Anpassad sökning

söndag, oktober 28, 2007

2001 La Salle de Château Poujeaux

2001 La Salle de Château Poujeaux

Oj, oj så gott det här andravinet från Château Poujeaux i Bordeaux var! Vi drack en flaska La Salle de Château Poujeaux i våras men de extra månaderna i källaren har gjort gott för druvsaften som betår av 57% Merlot, 33% Cabernet Sauvignon, 6% Petit Verdot och 5% Cabernet Franc. I doften hittar vi svarta vinbär, gräs och fat. Vinet är efter en timmas luftning helt mjukt med en svag förnimmelse av vindruvskärnor i bakgrunden och smak av gräs, ceder, fat och bär som är något mellanting mellan vinbär och björnbär. Ett ganska lätt vin, i munnen är det ganska torrt.

2004 Pio Cesare Langhe Nebbiolo


Vinet som alla älskar att älska, och visst är det jättegott. Jag har druckit det förut men tror det var en äldre årgång, som också var mycket bra.
Vinet doftar nästintill magnifikt av körsbär, gräs, vanilj, kronärtskocka, en gnutta köttbuljong och mer men som våra otränade näsor inte kan hitta rätt namn på. Vinet är vid öppning ganska strävt men efter några timmar förvånansvärt mycket mjukare, utan att förlora något på köpet. I den ganska strama smaken hittar vi mycket kryddor, mer körsbär och choklad. Gott och vilket kanske egentligen är ointressant, mycket för pengarna.

Vi dricker Langhe Nebbiolo 2004 till ett recept hämtat från hjälten Jens Linders nya bok ”Långkok”. En rödvinsmarinerad (Campolieti) fransyska, rödvinssås, råstuvade potatis och rödkål som vi gjort för att ätas till gåsen om några veckor. Egentligen ska det vara kyndel till såsen men det fanns inte i grannskapets affärer så vi fick helt enkelt utesluta detta. Dessutom var det alldeles för mycket buljong i receptet. Jag hällde i 5 dl men det hade nog räckt med hälften. Mycket gott blev det i alla fall.

Jens Linders rödvinsstek med sidfläsk och kyndel

1 kg benfri oxstek (ex. fransyska)
saltsvartpeppar ur kvarn
1 msk smör
1 msk matolja
6 skivor rimmat fläsk eller bacon

Marinad:
3 dl rött vin
1 skivad gul lök
3 tunnskivade vitlöksklyftor
2 smulade lagerblad
½ dl japansk soja

Sås:
marinaden, inklusive lök ochkryddor
5 dl buljong (av vilt eller oxe)
1 tunnskivad morot
1 tsk kyndelkajennpeppar efter smak
1 tsk pressad citronsaltsvartpeppar ur kvarn

Blanda marinaden i en skål, lägg ner steken och täck med plastfolie. Låt stå i kylskåp i cirka 8 timmar (vår låg i ett helt dygn). När steken är färdigmarinerad, ta upp den ur marinaden och torka den noga med hushållspapper. Sätt ugnen på 125 grader. Salta och peppra steken och bryn den sedan noga i smör och olja i en stekpanna. Linda fläsk eller bacon runtom och stek den i ugnen på galler med en långpanna under. Sätt i en stektermometer. Laga såsen under tiden: Koka upp marinad och buljong med morotsskivorna. Låt alltsammans sjuda utan lock i 10 minuter. Tillsätt kyndel och låt sjuda någon minut. Mixa såsen tills den blir helt slät. När köttets innertemperatur når 60 grader (det tar 1-1½ timme beroende på stekens form), tas steken ut och får vila ovanpå spisen i 10 minuter i ett foliepaket. Vispa ur långpannan med lite vatten och häll i såsen tillsammans med saften som runnit ut i foliepaketet. Låt såsen koka upp en sista gång. Smaka av med kajennpeppar, citron, salt och peppar.

fredag, oktober 26, 2007

2005 Pouilly-Fumé de Ladoucette

2005 Pouilly-Fumé de Ladoucette

Ingen ork för matlagning gör att vi tinar ett kilo räkor och äter bröd och majonnäs till. Enklast möjliga och ändå så gott.

Till detta tar vi fram en Pouilly-Fumé de Ladoucette som är utmärkt god. Inte för inte har Ladoucette rykte om sig att vara ett av de bästa vinerna från Pouilly-Fumé. Doft och smak av kalla Granny Smith, citroner och en aning krusbär med hög, balanserad syra. Precis som vi vill att en riktigt bra Sauvignon Blanc ska vara.

söndag, oktober 21, 2007

2006 De Bortoli Riesling Windy Peak

De Bortoli Riesling Windy Peak

Italienska vinmakare och tysk druva – klart att det blir ett australiensiskt vin!

Nåja, italienaren Vittorio de Bortoli kom till Australien redan 1927, nu är det yngre familjemedlemmar som tagit över och Riesling-druvan var den mest odlade i landet tills 1990 då Chardonnay övertog förstaplatsen.

Windy Peak Riesling var nyhet 1 oktober och ska följaktligen finnas i sortimentet minst ett år. Vinet har ganska blek gul färg med inslag av grönt och har svag limedoft och viss blommighet. Det är torrt men har viss sötma och mild smak av lime och är fruktigt med hög balanserad syra. Ett habilt vin som inte imponerar eller sticker ut på något sätt. Funkar till vår dubbelpanerade torskfilé med en vitvinssås smaksatt med gräslök. Till detta äter vi ris och sallad.

lördag, oktober 20, 2007

2004 Contrada Salvarenza Soave Classico Superiore

Efter succén med La Rocca 2004 för några veckor sedan fortsätter vi prova Soave-vin men karaktären på dagens Contrada Salvarenza 2004 från Soave Classico skiljer sig en hel del från La Roccan, famför allt smakar dagens vin betydligt mer av fat och saknar den parfymerade doften.

Contrada Salvarenza är gjort på Garganega-druvor men med en tillsats av 10% Trebbiano. Doften avslöjar genast fatlagringen och vi hittar också plåtdoft från burkar med konserverade ananasringar men också av annan gul frukt. Vinet mjukt och lite oljigt. Ganska bittert utan mat och ananasen återkommer men nu i färskt tillstånd.

Det funkar helt OK till maten men jag kan inte undgå tanken att grillad fisk hade varit ännu mer rätt. Istället för det hade vi idag ugnskokt bergtunga med pepparrot, sallad med en ganska syrlig vinägerdressing och potatismos med grönkål. Smaskens!


Potatismos med grönkål

1 kg potatis
250 g grönkål
25 g smör
2 dl mjölk
Salt
Vitpeppar

Koka potatisen mjuk i lättsaltat vatten. Ta bort stjälkar på grönkålen. Hetta upp matfett i en stekpanna på medelhög värme och stek kålen ett par minuter. Tillsätt ungefär 1 dl vatten och låt puttra ytterligare ett par minuter. Häll bort vattnet från potatisen och mosa med potatisstöt. Rör ner lite smör och tillsätt mjölk till lagom konsistens. Smaka av med salt och vitpeppar. Blanda moset med grönkålen.

fredag, oktober 19, 2007

2004 Echeverria Cabernet Sauvignon Limited Edition


Uppdraget som för några veckor sedan gick till Den långe Jugoslaven var att ta fram det bästa röda systemet hade för max 300 kronor och han behövde inte tänka på någon speciell mat. Denna skulle anpassas efter vinet. Tyvärr hade jag missuppfattat när Jen skulle komma hem från en av sina jobbresor och därför har vinet blivit liggande i källaren sedan dess. Nu gör det i och för sig inte något för Echeverria Limited Edition Cabernet Sauvignon 2004 från Chile har definitivt lagringspotential för åtskilliga år till. Vinmakaren själv föreslår upp till åtta.

Vi luftar vinet i 4 timmar innan vi äter och lång luftning är förmodligen att föredra. Vinet är förvånansvärt mjukt men smakprovet i samband med karafferingen får verkligen håren på tungan att resa sig!

Doftmässigt är det mycket Cabernet Sauvignon – svarta vinbärsbuskar, ceder, läder, kallt kött och körsbärskärnor men vinet är inte enbart gjort på denna druva utan innehåller också 5% syrah och 5% carmenère. I smaken återkommer körsbärskärnorna och vinet är ganska kryddigt. Fatlagringen på nya franska ekfat i sammanlagt 24 månader har satt sina spår. Enligt min erfarenhet har chilenska högklassiga viner en tendens att ha för mycket av allt men i Echeverria Limited Edition Cabernet Sauvignon 2004 råder en behaglig balans. Ett mycket gott och komplext vin som funkar utmärkt till våra lamm-entrecôter, stuvad trumpetsvamp, rödvinsssås, potatisgratäng och kokt brysselkål. Potatisgratängen är lite okonventionell då den kokas innan gratineringen.


Potatisgratäng

4 port

Laktosfria produkter kan naturligtvis bytas ut mot ”the real thing”.

1 kg potatis
2,5 dl solhavre
2,5 dl oatley havregrädde
½ purjolök
2 vitlöksklyftor
Olja
Salt, peppar

Skär potatisen tunt. Strimla purjolöken och krossa vitlöksklyftorna. Fräs purjolöken och vitlöksklyftorna i lite olivolja utan att dom tar färg. Häll i grädden och mjölken och koka upp. Lägg i den hyvlade potatisen och salta och peppra rikligt. Koka potatisen tills blandningen har blivit tjock och krämig. Häll upp i en ugnsfast form och gratinera i 180 grader ca 30-40 min.

söndag, oktober 14, 2007

2005 Gustave Lorentz Gewurztraminer Réserve

2005 Gustave Lorentz Gewurztraminer Réserve

Oftast är Jen och jag ganska överens om ett vin är gott eller inte men ibland har vi helt skilda åsikter. Så är det i dag. Vi är dock helt eniga om att Gustave Lorentz Gewurztraminer Réserve 2005 doftar helt fantastiskt. Det påminner faktiskt ganska mycket om bra Riesling minus petoleum-doften. Tropiska frukter och fläder är dominerande. I munnen är vinet mycket mjukt och har viss sötma. Rosor och papaya är de smaker som först kommer i åtanke och trots att jag tycker om vinet saknar jag den fräschör jag bara känt ett fåtal gånger men som jag lärt mig kännetecknar riktigt bra Gewurztraminer.

Vi fortsätter äta av den handbollsstora buffelmozzarellan från Peck. I dag i form av en ljummen rustik pastasallad med serranoskinka.

Måste också tipsa om väldigt bra ätmusik när du tröttnat på jazz. Trentemøllers ”The last resort” (Poker Flat) som kom 2006 har gått varm här hemma och i min I-pod i ett år nu. Soft techno som inte blir ett dugg ostig.

lördag, oktober 13, 2007

2006 Torremora Dolcetto

2006 Torremora Dolcetto

Någon gång om året, när Jen handlat med sig från Italien brukar vi äta puntarelle (som heter sallatscikoria på svenska) med sardellsås och buffelmozzarella. Puntrelle är skott från catalognan, en cikoriasort, och är en specialitet från Rom. Den har en kraftig och ganska bitter smak som inte är så god på egen hand men med sardellsåsen och den milda mozzarellan är det fantastiskt. Tyvärr har jag aldrig sett sallatscikoria i någon affär här och inte heller under de år jag jobbade extra hos en av Sveriges största frukt- och grönsaksimportörer. Finns den egentligen någon gång till försäljning i det här landet och i så fall var? Publicerar en bild så att ni kan se hur den ser ut.

Eftersom våra grönsakslådor från Årstiderna innehöll väldigt fin ekblads- och vanlig huvudsallad bestämmer vi oss för att helt enkelt byta ut puntarellen mot dessa båda sorter och se vad som händer. Det funkar faktiskt riktigt bra men går givetvis inte att jämföra med originalet. Väl värt att prova med den ganska galna sardellsåsen/dressingen.

Att dricka till provar vi ett billigt vin från Fontanafredda som är specialframtaget för den svenska marknaden. Vinet smakar mycket bra och har alla förutsättningar för att bli ny favorit till vardagsvin. Torremora Dolcetto 2006 är gjort på 100% dolcetto och har en fruktig och bärig doft med inslag av örter (mynta) och en svag beska i smaken som domineras av körsbär och svarta vinbär.


Sardellsås

1 vitlöksklyfta
8 sardeller i olja
2 msk vinäger
5 msk olivolja
Salt och peppar

Mosa sardeller och vitlök i en mortel och tillsätt olja och vinäger, eller kör i mixer. Smaka av med salt och peppar.

lördag, oktober 06, 2007

2004 Valle Reale

Montepuliciano d’Abruzzo ligger mitt i Italien vid Adriatiska havet. Om det är druvan Montepuliciano som gett namn åt området eller tvärtom vet inte jag men efter Sangiovese är Montepuliciano den mest odlade druvan i landet. Valle Reale är gjort på 100% Montepuliciano, annars är blandningar med Sangiovese vanliga. Vinet doftar kryddigt och körsbär och av fatlagringen och detsamma återkommer i den mjuka smaken. Passar utmärkt till våra pizzor med champinjoner och soltorkade tomater och Pecks egen salami som Jen inhandlat i Milano.

Jag hade besök av mina arbetskamrater Charlotte och Sanna som påstod att pizzan var den bästa de ätit (vilket jag inte tror på). Om det finns någon hemlighet bakom dessa pizzor är det förmodligen bottnen som är gjord på dinkelmjöl och kalljäst, eller tomatsåsen med mycket olivolja, lök och vitlök, tomatpuré, kycklingfond och konserverade plommontomater av hög kvalité. Detta kokas ihop i minst en halv timme och smaksätts sedan med svartpeppar från kvarn, salt, socker, torkad chili och oregano.

Sanna, Charlotte och jag arbetade tidigare på samma avdelning men numera är det inte så ofta vi ses. Båda är mycket intresserade av god mat och dryck och vi beslöt att ta upp våra numera insomnade månatliga sammankomster på stadens bättre restauranger.

Middagen inleddes såklart med en pizzasallad som jag varmt kan rekommendera. Den förhöjer verkligen en pizzafest. Gör gärna den flera dagar i förväg och låt stå kallt men glöm inte att röra om någon gång om dagen.

Till dessert blev det vit chokladmousse och varsin macaroon som Jen köpt på Ladurée i Paris. Det är världens bästa kakor!


Pizzasallad

1 dl olja
1 dl vitvinsvinäger
1/2 dl vatten
1/2 dl strösocker
1/2 tsk salt
1/2 medelstort vitkålshuvud
svartpeppar

Strimla vitkålen och lägg den i en plast eller glasskål. Koka sedan samman olja, vinäger, vatten salt och socker. Häll vätskan över salladen och smaksätt med svartpeppar. Salladen smakar bäst om den få dra 4-5 dagar i kylskåp, rör om några gånger under den tiden. Använd endast plast eller glasskål. Lämna inte metallredskap i salladen.

1994 Kanzemer Altenberg Riesling Spätlese (Von Othegraven)


En tillfällig nyhet från mellansläppet 17 september där mina förväntningar på detta 13 år gamla vin från Moseldalen tyvärr inte riktigt uppfylls. Vinet har doft av citrus och marsipan och smakar mest lime och har en antydan av honung och saffran. Mycket syra men utan finess, elegans och balans. Vi dricker det till stekta rödspättafiléer med potatismos och balsamicokokt lök samt en kall sås på crème fraîche och stenbitsrom smaksatt med ganska mycket pressad citron som tillsammans med den syrliga balsamicolöken uppväger syran i vinet.