 
rädisor, tunt skivade
röd lök, tunt skivad
sesamfrö, rostade

Ta bort stjälkarna från chilin och pilla bort alla kärnor och mellanväggar. Spara kärnorna. Stek  hastigt i olja eller ister och lägg i en skål. Häll på vatten så att chilin täcks och låt stå i några timmar. Mixa sedan med några msk vatten till en tjock pasta. Rosta kryddorna i torr stekpanna. Hetta upp olja eller ister i en gryta och tillsätt lök och vitlök. Stek i någon minut. Lägg i russin, nötter, pumpafrön, sesamfrö och kryddor i omgångar. Stek några minuter och tillsätt sedan tomater och chili. Koka i 10 minuter, Tillsätt bröd, socker och knappt en liter hönsbuljong. Koka i 30 minuter. Mixa och tillsätt sedan chokladen. Smaka av med salt och om det behövs mer hetta - chilikärnor. Hit kan du förbereda och spara i kyl eller frysa molen.

Vid serveringstillfället späd ev med mer hönsbuljong.

Stek kycklingbröst eller kalkon och häll på molen. Garnera med rostade sesamfrö, röd lök och rädisor. Servera med tortillas och/eller ris.

Torkade och rökta chilis - Ancho, Pasilla, Cascabel och Chipotle

söndag, augusti 01, 2010

2007 Dombeya Shiraz Boulder Road


Niklas tipsar om Dombeya som han tror ska passa min smak och eftersom Syrah/Shiraz är min favoritdruva blir mitt första smakprov firmans Boulder Road Shiraz.  En utmärkt presentation av Dombeya och provsmakning av några av deras viner hittar ni på Niklas blogg MISE EN BOUTEILLE.

Dombeya kommer från Stellenbosch, inte långt från Kapstaden i Sydafrika. Tillsammans med systeretiketten Haskell producerar man ungefär 8000 lådor vin om året.

Niklas har naturligtvis helt rätt om att Dombeya passar min smak. Egentligen gillar jag inte att väga in pris vid jämförelse mellan viner men gör man ändå det hamnar Dombeya Shiraz Boulder Road mycket högt på min all time high-lista. Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 159 kr. Importeras av Kajsa Bergkvist firma Kajsa Wines. Tusen tack för tipset, Niklas!

2007 Dombeya Shiraz Boulder Road har en fruktig mörk doft med björnbär, plommon och moreller. Efter några timmars luftning blir svarta vinbär som saknades helt när flaskan var nyöppnad, det dominerande draget. Här finns en gräsig eller örtig ton liksom vitpeppar och vanilj. I bakgrunden lurar också en aning rök.

Smaken är kraftig med mörka bär, främst björnbär men också en aning vinbär men jag hittar också lakrits och svartpeppar. Även om vinet har hög alkoholhalt (14,5%) finns det ingen alkoholhetta i vinet. Eftersmaken är ganska lång men ungefär mitt i framträder en ton av något jag inte kan sätta namn på men som inte är helt behagligt. Detta är också min enda invändning mot detta mitt första smakprov av Dombeya. Men det kommer att bli mer i framtiden, var så säkra!

Jag dricker vinet till en svansk klassiker från 1970-talet: Oxfilé Provençale med utmärkt kött från Ejmunds Gård på Gotland. En helsvensk rätt som resturang Cattelin i Gamla Stan gjorde till årtiondets kanske mest berömda restaurangkäk.


Oxfilé Provençale

4 pers

600 g oxfilé
1 kg fastpotatis, skivad
75 g vitlökssmör
smör att steka filén i
olja att steka potatisen i
salt
peppar
persilja, hackad

Stek potatisen i olja tills den knappt blir färdig. Stek färdigt i 200° varm ugn. Krydda filén med salt och peppar. Stek runtom i smör men köttet ska vara rött innuti. Låt filén vila några minuter innan den skivas upp i ganska grova skivor. Ta ut potatisen ur ugnen och höj värmen till 250° grill.  Lägg potatisen i en ugnsfast form och placera filén ovanpå. Klicka vitlökssmöret på köttet och sätt in någon minut i ugnen till smöret knappt är smält. Köttet får inte bli genomstekt utan skall fortfarande vara rött innuti.  Strö över persilja innan servering.
Oxfilé Provençale