Anpassad sökning

söndag, november 29, 2009

Unibroue 16

Unibroue 16

En ypperligt god öl som vi drack tidigare i veckan och som jag inte kan hålla borta från bloggen fast det egentligen ska handla om "Mat och vin." Kanadensiska Unibroue 16 som har legat till sig i ett par år i källaren har en gräddig doft, härligt tjockt skum och frisk, knäckig smak med aningen sötma. Enda felet är att jag inte har fler flaskor.

Unibroue 16 gjordes för att fira bryggeriets sextonde födelsedag. Varje år gör man ett specialöl till jubileet och just nummer 16 har blivit mycket uppmärksammad och uppskattad. Ölet hade fungerat utmärkt att dricka på egen hand men vi väljer att ha det till rimmat stekt fläsk med löksås, en kombination som visar sig vara mitt i prick. Sötman i ölen harmonierar fint med den från löken.


Rimmat stekt fläsk med löksås

4 pers

5-600 g rimmat sidfläsk
4 gula lökar, fler om de är små
3 msk smör
7 dl gräddmjölk
3 msk mjöl
salt
vitpeppar

Skala och strimla löken. Stek i smör till den blir mjuk utan att ta färg. Pudra över vetemjöl och rör runt så att det blir en tjock massa. Smäd med gräddmjölken, lite i taget och låt koka på svag värme några minuter. Smaka av med salt och peppar. Håll varmt

Stek fläsket knaprigt genom att lägga det i meduimvarm, torr stekpanna. Inte för mycket åt gången. Flytta skivorna någon gång så att de inte fastnar. Lått rinna av påhushållspapper.

Slå några msk stekflott i såsen så blir den ännu godare.

Servera med kokt potatis.

lördag, november 21, 2009

2007 Wooing Tree Pinot Noir Beetlejuice


Bakom Wooing Tree står två familjer från Nya Zeeland som efter några år i Europa flyttade tillbaka till Cromwell på Nya Zeelands sydö för att starta vinfirma. Första årgången med vin från egna rankor kom så sent som 2005. Wooing Tree har bara en vingård och har specialiserat sig på Pinot Noir men man gör även en Chardonnay.

Namnet "Beetlejuice" kommer av att en utrotningshotad skalbagge som lever endemiskt på Nya Zeeland.

Vi dricker denna Pinot Noir till kalvlever Anglais med palsternackspuré och vid sidan har vi en sallad med bland annat granatäpple för att möta syran i vinet. Det fungerar aldeles utmärkt och snart är även Jen leverälskare som jag.

2007 Wooing Tree Pinot Noir Beetlejuice är OK men ganska grovt tillyxat. Det saknar till stor del elegans och finess. I doften hittar vi svarta vinbär och dito gelé. Det är ganska kryddigt och har också klassiska Pinot Noir-inslag av hallon och jordgubbar. Lite animaliska, köttiga toner dyker också upp.

I den ganska syrliga och kryddiga röda vinbärs-smaken finns det också konserverade sour cherries, fruktpastiller och en ganska kort eftersmak med gräs.

Vi luftade vinet ett par timmar vilket det tjänade på och det blev bara bättre med lite tid och snurrande i glaset.


Kalvlever Anglais

4 pers

500 g kalvlever, skuren i ganska tunna skivor
1 pkt bacon, strimlad
vetemjöl
2 msk kapris
1 msk smör
salt
peppar

Salta och peppra leverskivorna och vänd dem i vetemjöl. Ställ åt sidan och låt torka lite. Stek baconet. Lägg det på hushållspapper. Stek leverskivorna i lite smör några minuter per sida. Ta dem ur pannan och varmhåll. Lägg kaprisen i stekpannan där du stekt levern och fräs någon minut.

Servera levern med bacon och kapris och t ex palsternackspuré.




Palsternackspuré


4 pers

400 g mjölig potatis
200 g palsternacka
1 dl gräddmjölk
50 g smör
salt
vitpeppar

Skala potatis och palsternacka och skär i bitar. Koka tills de blir mjuka. Stöt med t ex ballongvisp. Tillsätt smör och gräddmjölk och mixa till en slät puré. Smaka av med salt och peppar.

fredag, november 20, 2009

2004 Sonoma-Cutrer Chardonnay Les Pierres


Sonoma-Cutrer startades 1973 men först på 1980-talet började företaget tillverka eget vin. Produktionen domineras av Chardonnay och man fick tidigt rykte om sig att göra strålande vin på denna druva. Vingårdarna i Sonoma där det också odlas en del Pinot Noir kännetecknas av lång odlingssäsong på grund av det relativt svala klimatet.

Druvorna till detta vin kommer från den steniga vingården Les Pierres i södra Sonoma, nära Carneros och mineralinslagen i vinet är påtagliga. Den fruktiga doften med citronzest, päron innehåller också spår av nötter, vanilj och smör.

Också i smaken finns det gott om mineral men frukten är mera återhållen. Vi hittar dock både äpple, grape och päron, det senare i en något artificiell form. Fatlagringen är påtaglig men det är inte det ekmonster vi befarat. Syran är däremot väldigt låg.

Vinet fungerar utmärkt till våra kycklingfilémackor som får sällskap av bacon, karameliserad lök, smält cheddar och HP Sauce men på egen hand är 2004 Sonoma-Cutrer Chardonnay Les Pierres inte värt pengarna.

söndag, november 15, 2009

1979 Moulin Touchais Coteaux du Layon


Förra året drack vi 1989 Moulin Touchais Coteaux du Layon till den skånska äppelkakan som är viktigare för mig än vad svartsoppan är. Denna gång tar vi ett tioårskliv tillbaka och provar 79:an som smakar bra men som inte alls fungerar till den klassiska desserten. Alldeles för mycket sötma har under åren försvunnit från vinet och är nu nere på en sådan nivå att det blir näst intill en frontalkollision med den ganska söta äppelkakan.

Förmodligen blir det mycket bättre med en syrligare dessert men jag skulle nog hellre testa så här pass åldriga Moulin Touchais till foie gras.

2007 Ten Minutes by Tractor Pinot Noir 10X


Till årets gåsmiddag väljer vi att inte laga traditionell hel gås med brunsås och alla klassiska tillbehör utan moderniserar rätten något litet.

Men vi inleder med bubbel från Moët. En present som Jen fick under förra året och först nu är vi tillräckligt många för att skjuta korken ur magnumflaskan. Till detta gör jag lite tilltugg i form av hemmafriterade potatischips som vi garnerar med stenbitsrom och crème fraiche, och räkor med en örtigt grön majonnäs.

Svartsoppan skippar vi i år igen (jag saknar den!) och satsar istället på en trattkantarellsoppa (recept från Sb:s hemsida). Till denna dricker vi utmärkta 2007 Quinta de Chocapalha Reserva White Wine.

Den helstekta gåsen hoppar vi som sagt över i år och istället blir det gåsbröst med granatäpplesås, stekta brysselkålsblad med bacon, morötter kokta i smör och potatis som steks i gåsflott. Underbart gott!

Till detta blev det Pinot Noir från Mornington, inte långt från Melbourne i Australien. Det fantastiska firmanamnet kommer från att det tog tio minuter att med traktor ta sig mellan de tre vingårdarna som ägarna skulle använda i sitt gemensamma projekt. Frukten till Pinot Noir 10X är en blandning av druvor från de tre vingårdarna.

Vi tycker mycket om det här vinet som är publikfriande, enkelt och ack så gott! I doften hittar vi hallon, björnbär, jordgubbsbugg, örter och lite svamp.

Smaken är aningen syltig men i kombination med fin syra tilltalar det oss. Mörka körsbär och hallon dominerar och fatlagringen ger sig till känna. Detta fruktiga vin vill vi ha mer av!

Punkaren gillar det också.


Brysselkålsblad med bacon

8 pers

1 kg brysselkål
140 g bacon
2 msk smör
salt
peppar

Stek bacon krispigt och lägg på hushållspapper. Spara fettet. Dela brysselkålshuvudena på mitten och lossa så mycket blad som möjligt från stammen. Hacka det innesta biten. Stek brysselkålen i baconfettet och smör på medelvärme tills de blir lagom mjuka. Strö över det smulade baconet och servera.

Används som tillbehör till kött eller fågel eller på egen hand med pasta.

2008 Willi Schaefer Riesling QbA

2008 Willi Schaefer Riesling QbA

Tysk vinlagstiftning är inte mitt specialområde men QbA står för Qualitätswein bestimmter Anbaugebeite och betyder att druvorna till detta vin kommer från någon av de 13 kvalitetsvindistrikteni landet. Det låter kanske tjusigt värre men är i själva verket den "grund-läggande kvalitetsvinklassen i tysk vinlagstiftning."

Willi Shaefer är en av de riktigt stora vinmakarna i Moseldalen och även detta, hans enklaste vin är en fröjd att dricka. Vi jämför det naturligtvis med förra postens Zilliken Saarburger Rausch Kabinett som dock är ett nummer större. Som vardagsvin till asiatiska rätter med viss hetta är Willi Shaefer Riesling QbA för 129 kronor dock ganska svårt att slå. Zillikens kabinett ligger som en jämförelse några tior högre i pris.

Vinets blygsamma doft imponerar inte alls. Här finns visserligen mineral, clementinskal och lite honung men inte så mycket mer. Istället är det i munnen som det händer saker. Först är det en liten aning sprits som kittlar tungan och sedan blommar det med massor av frukt från både när och fjärran. Längst fram i ledet finns päron, äpple, aprikos och apelsin. Länge bak hittar vi mineral och honung.

Vi dricker detta vin till kycklingben som vi marinerar och ugnssteker med den ganska heta såsen med koreansk chilipasta som vi gjorde till bergtungan i förra inlägget.
Mycket friskt och fruktigt vin med bra sötma för den heta men inte brännande röda såsen.

lördag, november 07, 2009

2008 Forstmeister Geltz - Zilliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett


Eftersom jag delvis studerar denna termin kändes det extra lägligt att sticka iväg på en liten höstlovsresa. Jen och jag packade väskorna och drog iväg några dagar till London.

I de ursprungliga planerna tänkte vi försöka boka bord på The Fat Duck men insåg att det skulle ta alltför många timmar av de få dagarna. Dessutom är det inte direkt ont om bra matställen i London och vi beslutade att spara Heston Blumenthals berömda restaurang till en senare, separat resa istället. Hoppas bara att det inte ska dröja alltför länge tills dess.

Istället satsade vi på lite mindre kända men knappast okända restauranger istället. Bland annat besökte vi Les Trois Garcons. En alldeles underbar liten fransk restaurang med viss svensk anknytning i och med att en av pojkarna heter Stefan Karlson. Här åt vi foie gras med rostad brioche och ett glas sött från Pacherenc till förrätt.

Till huvudrätt blev det hjortfilé för mig och oxe från Scottland till Jen. Till detta drack vi en flaska Cuvee des Sommeliers Chateauneuf des Papes från den för mig okände producenten Jaques Mestre. Vilket år vinet kom ifrån minns jag tyvärr inte. Ett mjukt och kryddigt vin på mestadels Grenache som vi båda tyckte mycket om och som var tämligen perfekt till maten. Detta vin blev bara bättre efterhand som det blev luftat i våra glas och £56 kändes faktiskt billigt!

En helt annan typ av restaurang som gjorde stort intryck var Yatcha på Broadwick Street i Soho. Restaurangens meny består av modern asiatisk fusion och speciellt förrätterna var enastående. Vi fick in friterad calamares på en bädd av söta vettesmulor och lättfriterad softshell-krabba
på stekta mandelflarn med vitlök, thaiabilika och chili. Ganska hett och ett fyrverkeri av smaker. Genomgående drack vi Pinot Grigio från favoritproducenten Isabel på Nya Zeeland.

Stort tack till Lotta, Petra och Nickis för restaurangtipsen!

Inspirerade av restaurang Yatcha men även av Tina Nordströms inhopp i programmet Meny i radions P1 rör jag ihop en sås på koreansk chilipasta, koriander, thaibasilika och en del annat smått och gott som vi har till bergtunga som vi steker i ugn. Det blir riktigt lyckat och med juste hetta till det halvtorra vinet från Moseldalen.

2008 Forstmeister Gelz - Ziliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett har en frisk doft med söta toner av gula blommor och gula frukter. Här finns melon, päron, persika och klementin men också mineral och en liten piggelin har letat sig in i bilden.

Även i smaken är vinet blommigt. Det har härlig citrussyra, både apelsin och söta clementiner. Päronen återkommer men har fått sällskap av tydlig äppelsmak. Oj, så gott!


Asiatisk röd mandelsås med thaibasilika och koriander

4 pers

400 g kokosmjölk
3-4 msk koreansk chilipasta
1 gul lök
2 msk fisksås
1/2 citron, saft
2 tsk honung
1,5 dl mandel, skållad och skalad
1 rejäl näve thaibasilika (sweet), grovhackad
1 rejäl näve koriander, grovhackad

Grovhacka mandeln. Lägg mandel, lök, chilipasta, honung och fisksås i kastrull och mixa med stavmixer tills mandel är helt pulveriserad. Tillsätt kokosmjölken och koka ihop i 5-10 minuter. Smaka av med mer citronsaft. Rör ner thaibasilika och koriander vid servering.

Passar till fisk, kyckling och kött.

2007 Calera Pinot Noir Central Coast


Josh Jensen var i slutet av sextiotalet den tyngsta deltagaren någonsin i den berömda roddtävlingen på Themsen mellan universiteten i Cambridge och Oxford. Josh tävlade för Oxford där han studerade antropolologi när han inte var med att vinna båttävlingar.

Efter examen hamnade Josh i Frankrike i några år och 1971, nyss hemkommen till Kalifornien där han växt upp nära San Francisco, började han leta efter ett bra ställe att odla Pinot Noir och Chardonnay på.

Det tog honom två år att hitta lämplig mark som han kunde köpa. Jordlotten, ungefär 15 mil söder om San Francisco och 4 mil från kusten låg på i snitt 700 meter över havet. Klimatet var torrt och ganska kallt för att vara så pass långt söderut i delstaten och i området hade det hundra år tidigare brutits sandsten. Förutsättningar som på många sätt påminner om de i Bourgogne, något som passade Josh Jensen perfekt.

1975 kom Caleras första vin - Zinfandel på inköpta druvor. I dag är det pinot Noir och Chardonnay som gäller men man gör också två viner på Viognier, varav det ena är ett sött dessertvin.

Caleras bas-pinot är gjort av druvor från nio namngivna vingårdar i Monterey, Santa Barbara och San Benito Counties. Det doftar ganska fantastiskt! Här finns givetis gott om röda bär, främst hallon men även mörka körsbär, mjölkchoklad, halm och solvarm hud. Ganska magnifikt faktiskt!

Smaken är lätt och något kryddig. Hallonen återkommer men här finns även röda vinbär och hög syra.

Medan doften imponerar stort känns tyvärr smaken något endimensionell men av de 14,8 procenten alkohol (14,5 enligt Sb) märks inte ett spår. Silkiga tanniner tittar fram när temperaturen i glaset stiger något men är nästan helt omöjliga att upptäcka vid "Pinot Noir-temperatur."

Calera 2007 Pinot Noir är helt klart ett bättre vin än förra årgången och utmärkt att dricka redan nu. För att nå ända fram krävs det dock fortfarande lite till. Jag har ännu inte provat Caleras dyrare, vingårdsbetecknade viner men det måste bli ändring på det snart.

Vi dricker denna kaliforniska Pinot Noir till pappardelle med sås på kycklinglever som bland annat smaksatts med rosépeppar och rostade mandelspån. En mycket bra kombination.


Kycklinglevergryta med rosépeppar och mandel

4 pers

450 g kycklinglever, skuren i bitar
125g bacon strimlad
1 gul lök, strimlad
1 röd paprika, strimlad
salt
svartpeppar
1 dl rött vin
2 dl matlagningsgrädde
1 msk rosépeppar
2 msk smör
olja
1 msk chiliolja
75 g mandelspån, rostade

Stek svamp i smör i en gryta. Lägg i lök och paprika och låt detta steka med. Stek bacon och lever i olja i stekpanna och tillsätt detta i grytan. Salta och peppra. Häll på vin och koka utan lock i någon minut innan grädde tillsätts. Rör om och koka på svag värme. Tillsätt chiliolja. Strö över rosépeppar och rostade mandelspån. Smaka av med salt och peppar.

Servera till pasta, t ex pappardelle eller tagliatelle och parmesan.