Anpassad sökning

tisdag, november 29, 2016

2014 Ridge Zinfandel East Bench


I slutet av oktober var Barack och Michelle Obama värdar för sin sista State Dinner. Gäster var Italiens premiärminister Matteo Renzi med fru Agnese Landini. En enkel bjudning som till mångt och mycket påminner om hur det brukar se ut i Hammarby sjöstad när Jen och jag bjuder hem vänner för att äta en bit och dela en flaska rödtjut.


Precis som senaste gången, då med gäster från Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island, hölls galamiddagen och den efterföljande underhållningen i ett tält i Vita husets trädgård. Detta gjorde att det dessutom blev enkelt för Michelle att ta med sig Agnese på en guidad tur i köksträdgården.

Jag vet inte om Vita Husets chefskock Cris Comerford kände sig extra pressad att prestera på toppnivå denna kväll men han hade för säkerhets skull kallat in experthjälp i form av kändiskocken Mario Batali. Till huvudrätt bjöds det på "Beef Braciole Pinwheel with Horseradish Gremolata and Broccoli Rabe" och till detta serverades 2014 2014 Ridge Zinfandel East Bench. Se den fullständiga menyn.



Kanske bidrar Vita Hustes dryckesval till att vinet sålt slut på Ridges hemsida men på Sb finns det fortfarande flaskor kvar. Priset ligger på 259 kr och både Jen och jag är överens om att vi borde handla många fler. 

Som vanligt är Ridge föredömliga med att dela med sig av information om vinet på sin hemsida. Jag nöjer mig med att berätta att det doftar björnbär, hallon, blåbär, svartpeppar och vanilj. I smaken hittar vi körsbär, svarta vinbär, en aning drottningsylt, ek och behaglig syra. Några torra tanniner får också plats i glaset. East Bench som en smäck till våra ostburgare med BBQ-sås. 

Högrevsburgare med ost och BBQ-sas.

söndag, november 20, 2016

2014 Lompoc Wine Co. Pinot Noir Sta. Rita Hills


När jag i början av förra året, skrev några rader om årgång 2012 av detta vin, hade Rajat Parr och Sashi Moorman inte skaffat någon hemsida till sitt nya Pinot Noir-projekt. Det har dom fortfarande inte. Orsakerna till detta kan naturligtvis vara många. Att vinet säljer som smör i solsken är så klart en av dessa. Personligen tycker jag att det vore trevligt att bjuda på lite information om produkten.

2014 Lompoc Wine Co. Pinot Noir Sta. Rita Hills finns i beställningssortimentet på Sb men 720 flaskor släpptes till butik i våras. Priset låg på 239 kr, samma som i beställningssortimentet och en rejäl sänkning jämfört med årgång 2012.




Vi har druckit några flaskor under hösten och vinet har varje gång visat upp sig från sin vbästa sida. Den senaste och sista drack vi till fläskkarré, ljummen sallad på Butternutpumpa och en örtig crème fraîchesås.   

2014 Lompoc Pinot Noir är ett robust, kryddigt och fruktigt vin. Här finns en ganska markerad ekton och fin syra. Ett ganska strålande vin till ett mycket bra pris!


Fläskkarré, kall örtsås och ljummen pumpasallad med pekan och parmesan.

lördag, november 12, 2016

2015 Marchand & Burch Chardonnay Porongurup


Endast 90 flaskor släpptes av detta vin den 7 oktober i år. Märkligt nog finns det i skrivande stund fortfarande några flaskor kvar. Den som är nyfiken på riktigt bra Chardonnay från Western Australia behöver inte tveka. Med tanke på den vansinnigt höga kvalitén är 349 kr ett riktigt bra pris för en flaska.

Marchand & Burch är ett samarbete mellan Jeff Burch, vinmakare från Australien som driver MadFish Wines och  Howard Park Wines, och Pascal Marchand från Kanada som blivit erkänd vinmakare i Bourgogne som förläst sig på Rudolf Steiner. Marchand & Burch har två kollektioner. En med franska viner och en med australiensiska. I den senare finns ett rött vin och en rosé på Pinot Noir samt den Chardonnay vi har provat.

Vinet har en kryddig doft med vita blommor, apelsin och päron. I den fruktiga smaken hittar vi stenfrukt och gtråpäron, Dessutom en hel del fat och smör. Allt är i utomordentlig balans. Mycket elegant och läckert!

På tallrikarna har vi krämig polenta tillsammans med försiktigt bakad lax med mozzarella, soltorkad tomat och oliver. Mums!

Polenta, bakad lax med soltorkad tomat, oliver och mozzarella.

söndag, november 06, 2016

2012 Hanzell Chardonnay

2012 Hanzell Chardonnay

Den bästa Chardonnay jag någonsin provat kom från Hanzell i Sonoma, Kalifornien. Jag minns inte vilken årgång det var men jag var fullt inställd på att försöka få tag på en flaska när vi våren 2015 besökte Washington DC.

Jag hade via world wide web tagit reda på att Circle Wine & Spirits, i stadens nordvästra del, borde kunna hjälpa oss. Redan andra dagen på amerikansk mark letade vi oss fram till butiken. Butiken lovade att fixa fram en flaska som vi kunde hämta upp innan det var dags att åka hem till Sverige igen.

Därefter gav vi oss iväg på vår lilla roadtrip söderut som skulle ta oss genom North- och South Carolina och in i Georgia innan det var dags att ta flyget från Dulles Airport tillbaka till Stockholm. Har du missat inläggen från resan kan du läsa mer under rubrikerna USA i mars 2015, del 1 och USA i mars 2015, del 2.

Hanzell Vineyards startades av James Zellerbach som förutom med sin gård i Sonoma, också var involverad i genomförandet av Marshallplanen i Italien och blev USA:s ambassadör i Rom 1957.



I början av 1950-talet, då nästan ingen odlade Chardonnay i Kalifornien, började Hanzell plantera druvan på Mayacamas Mountains. Tillsammans med sin vinmakare Brad Webb, introducerade Zellerbach en hel del ny önologisk teknik som än i dag är synonym med vin från Kalifornien. Hanzells totala vingårdsareal uppgår till ungefär 19 ha och förutom Chardonnay växer också Pinot Noir här.

Vinerna från Hanzell är inte speciellt billiga. Jag betalade $70 för firmans enklaste Chardonnay men går man på de vingårdsbetecknade får man lägga till en tia och Pinot Noir startar på cirka $100.

Den största oron när man öppnar en flaska man släpat över halva världen och endast har en av, gäller ändå inte eventuellt förlorade pengar om det skulle vara något fel på flaskan, utan den förlorade upplevelsen. Därför finns det alltid ett viss mått av nervositet i bilden när det blivit dags att ta fram korkskruven.

Tyvärr var det något som inte stod helt rätt till med vår flaska. Turligt nog var det inte så illa att det inte gick att dricka vinet. Långt därifrån men att nå upp till de fantastiska höjder som vin från Hanzell i sina bästa stunder kan göra, lyckades inte denna dag. Trots att vi hade riktigt duktigt vinfolk på besök kunde ingen med säkerhet säga vad som störde men vi var helt överens om att det inte handlade om kork.

Vinets doft var mycket elegant och balanserad. Här fanns gult äpple, honung och mineral tillsammans med mandel och nougat. De gula äpplena återkommer i smaken men nu fanns det också friska gröna Granny Smith med i bilden. Vi hittade eleganta och gräddiga spår av fatlagringen och toner av sultanrussin. Fantastiskt gott men ändå en besvikelse eftersom vinet inte var perfekt.

 
Vi drack 2012 Hanzell Chardonnay till lyxiga Shrimp and Grits
med bland annat trattkantareller.

söndag, oktober 30, 2016

2014 First Drop Shiraz Mother's Milk


Den enda årgång Mothers Milk jag tidigare provat var 2010 och jag blev inte särskilt imponerad den gången. När 2014, som släpptes på Sb den 7 oktober och fortfarande finns i flera butiker runtom i landet, fick väldigt goda omdömen från flera håll, tyckte jag att det blivit dags för ett nytt smakprov.

First Drop Wines i Barossa Valley arbetar uteslutande med inköpta druvor från Barossa, Adelaide Hills och McLaren Vale. Firman gör en hel drös med viner på olika druvor, varav en del kanske inte är de första man tänker på när det gäller Australien. Vad sägs till exempel om Arneis, Barbera, Tempranillo eller Touriga Nacional?

Mothers Milk är ett ganska enkelt vin med druvor från tre vingårdar i Barossa. En i norra delen, en i östra och en i den västra. På Sb kostar 2014 Mothers Milk 159 kr. 

Tyvärr imponerar inte vinet på mig den här gången heller. Doften är trevlig med solmogna körsbär, blåbär, plommon och eukalyptus. Smaken är tät med svarta vinbär, plommon och körsbär. Här finns en trevlig uppfriskande syra men tyvärr också en tydlig ton av grön paprika. Det gör att Mothers Milk 2014 inte funkar alls för mig.


Pizza

söndag, oktober 23, 2016

2015 Luke Lambert Shiraz Crudo


Luke Lambert växte upp i Brisbane, startade eget för omkring tio år sedan och är den hetaste vinmakaren i Yarra Valley just nu. Kanske till och med den mest spännande i hela Australien!

Luke blev intresserad av vin genom sina föräldrar och redan i tonåren visste han att det var vinmakare han ville bli. Efter high school reste Luke till Europa och förälskade sig i en litet lättare stil på vinerna än som var vanligt hemma i Australien.  Efter ett par år på norra halvklotet återvände Luke Lambert till Australien och universitetet i Wagga Wagga, några timmars bilresa österut från Canberra. 

Efter avslutade studier i "wine science" fick Lambert jobb på Coldstream Hills i Yara Valley men startade ganska snart upp sin egen verksamhet. I dag gör Luke Lambert vin på Chardonnay, Syrah och Nebbiolo. Johan Lidby är svensk importör och i beställningssortimentet på Sb finns, förutom 2015 Shiraz Crudo ( 219 kr), också en Chardonnay (309 kr) och en Syrah (329 kr). Druvorna odlas ekologiskt men vingårdarna är inte certifierade.


Yarra Valley (klicka för större karta)

I alla Luke Lamberts viner är druvorna handplockade och kommer från enda vingård. Crudo har deklassifierade druvor från vingården Denton i nordöstra delen av Yarra Valley. Druvorna har jäst på den naturliga jästen och inga nya ekfat har använts.

Crudo betyder rå och på köksitalienska mer specifikt rått kött (eller fisk) och det finns en animalisk ton i vinets doft, tillsammans med något som närmast kan beskrivas som en blandning mellan olja och asfalt. Vi hittar också örter, gräs, plommon och björnbär. I munnen upplevs vinet som slankt med smak av röd frukt, blåbär, björnbär och ett knippe mynta. Gott, gott, gott och hatten av för Luke Lambert. Ett strålande hantverk!   

lördag, oktober 15, 2016

2013 Michael David Winery Petite Petit

2013 Michael David Winery Petite Petit

The Blues Highway, eller mer officiellt U.S. Route 61, går genom hela USA. Vägen följer till stor del Mississippifloden norrut, från New Orleans i söder, genom delstaterna Louisiana, Mississippi, Arkansas, Missouri, Iowa och Minnesota. 

Årets nobelpristagare i litteratur har gjort vägen odödlig genom den enormt betydelsefulla  LP:n Highway 61 Revisited från 1965. Men Sunnyland Slim, Johnny Young och James "Son" Thomas har hyllat den 2 300 km långa vägen.  





Strax före gränsen mot Kanada, går Route 61 förbi det pytelilla samhället Grand Marais vid Lake Superiors stand. Här ligger My Sisters Place som bland annat har 24 sorters hamburgare på menyn. En av dessa, the Goober Burger, har uppmärksammats av Travel Channels TV-program Bizarre Foods. 




Gooberburgaren är alltså en ganska vanlig hamburgare men med ganska udda topping av jordnötssmör och majonnäs. Eftersom både Jen och jag gillar jordnötssmör var det naturligtvis helt nödvändigt att testa. Första gången vi gjorde det var på våren 2013 och eftersom vi gillade den bisarra skapelsen, menade vi båda att vi kunde tänka oss att käka detta igen. Det dröjde tre och halvt år men nu hade det blivit läge igen.   




2013 valde vi att dricka Peter Franus Zinfandel från 2008 med druvor från Brandlin Vineyard på Mount Veeder till våra burgare. Ett vin som det endast producerades strax över 800 lådor av. Denna gång valde vi det enklare Petite Petit från Michael David Winery i Lodi.

Vinet är en blandning med 85% Petite Sirah och 15% Petit Verdot. Årgången är på Sb ersatt med 1014 och kostar 159 kr.




Petite Petit har mullig doft med mörka körsbär, björnbär och en något kryddig ton med kaffe och vanilj. Fatlagringen är tydlig och tyvärr också alkoholhalten (14,5%). I den fruktiga smaken hittar vi svarta vinbär och körsbär. Här finns också choklad och en animalisk ton av rökt bacon. 

Petite Petit är ett trevligt, om än enkelt vin, som vi gärna återvänder till. Det funkar så bra någon kan hoppas på till de knasiga burgarna med jordnötssmör och mayo.


söndag, september 25, 2016

2014 KWV Grenache Blanc The Mentors


KWV eller Koöperatieve Wijnbouwers Vereniging van Zuid-Afrika (Sydafrikanska vinmakarföreningen) var mellan 1924 och fram till inledningen av 1990-talet, den totalt dominerande aktören inom vinproduktion och vinhandel i Sydafrika. Tidvis fungerade kooperativet som en myndighet med monopol på import och export av alkoholhaltiga drycker. 1997 ombildades KWV från kooperativ till en mer gängse företagsform.

KWV gör i dag massor av olika viner i flera serier. En av dessa är The Mentors som finns i över tio varianter med olika druvor eller druvblandningar. En handfull av dessa finns i Sb:s beställningssortiment men den Grenache blanc vi provat, hittade vi som tillfällig nyhet i butik. Vinet kostar 169 kr och i skrivande stund finns det fortfarande en del flaskor kvar runtom i landet.

Vi drack vinet till varsin laxfjäril med polenta, friterade kikärtor och stekt enokisvamp med misosmör. Vi lyckades också komma över en påse havskorall (glasört) som vi naturligtvis inkorporerade i rätten. Smaskigt!

Enoki
Vinet har doft med äpple, päron och tropisk frukt. Vi hittar också vanilj, brio fruktkola och minnen av de sex månader The Mentors Grenache blanc har legat på ekfat.

Munkänslan är aningen fet och vinet har schysst syra. Briokola återkommer i smaken liksom päron och fat. Här finns också örter och något som mest påminner om grapefrukt. 2014 KWV Grenache Blanc The Mentors funkar alldeles utmärkt till maten och det är svårt att föreställa sig hur kombon skulle kunna bli bättre.

Laxfjäril med polenta, stekt enoki med misosmör,
friterade kikärtor och havskorall.