Anpassad sökning

lördag, januari 05, 2008

2003 Swanson Merlot Oakville

Amerikansk Merlot är kanske det otrendigaste man kan dricka efter att filmen Sideways hade premiär på hösten 2004 men i själva verket hade druvans popularitet börjat gå ner redan innan dess, så till den milda grad att Swanson Vineyards redan året före hade tagit initiativ till hemsidan och de sedan dess årligen återkommande seminarierna ”Merlot Fights Back”.

Därför känns det helt nödvändigt att prova en Merlot från just Swanson Vineyards som odlar druvan på 65-70 procent av sin mark och som bör kunna handskas med denna numera av konsumenter ofta förbisedda druva.

I Europa och övriga världen har det dock inte hänt riktigt samma sak som i USA. Druvan är ju en viktig ingrediens i Bourdeauxblandningar från hela världen för att runda av dessa viner och om mina uppgifter stämmer har det i Bourdeaux planterats mer Merlot än Cabernet sauvignon på senare år och Merlot är en av de vanligaste druvorna i Frankrike. Det råder alltså ingen global kris för denna druva som normalt ger fruktiga, smakrika och mjuka viner.

Swanson Vineyards ligger i Oakville, Napa Valley mer eller mindre granne med andra kända vingårdar som till exempel Opus One och Plump Jack. Swanson Oakville Merlot består huvudsakligen av Merlotdruvan men en mindre mängd Cabernet sauvignon och Syrah har också smugits ner i blandningen.

Vinet som har en mycket vacker rubinröd färg doftar plommon, björnbär, fat och rök och efter ett tag svarta vinbär. Direkt vid öppnandet av flaskan finns en smak av salmiaktabletter men efter en timmes luftning är dessa helt borta. Kvar finns dock plommonen och körsbär har tillkommit. Vinet är mjukt men har en viss angenäm strävhet och eldighet i det inte speciellt långa slutet. Ett alltigenom gott vin som kanske kostar lite för mycket.

Vi dricker vinet till fantastiska utskurna hängmörade biffar stekta på vårt oumbärliga grilljärn, bernaisesmör (recept finns i receptlistan till höger), bakad palsternacka med citron, stekta skogs- champinjoner och en grönsallad.

Till dessert lagar vi en riktig klassiker som kommit till heders igen men vi hoppar över dessertvinet i dag. Jag menar såklart Gino som skapades på PA&Co och som gav namn åt legendariska klubben Ginos som jag reste till från Skåne flera gånger då det var intressanta spelningar där. I dag gör vi inte riktigt efter originalreceptet som du ser nedan utan byter ut jordgubbarna mot hallon.


Bakad palsternacka med citron

2 pers

3 palsternackor
1 citron
Olivolja
Svartpeppar
Salt

Skala palsternackorna och skär dem i kvartar på längden. Lägg dem i en ugnsfast form och häll på olivolja och citronsaft. Strö på flingsalt och svartpeppar. Rör runt så att nackorna får olja, saft och kryddor runtom. Baka i ugn 175 grader ca 20-30 min tills de är lagom mjuka.


Gino

4 pers

2 st bananer
0,5 l färska jordgubbar
4 st kiwis
100 g vit choklad , riven

Skala bananer och kiwifrukt, skölj och snoppa jordgubbarna. Dela jordgubbar mitt itu, skär kiwin i klyftor och skär bananen i grova bitar. Lägg frukten i en ugnssäker form. Riv chokladen och strö över frukten. Gratinera i ugn, grillelement och full effekt tills chokladen har fin färg. Se upp så det inte bränns! Servera genast, gärna med en kula vaniljglass till.

2 kommentarer:

Anonym sa...

ja Gino på vintern e ingen höjdare tycker jag, det är så oerhört tråkigt i frukt å grönsaksdisken...men visst, det ä r gott iallafall :)

johan p sa...

Håller fullständigt med dig om fruktdiskarna på vintern. Sorgliga... Jordgubbarna som finns nu är jättevackra att se på men de smakar ingenting. Därför fuskade jag och körde med frysta hallon. Inte lika bra som i originalreceptet men det duger ändå. Banan och kiwi är det å andra sidan inget problem med den här årstiden.